Inte ens de mest inbitna anhängare av svensk migrationspolitik kan längre blunda för de problem som den omfattande invandringen medför. Orsaken till att Sverige är så illa ute är att det officiella Sverige aldrig metodiskt studerat, granskat eller prövat hela detta ämneskomplex.
Ett lämpligt tillvägagångssätt är att ställa frågor och efter varje svar följdfrågor och inte ge upp förrän de stora huvudfrågorna är, så långt möjligt, uttömmande besvarade.
En huvudfråga handlar om Sverige som mottagarland. Varför släpper Sverige in alla asylsökande från världens alla länder som kan ta sig hit? De som försvarat och försvarar politiken hävdar att det sker av sk humanitära skäl: de som påstås vara förföljda i sina hemländer och där riskerar sina liv har, enligt svensk lag, rätt att få asyl (skydd) i Sverige, om de söker sig hit och anhåller därom.
Förstår dessa politiker vad detta måste innebära? Sverige åtar sig att ta emot alla världens bortåt 60 miljoner flyktingar, om de bara kunde bege sig, med olika kommunikationsmedel, till Sverige. Borde inte larmklockorna ringa?
I princip föreligger inga hinder för en massinvandring utan motstycke i världshistorien, fast (svenska) regeringar alltid försökt och försöker med olika åtgärder förebygga en sådan massflykt till Sverige, bl a genom att träffa överenskommelser med andra flyktingmottagande länder, t ex våra nordiska grannländer och EU-länderna.
Trenden är tydlig. Vänsterliberalerna som dominerar inom sjuklövern hejdar inte den totala omvandlingen av vårt land till en plats som är mindre trygg, mindre fri och fattigare än före massinvandringen.
Varför sker inte en genomgripande omprövning i ljuset av de allvarliga konsekvenser migrationen medfört för vårt land – de höga kostnaderna för svenska folket, inte bara ekonomiskt utan även socialt och nationellt? Är det då värt detta pris för att Sverige inför världen skall demonstrera sin stora ”humanitet”?
Det officiella Sverige har alltför länge gömt sig bakom argumentet att vi lever i ett, i internationellt hänseende, rikt land och måste ha råd med denna ”medmänskliga humanitet”. Blottorna i välfärden är emellertid alltför uppenbara för att skyfflas undan.
Det är närmast pinsamt hur handfallna vänsterliberalerna är inför de allt svårare sociala problem som vissa uppkomna konflikter mellan invandrare och infödda svenskar liksom mellan olika kategorier av invandrare. Deras snack om att hantera och lösa dessa problem med en aktivare invandrarpolitik liksom med en aktiv socialpolitik faller platt.
Varför vet vi så lite om utvandrarna, de asylsökande? Varför lämnar de sitt land med alla de uppoffringar det innebär och söker sig till ett oftast avlägset och främmande land som Sverige där de inte kan språket och är ovana vid (de svenska) förhållandena?
Har utvandrarnas hemländer och närmaste grannländer något ansvar? Varför utsätter dessa länders regimer sina medborgare för (politiskt eller religiöst) förtryck och kränker därmed ”de mänskliga fri- och rättigheterna” enligt FN-deklarationen av 1948 och som alla FN:s medlemsnationer förpliktat sig att respektera? Varför ingriper inte FN mot de medlemsnationer som kränker de mänskliga fri- och rättigheterna och tvingar dem till efterrättelse?
Hur länge ska sjuklövern gömma sig bakom att det tyvärr inte råder så önskvärda förhållanden i alla världens länder, att demokrati och garantier för medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter förtrampas av mer eller mindre odemokratiska regimer i alltför många länder, särskilt i de fattiga länderna i tredje världen?
Hur kan sjuklövern år efter år se på medan förtryckarregimer förgriper sig på andra FN-länder som Sverige, när de överlåter åt Sverige – och andra mottagarländer av ”flyktingar” – att ta hand om och försörja vissa av deras medborgare? Eller, med andra ord: Att göra sig av med vissa delar av sitt obekväma befolkningsöverskott genom att sända dem till andra länder, är väl att förgripa sig på dem?
Kort sagt, om den nationella suveränitetsprincipen skall gälla måste väl varje land ha det fulla och enda ansvaret för sitt lands medborgare vad gäller mänskliga fri- och rättigheter och inte vältra över en del av det ansvaret på andra länder?
Så länge det officiella Sverige och Europa legitimerar ansvarslöshet genom att acceptera att förtryckarregimer förflyttat ansvaret för sina medborgare till vår kontinent kommer vår kontinent aldrig tillfriskna. Och observera att det endast är Sverigedemokraterna som parti i Riksdagen som med stärkt opinionsbildning kan säkerställa att migrationspolitiken prövas, granskas och vederbörligen revideras.