Feminismen underbyggs med statistiska uppgifter om skillnader mellan kvinnor och män. Men när det kommer till brott och utländsk bakgrund blir plötsligt statistik något fruktansvärt farligt.
Nu när Moderaterna till slut svängt och inte längre vill gömma och dölja fakta om utvecklingen i landet, har frågan ställts på sin spets om det är ”okej” att ta fram statistik om brott där också gärningsmännens utländska bakgrund redovisas.
Inte sedan 2005 har Sverige i officiell brottsstatistik redovisat ursprungsland på förövare. Regeringen vill mörka utvecklingen och har förbjudit Brottsförebyggande rådet att ta reda på hur läget är i Sverige, trots västvärldens största invandring.
Medeltiden har blivit riktlinje för migrationsförespråkarna. Ju mindre vi vet, desto bättre. Då slipper vi ta tag i allvarliga trender. Blunda, uppmanar justitieminister Morgan Johansson (S), så slipper ni se.
”Men det finns en stor inkonsekvens i hur det offentliga Sverige hanterar frågan om etnicitet. När det handlar om att använda statistik kring etnicitet där de som den berör är skyddsvärda, i behov av hjälp eller stöd, använder vi mer än gärna sådant statistiskt underlag”, skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet.
Hon hänvisar till en ESO-rapport där man frågar vad migranternas ursprungsland betyder för deras kunskapsnivå. ”Vilket land eller region som en individ har invandrat från kan av flera skäl tänkas ha betydelse för individens studieresultat”, heter det där. Då duger det att ta fram statistik utifrån etnicitet och födelseland.
Men när det handlar om kriminalitet och våld, heter det plötsligt att statistik om ursprung inte kan ha någon betydelse alls för insikterna för hur vi ska förebygga eller återanpassa.
Det är inte bara ologiskt, det är kunskapsfientligt. Om migrationens förespråkare inte tror att migranter är mer kriminella än svenskar, då kan ju statistiken visa just detta. Förklaringen är givetvis att man vet att brottsligheten är betydligt större bland dem som kommit till Sverige än bland svenskar. Men man vill föra väljarna bakom ljuset.
Bakom oviljan att söka kunskap finns alltså inte bara kunskapsförakt, där finns ett djupt väljarförakt. Socialdemokratin och övriga partier som stoppar kunskapsinhämtning vill inte att svenska folket ska få veta hur det ligger till. Eliten vill bestämma. Folket ska inte lägga sig i. Det blir bara jobbigt om folket får veta vad som händer och varför.
Det finns ett inte så litet totalitärt drag i regeringens och vissa andra partiers motstånd mot att ta fram fakta.
Och för mig handlar det inte enbart om brott. Jag saknar värderingsstudier bland migranterna. Hur ser de på svenska värderingar? Erkänner man att i Sverige har man att rätta sig efter dem? Vad tycker man om människor med andra etniska rötter än de egna?
Stora internationella studier visar att rasism är betydligt mer omfattande i de länder varifrån migranterna kommer, än bland svenskar. Det är en inte ologisk hypotes att migranter i Sverige är betydligt mer rasistiska och främlingsfientliga än svenskar.
En jämförande studie i dessa värderingar vore intressant. Då kanske Expo och andra skulle tvingas inse att deras antirasistiska arbete bäst behövs i förorterna, där fördomarna kan vara betydligt större än bland svenskar.
Det skulle kunna förändra hela grunden för samhällsdiskussionen om främlingsfientlighet.
Men det vill inte etablissemangen till något pris i världen. Hellre medeltida okunskap än fakta som motbevisar utopierna.