Idag kan massmedierna likt påven på Luthers tid exkommunicera ”syndare”, de som tycker annorlunda. Inte till att bli laglösa, men väl fördrivas från anställningar och positioner inte minst inom media och offentlig sektor.

De flesta kristna svenskar är protestanter och tillhör en kyrka som ursprungligen formats av Martin Luther. Många förknippar Luther med arbetsamhet, sparsamhet och jämfört med den katolska kyrkan en viss avskalad asketism. Att han skulle ha varit en tråkmåns helt enkelt. Ingenting kan vara mer felaktigt.

Luther var visserligen munk (augustiner), teologie doktor och spränglärd. Han var minst sagt en komplex men samtidigt i högsta grad mycket levande person; Depressiv och ångestriden, satiriker, livsnjutare, barnsligt trosviss, språkgeni, diktare, musiker, briljant predikant, demagog och verbalt skoningslös mot fiender.

Han översatte det Nya testamentet till tyska och gjorde på så vis den heliga skriften tillgänglig för gemene man, en slags demokratisering av religionen. Luther ville skapa raka rör mellan Gud och människan, utan mellanhänder. Samtidigt var han föredömligt ömsint mot sin fru och familj. En stor plump i protokollet var dock Luthers antisemitism.

Vår kyrkas rit är koncentrerad till ordet, d.v.s. officiantens läsning och predikan medan kyrkobesökarna i stort sett använder ett sinne, nämligen hörseln. Ett arv från Luther. Den katolska kyrkan är betydligt mer svulstig med oljesmörjelse, krucifix, rökelse, reliker, helgonbilder, vigvatten, rosenkransar, heliga källor, pilgrimsvandringar, processioner, själamässor mm mm. På så vis stimuleras flera sinnen samtidigt som mystiken får en större plats. Som kristen protestant kan jag själv sakna inslag av mystik som ju i stort sett fråntagits den moderna människan i Västvärlden.

Nåväl, det var inte detta som var idén till föreliggande krönika. I år uppmärksammas minnet av att Luther för 500 år sedan, 1517, sägs ha spikat upp 95 teser på Slottskyrkans port i Wittenberg, den stads universitet där Luther blev teologie doktor och undervisade. Mycket talar för att Luthers ”teser” inte bokstavligen spikades upp på kyrkporten utan spreds på annat sätt, men det är inte det viktiga i sammanhanget.

Luthers teser var ett generalangrepp på den katolska kyrkan och påvemakten.

Inte minst kritiserade han den djupt ohederliga och skändliga avlatshandeln. Påvekyrkan sålde avlatsbrev för dyra pengar och där avlaten påstods ge den betalande syndernas förlåtelse. För extrabetalning kunde man även ”köpa” de redan avlidnas syndaförlåtelse vilka nu kunde lämna skärselden och flyga saliga till himlen. I dag framstår detta som bisarrt och djupt ohederligt men vid den tiden hade kyrkan ett strypgrepp på människorna. Det var visserligen redan då de som insåg hyckleriet men inte vågade protestera då konsekvenserna av att utmana påvedömet och den katolska kyrkan var drakoniska.

Luther var dock ett undantag, han besatt modet. Vid en resa till Rom 1511 öppnades hans ögon för den våldsamma korruptionen och dubbelmoralen inom påvekyrkan. Han såg hur de kyrkliga dignitärerna levde lyxliv medan fattiga och godtrogna människor lurades att ”köpa” avlatsbrev för de sista slantarna.

Nu tändes Luthers fackla och i och med teserna var tärningen kastad. Det var under påven Leo X som försäljningen av avlatsbrev nådde sin kulmen. Påven anställde ”säljare” som reste omkring och sålde ”luft”. Delar av inkomsterna gick direkt till påvens privata, extravaganta liv trots att han var rikare än romaren Crassus på sin tid. Delar av inkomsterna gick till att bygga ut Peterskyrkan i Rom.

Luthers teser spreds som en löpeld, först i Tyskland och senare i hela Europa.

Luther fick inget stöd från de inflytelserika personer som i det tysta hade stött hans kritik mot kyrkan. När det nu brände till insåg de att det fanns för mycket att förlora att ta en strid med påven. Känns mönstret igen?

1520 fick Luther en varning då en påvlig bulla utfärdades mot honom och han fick 60 dagar på sig att göra avbön, annars hotade exkommunikation. Luther stod fast som den modige och principfaste man han var och han brände helt sonika bullan!

Leo X exkommunicerade honom 1521. I april 1521 infann sig Luther i det tysk-romerska rikets generalförsamling i Worms där även kejsare Karl V befann sig. Luther vägrade åter igen att göra avbön och förklarades fredlös, innebärande att det var fritt fram att döda honom! Tack vare lojala och inflytelserika vänner kunde Luther få skydd för sitt liv och i lugn och ro bedriva teologiska studier och skriftställeri. Nu brann facklan för fullt och nya facklor tändes över Europa.

Det finns ett uttryckssätt som jag tycker är passande i sammanhanget; ”Ingen armé i världen kan stoppa en idé vars tid har kommit”!

Något långsökt måhända men det finns paralleller att dra till vår nuvarande svenska situation. Den katolska kyrkan och påven styrde över vad gemene man skulle tycka och tänka. Kyrkan definierade den tidens ”åsiktskorridor” och hade utomordentliga maktmedel till sitt förfogande för att beivra övertramp.

I vår tid bestämmer det ”politiskt-mediala” etablissemanget vad folk får tycka, tänka och skriva utan negativa konsekvenser. Bisarrt nog har den socialiststyrda Svenska kyrkan ställt sig på mörkermännens sida. Och detta kotteri kan visserligen inte utlämna dissidenter till fredlöshet och fysisk död. Däremot kan det exkommunicera ”syndarna” (de som tycker annorlunda) på så vis att de inte får utrymme i traditionell media samt utestängs från arbetsplatser, inte minst inom media och offentlig sektor.

I överförd bemärkelse kan således kotteriet tysta en människa, vilket regelmässigt sker och har skett under lång tid. Följden blir att om någon skriver eller uttrycker något som kotteriet anser är ”felaktigt” tar det inte lång stund innan kotteriets dreglande vakthundar kastar sig över ”syndaren” vilken ofta släpper allt vederbörande har för händerna och, som man säger, ”pudlar”. Krälande i stoftet ber syndaren om förlåtelse. Kring denna process har inte Luther satt några tydliga spår.

Dissidenter eller ”syndare” är således alla de som dristar sig att ha från kotteriet avvikande åsikter. Detta fenomen har lett till att en mängd alternativa medier sett dagens ljus och där man ofta kan hitta information som kotteriet medvetet förvränger eller undanhåller allmänheten.

Konsekvenserna av vår tids påvedöme (politiker och media i förening påhejade av den Svenska kyrkan) är synnerligen allvarliga. Dels kan politikerna driva en politik i strid med folkviljan och där gemene man undanhålls viktig information angående bland annat faktiska förhållanden inom de områden där landet nu fallerar; polis & kriminalitet, skolan, sjukvården, försvaret, äldrevården, bostadsbyggandet, integrationen etc.

Dessutom har medias och politikernas mörkningar och skönmålningar, i kombination med syndarnas mikroskopiska möjligheter att göra sig hörda i ”gammalmedia”, skapat ett kommunikationsklimat på alternativa medier som kännetecknas av tilltagande förtrytelse, hopplöshet och till och med hat.

Folket har via alternativa medier tänt en fackla vilkens eld sprider sig, inte endast i Sverige utan i hela världen. Liksom påvedömet och den katolska kyrkan var korrupt och bigott ser vi nu dagligen exempel på hur framför allt män inom gammalmedia – som predikar jämlikhet, feminism och ”godhet” i största allmänhet – är lika bigotta, falska och korrupta som påven och hans män var på Luthers tid.

Eldar som fått fart låter sig inte kvävas i brådrasket och förr eller senare strålar väl ”sanningens ljus” fram även till den delen av befolkningen som hittills låtit sig luras och bedras.

”Beware the fury of a patient man”.