Nu ska ingen komma undan att betala för public service, säger en enig utredning idag. Det som kallats TV-avgift blir nu skatt som även alla hushåll utan TV måste betala, likt begravningsavgiften.
Skälet till förändringen är att allt färre har TV-apparat samtidigt som medier i allt större utsträckning konsumeras via datorer och telefoner. Därför behöver man tala om att det är en skatt, och dra den på samma sätt som begravningsavgiften i deklarationen.
Många protesterar mot att man med tvång ska behöva betala för lekprogram och vänstervinklad samhällsbevakning i SVT, SR och UR.
Yttrandefriheten är en förutsättning för demokrati, och den möjliggörs genom den infrastruktur som massmedier utgör. Därför finns ett behov att garantera att en del av den mediala infrastrukturen uppfyller krav på opartiskhet och saklighet samt finns brett tillgängligt i samhället.
Men hur väl uppfyller SVT, SR och UR uppdraget att vara opartiskt idag? Inte särskilt väl. Slagsidan åt vänster är markant i såväl nyhetsvärdering som i urvalet av vilka röster som får komma till tals. Ämnen och vinklingar som är viktiga för vänstern återkommer ständigt, medan konservativa perspektiv är obefintliga i public service. Slagsidan blir värre ju mer laddade samhällsfrågorna är.
Garantera opartiskhet genom konkurrens
Ett sätt att öka trycket på opartiskhet och saklighet i medieproduktionen vore att öppna för konkurrens om skattemedlen till public service. Detta har utredningen ännu inte berört. Man har först ägnat sig åt intäktssidan, för att sedan bestämma hur de får användas. Denna märkliga turordning får inte innebära att man nu stannar upp och inte förordar ytterligare förändringar.
För public service måste, för att höja kvaliteten, innebära att fler redaktioner och producenter kan få tillgång till skattefinansiering för reklamfria nyhetssändningar, dokumentärer och debattprogram. Med upphandling av public service-produktioner skulle staten som uppdragsgivare bättre kunna garantera mångfald och tvinga fram opartiskhet genom att neka skattemedel till produktioner och redaktioner som visat sig hemfalla åt kampanjjournalistik.
Det skulle innebära att SVT, SR och UR fick upplåta sändningstid i kanalerna SVT1, SVT2 och P1-P5 samt SVTplay åt andra produktionsbolag på vissa tider. Kanalerna är viktiga att upprätthålla som bred vägen in i de flesta hushåll i landet. Ett enda medieföretag kan inte tillåtas få monopol på att kontrollera vad som sänds i dessa kanaler. Public service borde vara ett kvalitetsbegrepp för flera olika avsändare, snarare än ett producentmonopol för SVT/SR/UR.
För den som anser breda och för alla medborgare tillgängliga massmedier vara väsentlig del av demokratins infrastruktur kan utredningens förslag om en särskild skatt som finansieringskälla godkännas. Men på kostnadssidan, när det kommer till att använda skattemedlen, borde inslag av konkurrens införas så att kravet på opartiskhet och saklighet blir på allvar.
*
Den statliga utredningen har haft ledamöter från alla partier: Riksdagsledamöterna Angelika Bengtsson (SD), Rossana Dinamarca (V), Jan Ericson (M), Erik Ezelius (S), Ida Karkiainen (S), Olof Lavesson (M), Per Lodenius (C), Niclas Malmberg (MP) samt förre riksdagsledamoten Olle Wästberg (L) och kommunpolitikern Martina Kyngäs (KD). Ordförande har förre TCO-ordföranden Sture Nordh varit.