Vi lever i speciella tider…. Genom sociala medier har ett samhällsproblem med oanständigt agerande avslöjats – med kraft. Men nu används avslöjandet i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Låt mig ge tre exempel.

I ledarartikel i Göteborgs-Posten avslöjas hur DN och SVT förvränger verkligheten för att skapa sensation kring MeToo. Maktens män skiter i kvinnorna som vittnat om sexuella trakasserier. Beviset: ”Tre manliga politiker på plats när riksdagen debatterade Metoo” var DN:s rubrik som SVT återrapporterade. G-P konstaterar: ”Av åskådarna var således sju kvinnor och tre män. Det borde knappast föranleda en nyhet med tyngdpunkt på männens frånvaro.” Det ser ut så i riksdagen på måndagar, då ledamöterna normalt är hemma i sina valdistrikt. Så varför gör DN och SVT stor sak av männens närvaro? G-P svarar:

”Frågan är principiellt viktig då medier har stor makt över vilka frågor som kommer upp på agendan och vilken problembeskrivning som blir utgångspunkten. Väljare kan inte förväntas veta vilka dagar som ledamöterna är i riksdagen och vilka dagar de är i sin valkrets. Men journalister som rapporterar från riksdagen förväntas veta det. I stället har de kokat soppa på spik och kablat ut en nyhet baserad på ett problem som inte existerar. Sådant kallas visst ’fake news’.”

Många jublar över att demokratiska partiets kandidat vann fyllnadsvalet till senaten i delstaten Alabama. Den borde varit lätt för republikanerna att vinna. Att så inte blev fallet ses som bevis på att demokraterna fått vind i seglen och kommer att besegra Donald Trump. Men fakta är att republikanerna var splittrade om den kandidat partiet ställde upp med. Alabamas andre senator, också republikan, tog avstånd från sin partikollega. Detta eftersom denne anklagas för sexuellt ofredande för 40 år sedan, anklagelser som tillbakavisats.

Jag förstår att ett icke polisanmält agerande för 40 år sedan kan ses som en mycket svag och orättvis anklagelse. Men om partiet inte kan hålla ihop, utan där delar av partiet till följd av MeToo tycker anklagelsen diskvalificerar kandidaten, då är valrörelsen dömd att misslyckas. För politiska partier är inre splittring det värsta som kan hända. Båda sidor tappar kraft, och väljarna förlorar förtroende för det. Förlusten för Roy Moore i Alabama säger mer om styrkan i MeToo-kampanjen, än om de amerikanska partierna (Moore nominerades före MeToo).

I USA diskuteras redan vilka bakslag som MeToo kan få. Facebook-chefen Sheryl Sandberg, som också skrivit bok om kvinnors situation på arbetsplatserna, varnar för att många män nu blir rädda för att bli ensamma med en kvinnlig kollega. Efter en sådan situation kan kvinnan anklaga mannen för vad som helst, och han blir sparkad även om det inte är sant. I USA har flera manliga arbetsledare deklarerat att de vägrar gå in i ett rum med en kvinna ensam. De tänker inte utsätta sig för risken för falska anklagelser. Detta kan drabba kvinnors karriär, säger Sandberg till Reuters.

Fatima Goss Graves, chef för National Women’s Law Center, säger att ”det sista vi vill är en lösning som innebär att kvinnor avlägsnas från ledarskapspositioner”. Något som alltså kan bli följden av MeToo och den lätthet med vilken kvinnor nu kan krossa mäns karriärer med lösa påståenden om att de vidrört dem eller sagt något olämpligt. MeToo kan slå mot arbetsplatser där både män och kvinnor arbetar sida vid sida.

För att förhindra en backlash behövs solida regelverk som skyddar både den som anklagar och den som blir anklagad, säger arbetsrättsadvokaten Catalina Avalos. Tillit måste skapas åt båda håll. ”Konsekvenserna som män nu möter betyder inte nödvändigtvis att man kan utestänga kvinnor och avvisa alla möten mellan fyra ögon”, menar hon. ”Vi kan inte låta rädsla av anklagelser att bli en ursäkt för en backlash som utestänger kvinnor”.

Nej, och det är därför Samtiden från första dagarna av MeToo betonat att rättsstaten måste upprätthållas. Det får inte gå överstyr, så att det räcker med anklagelse på Facebook om att man fått ett sliskigt förslag eller blivit tafsad på, för att den anklagade omedelbart ska bli avskedad och utkastad. Det viktigaste av allt är att anmälningar sker i omedelbar anslutning till en händelse som upplevs som ofredande. När det gått år eller årtionden innan anmälan görs blir det svårt att bevisa någonting. Den utsatte ska ha upprättelse, givetvis. Men den anklagade måste också ha rimlig möjlighet att bemöta en falsk anklagelse. Det är rättsstatens och rättvisans balansgång, som också måste gälla i dessa frågor.

Men i svensk debatt har vi inte hört mycket om sådana reservationer. Och då landar man där den amerikanska debatten nu befinner sig: samkönade arbetsplatser börjar ses som ett problem.