I en tid av historielöshet är det viktigt att erinra om att det på kort tid skett en radikal omvandling av Västeuropa.

Alla nationalstater har gått från samhällen där medborgare i generationer präglats av västerlandets värderingar, till en situation där urholkning sker om vad Europa står för genom massinvandring.

Omvandlingen har gått fort och följer ett lätt igenkännbart schema – stigmatisera de som opponerar sig och heroisera de som främjar omstöpning eller torpedering av den kontinent som så många gånger slagits för sin civilisation, för sin existens. Men bakom varje radikal förändring finns en historia och individer som med sina tankar i skriven text röjer vägen för en omprövning.

Varken den franska revolutionen 1789 eller den ryska statskuppen 1917 skedde utan ett långt förspel. Missnöjda mobiliserades, intellektuella ifrågasatta själva grunden i den bestående ordningen och propagandan flödade. När Frankrikes eller Rysslands etablerade elit kullkastades fick de som försvarat den gamla ordningen göra bot och bättring eller plikta med sina liv. Omstöpningen var ett faktum och ritade om hela den politiska kartan. Det som händer i Europa idag är inte frukten av tillfälligheter, det är planerat och systematiskt.

Idén om Paneuropa, lanserad av den österrikiske greven och politiske författaren Richard Nicolaus Coudenhove-Kalergi. Han lanserade en idé om Europa som en kontinent som inte längre skulle domineras av européer, den skulle i stället bli ytterligare en plats för asiater och afrikaner. I sin samtid under 1900-talets början var han en udda existens som få satte sin tillit till, men efter andra världskriget tog Västeuropas nya makthavare, som skulle forma våra livsöden, upp hans idéer på nytt.

Röken hade inte lagt sig efter andra världskriget när statsvetaren och den politiske aktivisten Harold Laski (1893-1950) kom ut med en bok, på svenska Vår tids revolution, utgiven 1945, om en ny mångetnisk framtid för Europa. Han tillhörde de s.k. fabianerna, den radikalt vänsterintellektuella fraktionen inom brittiska labourpartiet. Laski lanserade med betydande framgång sina idéer i USA under andra världskriget.

En annan betydelsefull impulsgivare till idén om det multikulturella samhället var juristen Raphael Lemkin, som hösten 1939 flydde från Tyskland, först till Sverige (där han en kort tid var verksam vid dåvarande Stockholms högskola som forskare och föreläsare, sedan begav sig via England till USA, där han 1943 utgav boken Axis Rule in Europe, där han bl.a. lanserade idén att den monokulturella nationalstaten i realiteten bedriver folkmord på de etniska minoriteterna.

Planritningarna för Förenta Nationerna (FN), särskilt FN:s deklarationer om de mänskliga fri- och rättigheterna har haft betydelse för idén att det demokratiska samhället ovillkorligen måste vara ett pluralistiskt eller mångkulturellt samhälle. Här har hämtats impulser från både (den socialdemokratiska) Socialistinternationalen och (den kommunistiska) Sovjetunionen. Observera också att den svenske professorn Gunnar Myrdals bok An American Dilemma (N.Y, 1944), skriven i samarbete med Richard Stemer och Arnold Rose, tydligt tagit intryck av Lemkins idéer.

Enskilda individer kan inte ensamt genomföra en stor förändring av Europa. Andra världskrigets segrare, Sovjetunionen och USA, som stod som två supermakter och framstod som förebilder – de var mångetniska, mångkulturella. Europas sargade stater blev deras lydiga satelliter. Den ena supermakten finns inte längre, den andre har uppenbara inre motsättningar som vi endast sett början på.

Det finns intressanta böcker om hur minoriteterna tillåts alltmer förvisa och förtrycka majoritetsbefolkningen i USA och Västeuropa. Donald Trump och det växande missnöjet i Europa är ett svar från Europaättlingarna på att alltför länge vara tillbakasatta och mobbade. Det är deras revansch, men det är inte deras slutgiltiga svar. I Europa står hela Centraleuropa enade mot ett famlande Västeuropa. De trotsar Coudenhove-Kalergi, Laski eller Lemkins häxbrygd för Europa. För att hejda vår civilisations fall behövs kunskap och vilja.