Det kommer bara att bli värre, sa han, bara värre. Jag instämmer – jag kan inte se något tecken på att det kommer att vända. Trenden har varit tydlig i decennier.

Jag bodde i Gottsunda i sexton år. Emil Khodagholi, som livesände en gruppvåldtäkt på Facebook, kom från Gottsunda. Han tittade in i kameran och sa: ”Lyssna! Jag ska fucka ur ikväll, jag svär på min mamma, jag ska göra kaos nu här.”

Ja, Gottsunda håller på att ”fucka ur”. För några veckor sen mötte jag en polis på stan. Han kom fram och hälsade, sa att han uppskattade mina artiklar. Han har arbetat i Gottsunda. Det kommer bara att bli värre, sa han, bara värre. Jag instämmer – jag kan inte se något tecken på att det kommer att vända. Trenden har varit tydlig i decennier.

Har man bott i Gottsunda i tretton år behöver man ingen statistik. Jag vet vilka som ”gör kaos”. Det är sådana som Emil Khodagholi, unga män med invandrarbakgrund. De har inte sin bakgrund i Tyskland och Frankrike utan i Irak, Somalia, Syrien, Iran och Afghanistan. Till och med ängsliga Dagens Nyheter, den politiska korrekthetens väktare, vågade berätta att unga män från Mellanöstern och Nordafrika ligger bakom nästan alla mord och mordförsök med skjutvapen.

Dessa länder har någonting gemensamt: islam. Jag påstår inte att de som bråkar och stökar är goda muslimer. För det är de inte. De håller inte sina fem, dagliga böner. De brukar dricka sprit. Men de känner sig som muslimer och de ingår i den muslimska kulturen. De är färgade av den muslimska synen på de otrogna, icke-muslimerna, som en sämre sort. Och de är färgade av kvinnosynen.

Man bör också tänka på att dessa länder är mycket mer rasistiska än Sverige.

Det är helt normalt att tala om att vi är si och dom är så. Det är helt normalt att se ner på människor på grund av deras ursprung. Tanken att olika folkgrupper är på olika sätt har inte blivit ifrågasatt. Det finns, mig veterligen, ingen antirasistisk rörelse i vare sig Somalia eller Irak.

Dessa två saker, islam och ras- eller klantänket, tror jag är en del av förklaringen till varför dessa män blir asociala och kriminella. Både den islamiska chauvinismen, muslimerna som en överlägsen grupp, och ras- och klantänket bidrar till känslan av att svenskarna är religiöst och etniskt annorlunda, att de både står utanför umman, den islamiska gemenskapen, och folket/klanen.

Om du frågar mig handlar det inte om att de unga männen har ont om pengar. Jag har lyssnat på dem. Jag har varit hemma hos deras familjer. Jag har druckit té i moskén med deras pappor. Det handlar snarare om en inställning, ja, om ett mentalt utanförskap. Känslan av att Sverige inte är deras land. Svenskarna är de andra. Deras lagar är inte våra lagar.

Även om de flesta imamer inte direkt uppmanar till kriminalitet, så bidrar de till att underblåsa detta mentala utanförskap genom budskapet att islams lagar står över Sveriges lagar. Sveriges lagar följs av pragmatiska skäl, för att man måste, men de saknar i grunden legitimitet.

Jag kan berätta om något jag sett med egna ögon. Hösten 2015 såg jag en ung kille i svensk soldatuniform vänta på bussen. Han hade ett typiskt svenskt utseende och var förmodligen engagerad i Försvarets ungdomsutbildning. Ett gäng grabbar med invandrarbakgrund började putta på honom. En av dem skrattade och sa ”Jag säger Allahu akbar nu, jag svär han skiter på sig”. Den andre sa: ”Vilken fitta han är”. En annan sa: ”Det här är inte Sverige, åk hem!”

Killen i uniform såg rädd ut. Det var minst fyra värstingar som stod och puttade på honom. Men bussen hann komma innan det ”fuckade ur”. Jag berättar om detta för att visa hur det mentala utanförskapet kan yttra sig i vardagen. En svensk uniform provocerar. De unga killarna, vilka alla självklart hade bakgrund i Mellanöstern, såg sig inte som en del av den svenska gemenskapen. De såg inte ens Gottsunda som en del av Sverige. Det är samma attityder som verkar när polis och brandkår attackeras i samma område. Man ser dem som representanter för ”de andra”.

I stort sett alla etniska svenskar jag känner i Gottsunda funderar på att flytta. Särskilt de som har barn är oroliga. Flickor med typiskt svenskt utseende är särskilt utsatta. För det är sådana flickor som blir offer för sexövergrepp och våldtäkter, inte de ”fina flickorna” med sjalar. Värstingarna vet att om de skulle röra en ”fin flicka” skulle hennes bröder och kusiner hämnas, men den svenska flickans familj skulle bara ringa polisen. På sin höjd. Flickan kanske inte ens vågar berätta. Hon kanske är rädd för repressalier.

Polisen kommer och går, men gängen består. Det är dem du möter varje dag när du lämnar hemmet på morgonen och på när du kommer hem på kvällen. De står där ute på gatan. Dag och natt. Du vill inte att de ska uppmärksamma dig. Du vill framför allt inte vara deras fiende. För vart ska du då söka asyl? Den humanitära, svenska regeringen kommer inte att ställa upp för dig.