Det pågår ett gigantiskt bedrägeri. Regeringen och allianspartierna säger till folket att de nu ändrat sig och står för sträng invandringspolitik. Men de vill inget hellre än finna skäl för att öppna gränserna igen. Partierna vill leka gud. Det är som en drog.

En nyhet som försvann i veckan var att samarbetet mellan regeringspartierna gnisslar. Miljöpartiet och Socialdemokraterna mår dåligt av att föra en sträng invandringspolitik i strid med den egna övertygelsen.

Svenska Dagbladet rapporterade i torsdags uppgifter från regeringskällor: ”Sedan en vecka tillbaka har de båda partierna suttit i långa och många samtal på statsrådsberedningen, långt in på kvällarna för att hitta en lösning”. Miljöpartiet pressar på för att öppna Sveriges gränser igen. Partiet vill i första hand få igenom kravet att de ”ensamkommande flyktingbarn” som kom till Sverige under 2015 ska få stanna, även om de har hunnit bli över 18 år.

– Vi har två gånger tidigare gett saker i förhandlingar med Socialdemokraterna för att de här barnen ska få stanna i Sverige. Men Migrationsverkets praxisändringar har gjort att de ändå ska utvisas, och den nya skollagen har visat sig otillräcklig, säger en MP-källa till tidningen.

Socialdemokraterna har egentligen lätt att ge efter för en ”generösare” invandringspolitik, eftersom man själv i grunden delar visionen om att Sverige kan ta hand om världens alla olycksbarn. Sverige har ingen egen kultur, utan är en neutral plats där man kan placera många miljoner människor från Mellanöstern och Afrika. Man vill så gärna leka gud och välkomna alla. Göteborgs kommunstyrelseordförande Ann-Sofie Hermansson (S) satt på bokmässan och blev nostalgisk när hon berättade om hur ”göteborgarna” tog sig till centralstationen och serverade kaffe och tog hand om alla flyktingar hösten 2015. Hon ville inkorporera denna varma solidaritet i partiarbetet.

Trycket på att öppna gränserna växer inom Socialdemokratin. 14 riksdagsledamöter skrev i somras en debattartikel som krävde att alla ensamkommande ”barn” från bland annat Syrien och Afghanistan ska få stanna. Under hösten har allt fler socialdemokrater ute i landet anslutit sig till kravet.

Samma attityd finns också hos allianspartierna. Kristdemokraterna vill ha bort de tillfälliga skärpningarna kring anhöriginvandringen, även om Migrationsverkets prognoser med nuvarande regler talar om flera hundra tusen anhöriginvandrare kommande år.

Många tror att Moderaterna ändå står för en restriktiv invandringspolitik. Men det räcker att skrapa på ytan, så finns Fredrik Reinfeldts linje om öppna-era-hjärtan kvar. I uppgörelsen med Miljöpartiet 2011, som skulle stopp Sverigedemokraternas inflytande över svensk politik, infördes utvidgade rättigheter. Den som fått avslag på asyl och olagligen uppehåller sig i landet fick ändå rätt till subventionerad hälso- och sjukvård. Denna rätt att utnyttja sjukvården vill Moderaterna inte ta bort, även om alla förstår att det gör det enklare att fortsätta bryta mot svensk lag. Det är ju närmast en inbjudan från Moderaterna till dem som fått avslag att ändå stanna: vi bjuder på välfärden trots att du föraktar svenska domstolsbeslut!

Varför intar då framför allt S och M en tuffare medial hållning i invandringsfrågor, när det strider mot deras egna uppfattningar?

Därför att de vet att om de skulle säga vad de egentligen tycker, förlorar de väljare till Sverigedemokraterna.

Partierna ger sken av att de förstått att landet inte kan ta emot hur många som helst, men i själ och hjärta vill de öppna gränserna och få servera kaffe till alla tiotals miljoner flyktingar i världen. Fredrik Reinfeldt har ju konstaterat att vi har stora skogar i landet och att det finns hur mycket plats som helst i Sverige.

Enligt SvD:s källor hotar MP att lämna regeringen om inte de tillfälliga lagar som skärpt invandringspolitiken (och som råkar löpa ut 2019, några månader efter riksdagsvalet 2018) dras tillbaka.

– Om vi lyckas med detta blir det uppenbart att Miljöpartiet stannade i regeringen av en tydlig orsak, och att vi lyckades med det vi åtog oss. Att rulla tillbaka lagen och göra verklig skillnad för de här människorna, säger MP-källa till SvD.

Det krävs inte mycket eftertanke för att se hur såväl S som M formar sin valtaktik: för att locka väljare säger man sig stå för stränga regler kring migration, men efter valet, då man lurat väljarna att de inte behöver rösta på SD, återgår man till att öppna gränserna och kräver att folket att de ska öppna sina plånböcker än mer. Det är ju vad socialdemokrater, moderater, kristdemokrater, för att inte tala om miljöpartister, centerpartister, liberaler och vänsterpartister i djupet av sitt hjärta vill.

Jag har inte hört någon enda företrädare från de etablerade partierna tala om restriktiv invandring därför att det är det man vill, utan bara därför att det tyvärr är nödvändigt just nu. Är det då inte bättre att rösta på dem som tror på politiken, som har värderingar där de egna medborgarna ska sättas främst, än på dem som bara säger saker av valtaktiska skäl?

Frågan är om svenska folket tänker låta sig luras av dem som med sina läppar talar om skärpta gränskontroller men i sina tankar inte vill något annat än få åka ner till järnvägsstationen och servera kaffe till ytterligare hundratusentals nyanlända.