På onsdag, 6 december, firar Finland 100-årsjubileum av självständighetsförklaringen som gjorde landet fritt, men det är en frihet man fått strida mer för än många andra i världen. Tre krig. Obegripligt blodigt i jämförelse med den fred Sverige samtidigt innehade.
Under 600 år var Finland den östra rikshalva i Sverige. Efter att tsarens armé invaderade och Sverige vid freden i Fredrikshamn 1809 fick släppa Finland, blev landet storfurstendöme i det ryska imperiet (men med bibehållande av svenska lagar).
Till en början blev revolutionen i Ryssland 1917 en välsignelse. Finland kunde utropa sin självständighet. Men Lenin räknade med att ”de röda” skulle ta makten i Helsingfors så som bolsjevikerna gjorde i S:t Petersburg. Det borgerliga Finland, ”de vita”, tog upp kampen mot socialismen och inbördeskriget var ett faktum mellan januari och maj 1918. De röda ägnade sig inte enbart åt krig, utan åt mord av oliktänkande, ”den röda terrorn”. De vita svarade med att arkebusera tillfångatagna röda.
Det borgerliga Finland vann, mycket tack vare överbefälhavare Gustaf Mannerheim, hemvändande general i tsarens armé.
Efter inbördeskriget var Finland djupt splittrat. Utrikespolitiskt hamnade man i limbo. Man hade fullt upp med att hålla stånd mot Stalin och Sovjetunionen å ena sidan, samtidigt som man hamnade i konflikt med Sverige om Åland. Till skillnad från Sverige saknade man också ett utvecklat bank- och finansväsende vilket gjorde att landets tillväxt släpade efter.
Sedan kom vinterkriget 1939-40 då Sovjetunionen anföll från öster. Med Mannerheim i ledningen kunde det lilla landet i norr hålla stånd mot den ryska björnen, till dess man var tvungen att sluta fred och förlora Karelen.
Fortsättningskriget 1941-44 handlade om att ta tillbaka förlorad mark, då Nazityskland invaderade Sovjet under kodnamn Barbarossa. När Tyskland pressades tillbaka, slöt Finland separatfred. Åter under Mannerheims ledning, nu som republikens president (mer om det i Samtiden här).
Finland dömdes att betala ett gigantiskt krigsskadestånd, men är det enda grannland till Sovjet som inte ockuperades så som Baltikum, Polen och övriga östra Europa.
Det är en enastående historisk bedrift. Men efter Mannerheims ståndaktiga politik, tvingades landet till anpassning till Sovjet under president Urho Kekkonen. Något som i internationell politik kom att kallas ”finlandisering”.
Efter Sovjetunionens sammanbrott sökte sig Finland, på samma sätt som Sverige, till Europasamarbetet. Och gick längre än Sverige genom att ansluta sig också till valutaunionen.
När det gäller försvarspolitik följer dock Sverige och Finland samma linje: alliansfriheten.
Och trots de dramatiskt skilda erfarenheterna av krig under 1900-talet har länderna mycket gemensamt när det kommer till tillit, sammanhållning och ansvarstagande för gemenskapen samt till entreprenörskap och företagsamhet.
Vi har synen på jämlika medborgare gemensamt. Något som präglat det svenska styret sedan den tid Finland var en del av Sverige. Självägande bönder som kunnat sköta sig själva utan alltför mycket press från överheter. Under 1808-09 års krig mot Ryssland förrådde många i den svensktalande överklassen det lilla riket styrt från Stockholm för glansen i stormaktens S:t Petersburg. Men de finsktalande soldaterna från gårdar och torp var lojala med Stockholm, just därför att överheten var betydligt mindre påträngande därifrån än träldomen i Ryssland.
General Georg Carl von Döbeln tackade sina finska soldater för segrarna i slagen vid Jutas och Lappo i ett välkänt avskedstal i Umeå 1809: ”Finnar! vid denna fred, förlorar Sverige den stolta Finska Nation, sitt kraftigaste stöd, ej nog därmed, Svenska Arméen förlorar kjärnan och betydligaste delen af sin krigsmakt … Krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig, och den tacksamhet, jag er förkunnat och nu förkunnar, har med detta vårt samband en oupplöslig förening.”
Norden har ett kynne som skiljer sig från övriga världen. Och frågan är om det inte idag är bäst bevarat i Finland.
I vilket fall, är det med stor respekt vi nu helhjärtat till Finland och dess folk riktar våra gratulationer på 100-årsdagen för självständigheten!