När Landsdagarna med Sverigedemokraterna inleds på torsdagen dominerar de sociala frågorna stort. Partiet har inte behövt lägga om sin migrationspolitik i panik så som andra partier, därför belyses istället de många välfärdsbrister som nu syns allt tydligare.

På Liberalernas landsmöte förra helgen dominerade frågor om invandring, där förslag om slöjförbud röstades ner och debatten om religiösa skolor blev het. I dessa frågor har Sverigedemokraterna sedan länge haft en tydlig riktning och där det inte finns någon intern splittring om inriktningen, som inom många av de gamla partierna.

Dessa andra partier, som förut stämplade svenska värderingar som rasism, har nu själva graviterat i riktning som närmar sig Sverigedemokraterna. Det är sedan 2015 en mycket plågsam process som dessa partier gör under galgen. De verkar mest skämmas över det svenska, medan de älskar Bryssel, Afrika och Mellanöstern. Men de vet att om de inte ska förlora väljare, måste de – utan att kräkas – låtsas som att de nu är för svenska värderingar. Värderingar som de egentligen anser inte finns. Men vad gör man inte för att behålla väljare?

Några sådana problem har inte Sverigedemokraterna. Tvärtom. Dag för dag bevisar verkligheten att partiet har en politik som effektivt behandlar de frågor som blivit akuta och brännande i samhället.

Detta förhållande avspeglar sig i handlingarna till Landsdagarna, allra mest i motionsfloden från medlemmarna. Endast fyra procent av de politiska motionerna till partiets högsta beslutande organ hanteras under rubriken för migration. Det är en bekräftelse på att partiets ledning och dess medlemmar och väljare går i takt i frågan, till skillnad från alla andra partier.

Därför ligger fokuset på annat. De sociala konsekvenserna av att riksdag och regering börjat tappa greppet om välfärdsstatens utveckling möts av ett stort engagemang från partiets medlemmar.

Om man delar in de 210 politiska motionerna utifrån ett övergripande perspektiv dominerar de sociala frågorna med 134 motioner, vilket motsvarar 64 procent, vilket betyder nästan två tredjedelar av alla motioner.

En avlägsen tvåa blir ekonomiska politiken med 35 motioner, 17 procent. Därefter kommer miljöfrågor med 13 motioner, 6 procent, vilket också är antalet motioner om infrastruktur och kommunikation. Utrikespolitiken hamnar sist med 7 motioner, drygt 3 procent.

De sociala frågorna delas upp i följande grupper på landsdagarnas dagordning.

Vård och omsorg, 33 motioner
Lag och ordning, 31 motioner
Skola och utbildning, 27 motioner
Familjepolitik, 20 motioner
Kulturfrågor, 14 motioner
Socialförsäkringar och migration, 9 motioner

Dessutom lägger partistyrelsen fram fyra program om: sjukvård, kriminalpolitik, migration och sammanhållning. Också partistyrelsen ser de sociala frågorna som de viktigaste.

När det gäller personfrågor föreslår valberedningen att Landsdagarna ska göra två nyval till den 19 ledamöter starka partistyrelsen. Det handlar om Stefan Jakobsson, Strängnäs, och Aron Emilsson, Lerum. De är båda betydelsefulla riksdagsledamöter som skolpolitisk talesperson respektive kulturpolitisk talesperson.

I den yttersta partiledningen råder stabilitet. Jimmie Åkesson, Sölvesborg, föreslås bli omvald som partiledare. Han är riksdagens längst sittande partiledare, eftersom han utsågs 2005.

På posterna som vice partiordförande och andre vice partiordförande föreslås omval av riksdagsledamöterna Julia Kronlid, Täby, och Carina Ståhl-Herrstedt, Landskrona.