När polisman blir utsatta för automateld mot sina bostad och polisstationer sprängs, upptas massmedia av att en riksdagsman använder ordet ”syltryggar” om domstolar som inte häktar dem som gripits med skarpladdade vapen.
Massmedierna fokuserar på tjattret i sociala medier som om de vore verkligheten. Samtidigt bevakar man med allt värre nonchalans det våld som drabbar riktiga människor i den verkliga verkligheten.
Under förra helgen sprängdes polisstationen i Växjö, den tredje i Sverige under 2017, och i Västerås öppnades eld mot polismans bostad. Dessa händelser borde granskas av massmedierna mer än att bli telegramnyheter som snabbt glömts bort.
Men medierna har så mycket viktigare samhällsproblem att bevaka, som att riksdagsman Hanif Bali (M) på Twitter kritiserar domstolar som inte häktar dem som grips med skarpladdade vapen. Han menar att domstolarna har utrymme att häkta, men medvetet släpper ut gangsters på gatorna. Därför kallar han dem ”syltryggar” (begreppet har börjat användas om dem som utger sig för att vara principfasta, men som när det blir allvar viker ner sig för att anpassa sig till omgivningen).
Vänstern, som totalt kontrollerar alla medieredaktioner, anklagar Bali för att bryta mot nye partiledaren Ulf Kristerssons löfte om ”fler vuxna” i politiken.
Samma medieröster känner inte alls samma indignation över att polisstationer sprängs och polismäns hem beskjuts. Det är tydligen bagateller i jämförelse med att få chansen att kritisera en moderat riksdagsman.
Denna nyhetsvärdering är ett tydligt exempel på mediebranschens kris. Man blundar för allvarliga samhällsfenomen som hotar demokratin och människors liv, för att lägga all energi på småsaker, som ordval.
Medierna låter också förnumstiga röster komma till tals som problematiserar att en politiker bildar opinion mot domstolarnas beslut. Men herrejösses! Vad har den politiska vänstern gjort sedan 1968 om inte fördömt varje gång en domstol dömt någon till fängelse istället för att krama om mördare, bankrånare och tjuvar?
Nu plötsligt, när någon som inte är politiskt illröd kritiserar domstolar, då passar det inte längre att politiken har synpunkter på domstolarna.
Jag tar upp detta, eftersom uppmärksamheten kring ”syltryggar” är ett så tydligt exempel på mediebranschens intellektuella haveri när det gäller nyhetsvärdering. Det är också ett talande exempel på hur massmedierna går vänsterextremismens ärende. Man är snar att kräva ett måttfullt agerande av icke-socialistiska politiker, medan mediebranschen låter vänstersnubbar i de egna kretsarna komma undan med våldtäkter och sexuella trakasserier under årtionden. Man ser mellan fingrarna när vänsterextrema hatar, använder glåpord och även våld mot sina motståndare.
Det är aldrig vänstern som ska uppföra sig.
I de kretsarna får man bete sig som svin, utan att mediebranschen tycker något är märkligt med det.
Angreppen mot Bali och hans ordval är ett exempel på det systematiska modus operandi som massmedierna tillämpar i det ideologiska krig man bedriver mot alla som inte är vänster.
Att kalla domare som släpper ut, istället för häktar, dem som gripits med skarpladdade skjutvapen för ”syltryggar” är ju sakligt sett korrekt. Domstolar använder inte lagstiftningen så som den lagstiftande auktoriteten, riksdagen, avsett. Man lägger alltid straffen så nära miniminivå på straffskalan som möjligt. Om man vill vara mer mångordig, kan man istället för ”syltryggar” kalla domstolarna för undfallande för en politiserad akademisk kriminologi. Men i en rättsstat är det riksdagen, inte vänsterkriminologer, som domstolarna borde följa.
Det är också mer ”vuxet” att påpeka att skjutningar med skarpladdade vapen är ett allvarligt hot mot samhället, än att klaga på att ett visserligen nedlåtande, om ändå sakligt sett underbyggt, epitet används i ett digitalt textmeddelande.
När ska gammelmedia lära sig att göra vuxna nyhetsvärderingar?