Massmedierna skyddar sina egna när de polisanmäls för sexuella brott, men medierna har inga problem att hänga ut politiker på lösa rykten. Enbart tack vare sociala medier har grova övergrepp inom mediebranschen blivit uppdagade.
Igår skrev Aftonbladets Lena Mellin: ”Medarbetare på flera redaktioner anklagas för våldtäkt och sexuella trakasserier.” Men hon går till angrepp på sociala medier för att hänga ut folk utan bevis. ”Man ska vara försiktig med namnpubliceringar eftersom det kan skada människor.”
Men det räcker med att säga Anders Borg, för att avslöja det absoluta hyckleriet i medieredaktionernas krokodiltårar.
För bara några månader sedan hängde Aftonbladet och alla andra medier ut förre finansministern på vidrigast tänkbara sätt, utan någon polisanmälan, utan att ha ett enda vittne, utan att ha något annat än rykten som grund. Det fikonlöv man påstod sig ha som skydd för karaktärsmordet, var att Borg på Facebook bett om ursäkt för sitt agerande på en fest. Där stod ingenting om vad han gjort, men Aftonbladet slog stort upp rykten som detaljerat sades beskriva vad som kanske kunde ha hänt.
När Lena Mellin nu hävdar att medierna är seriösa och följer etiska regler när de skyddar journalister och programledare som anklagas för sexuella trakasserier och våldtäkter, är det bara värt ett hånskratt.
Nej, skälet till att Mellin och andra medieföreträdare nu börjar jiddra om etiska regler är att de själva nu blir avslöjade som beskyddare av en sjuk kultur där den som är känd får bete sig hur som helst. Och känd är de som är mest vänster. Som är feminister och säger exakt rätt saker för att ställa sig in.
Men varför har vänstermedierna så många sexförbrytare i sina led, varför är komiker som vänstern älskar anmälda för våldtäkt?
Det vi ser är hur makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut, som Lord Acton sa. Massmedierna har länge haft otroligt stark makt över samhällsdebatt och opinionsbildning. Men vem kontrollerar dessa makthavare? Medieredaktionerna har utövat makt utan att behöva svara inför någon. Därför har de blivit arroganta, självcentrerade, självgoda och uppvisar tydliga tecken på sektmentalitet.
Men tack vare it-teknik och internet har sociala medier vuxit fram som en sorts, om än svag, kontrollerande motvikt.
Det är märkligt att riksdagen, som skjuter till flera miljarder till mediemarknaden i form av public service, inte sätter tydligare krav på mångfald i utbudet. Det är alltid vänsterperspektiv som dominerar, medan konservativa värderingar och förhållningssätt lyser med sin frånvaro. En större bredd, åtminstone i det som tvångsfinansieras via staten, borde sedan länge varit motmedlet mot inskränkthet och likriktning inom mediebranschen.
De statliga miljarderna kan vi som medborgare påverka, beroende på hur vi röstar i val. Jag önskar att vi som konsumenter också skulle kunna utöva makt genom val av vilka medier vi köper, men av någon anledning finns inga kommersiella medier att prenumerera på som har annat än vänstertendens i det redaktionella materialet. Om så varit fallet hade förmodligen inte mediebranschen sett sig som en enda gemenskap, utan granskat varandra.
Denna brist på bredd har skapat det monopolklimat som av allt att döma varit förutsättningen för att de som agerar oacceptabelt, ja också kriminellt, ändå blivit skyddade av redaktionsledningarna.