Att förbjuda tiggeri är att stoppa människohandel

Riksdagens majoritet är fortsatt emot ett förbud för tiggeri. Man ser det som ”godhet” att låta verksamheten pågå, även om allt fler bevis finns om att tiggeri är en del av organiserad kriminalitet och människohandel. Stoppa eländet!

I går meddelade polisen att den hade gripit tio personer misstänkta för människohandel i Småland. Sex blev anhållna. Runt 30 personer ska ha utnyttjats och tvingats till tiggeri, i en verksamhet som omsatt flera miljoner kronor. Brottsoffren, som är från EU-landet Bulgarien, har behandlats som slavar. De har hotats och misshandlats om de inte gått ut på svenska gator för att tigga. Men de har inte fått behålla de pengar som samlats in. Pengarna har hamnat i de kriminella människohandlarnas fickor.

Ingen kan vara förvånad över polisens tillslag.

När utredningen om tiggeri kom 2016 sa utredaren Martin Valfridsson att den som ger pengar snarare permanentade de bakomliggande problemen än löste dem. När slutrapporten lämnades föreslog han inget förbud, utan andra åtgärder. Ett år senare har han ändrat sig.

– Nu har det gått över ett år sedan jag lämnade min rapport och, tyvärr, jag har bytt fot. Jag ser att det finns så hög grad av utnyttjande och vi kan inte stilla se på när det händer, sa Valfridsson enligt SVT.

Detta vankelmod är en god illustration på hur kompasslösa våra svenska etablissemang är. De saknar förmåga att möta den verklighet som globaliseringen skapat. Man har flugit upp och satt sig på de rosa molnen där utopier om globaliseringens välsignelse skapat ett lyckorus. Man har inte mental förmåga att inse att globaliseringen också har en mörk baksida.

Det finns bara ett parti som på socialkonservativ grund ser klart och som vet vad som behövs för att, naturligtvis, välkomna den sida av globaliseringen som gör att Sverige som exportberoende land kan skapa välstånd, men samtidigt motverka med kraft den sida som skapar söndring, otrygghet och olycka.

Man måste, som så ofta i livet, kunna göra flera saker samtidigt. Detta förmår dock inte de gamla etablissemangen. De ser varje ingripande mot globaliseringen som extremistiskt avståndstagande av all globalisering. De kan bara hålla en tanke i huvudet. Därför är de för öppna gränser, inte bara för handel utan också för människor. Det är ett misstag som om det får fortsätta kan innebära vår civilisations undergång.

Människor kan inte flyttas runt likt vitvaror eller teletekniska prylar. Människor har, till skillnad från prylar, kulturella rötter, traditioner och identiteter som inte kan flyttas från en kontinent till en annan. När så sker i stora volymer uppstår oro, motsättningar och, som vi ser i de allt fler no-go-zonerna, enklaver som inte accepterar det nya landets normer och lagar även om man försörjs av detta lands goda vilja.

Då står det gamla etablissemanget inför ett val de inte är mentalt förberedda för: att acceptera att förtryckande normer byggda på islams sharialagar etableras i förorter så att svensk lag inte längre gäller, eller så ser man till att upprätthålla svensk lag och civilisation i alla delar av landet.

Detta val tror de gamla etablissemangen att de inte behöver göra. Och de kastar istället ur sig anklagelser om extremism mot dem som inser att valet måste göras och som väljer att upprätthålla det svenska. Men i själva verket är det etablissemangen som står för en extremistisk utopism.