Är köp av svart bostad värre än att begå våldtäkt?

Det är något skumt med straffskalorna i Sverige. Ekonomiska brott döms ofta hårdare än våldsbrott. Nu föreslår statlig utredning att köp av svart bostad borde ge fängelse i upp till fyra år, vilket kan jämföras med att snittpåföljden för våldtäkt är två års fängelse.

Finns det någon enda medborgare i Sverige som tycker det är mycket värre att skaffa hyresrätt svart än att begå våldtäkt? Ja, i alla fall hovrättsrådet Jan Josefsson som igår lämnade sin utredning till regeringen med förslag för ska motverka handel med hyreskontrakt.

Hittills har det varit straffbart att sälja lägenhetskontrakt svart, men inte att köpa. Straffet har blivit böter eller fängelse i upp till sex månader. Nu vill utredningen att både säljare och köpare ska straffas med böter eller fängelse i upp till fyra år vid grovt brott. Dessutom ska både säljare och köpare förlora besittningsrätten, alltså tillgången till lägenheten.

Detta ekonomiska brott ska alltså kunna straffas med upp till dubbelt så hårt som domstolar normalt utdömer för en våldtäkt.

Det är fullständigt orimligt.

Dels kan man, som Hyresgästföreningen gör, invända att den som köper svart ofta är bostadssökande som är i en desperat situation och att bostadsbristen utnyttjas av kriminella. Svarthandeln är ett symptom på att bostadspolitiken inte fungerar. Då är det bostadspolitiken som ska förändras, inte straffa dem som i vardagen söker lösningar på en så grundläggande aspekt som boendet.

Dels agerar numera stat och kommun som aktiv part för att skaffa bostäder åt nyanlända – på svenska medborgares bekostnad, som inte alls får tillnärmelsevis samma hjälp och stöd. I Samtiden har vi kunnat berätta om hur kommuner både reserverar hyresrätter i allmännyttan och även köper bostadsrätter åt nyanlända med skattemedel. De egna kommuninvånarna får inte något stöd alls, utan knuffas tvärtom bort från lediga bostäder, som skänks till nyanlända. Därmed förvärras problemen och efterfrågan på svarthandel ökar, och här är det inte köparna som är bovar utan de politiker som till landet välkomnar fler människor än det finns bostäder för.

Man kan ju undra om förslagen om kraftigt skärpta straff för svart köp av hyresrätt kommer just nu, när kommuner behöver lägenheter åt nyanlända. Är det regeringens avsikt att än hårdare köra bort svenska medborgare från att kunna ordna sig en bostad, så att de istället kan utnyttjas för att lösa bostadsfrågan åt alla migranter som riksdagsmajoriteten välkomnar till landet?

Det går inte att bevisa, men det faktum kvarstår att här läggs ett förslag där det anses värre att skaffa bostad svart än att våldta. Hur kan juridiska instanser hamna så fel?

Alliansregeringen som hade makten i åtta år sade sig vilja höja straffen för våldsbrott, men domstolarna har fortsatt att utdöma straff som ligger så nära miniminivå som möjligt. Det finns en kriminologisk ideologi inom den juridiska sektorn som anser straff vara meningslösa för ”socialt utsatta” gärningsmän som begår våldsbrott. Det finns ett synsätt som förvandlar gärningsmän till offer. Enligt svensk kriminologisk doktrin är de som vandaliserar, hotar, slår, våldtar och mördar som det är synd om, inte brottsoffren.

Denna moraliskt förvridna omtanke finns inte för dem som har ekonomiska medel att använda, som på grund av bostadsbristen i desperation köper hyreskontrakt svart. Dem kan man sätta åt, rejält.

Men denna socialistiskt förvridna moralsyn på straff måste utmanas. Våldsbrott är allvarligare än andra brott. Sverige måste systematiskt förändra straffskalorna så att de överensstämmer med och förankras i den allmänna moralsynen hos befolkningen. Alliansregeringen misslyckades här monumentalt under åtta år. Det nu lagda utredningsförslaget visar hur angeläget det är att nya politiska krafter får möjligheten att rätta till ett ideologiskt snedvridet rättssystem.

*

Se mer: Utredningen Hyresmarknad utan svarthandel och otillåten andrahandsuthyrning (SOU 2017:86) samt BRÅ i Utdömda strafftider för nio brottstyper.