I den civiliserade världen har tystnad i bibliotek varit ett mått på respekt för bildning, liksom för att visa hänsyn till alla andra som där vill ta till sig kunskap. Men för Socialdemokraterna är nu tystnadskravet utslag av rasism och främlingsfientlighet.
Det är kulturborgarrådet i Stockholms stad, Roger Mogert (S), som framför sina tankar i debattartikeln Krav på tysta bibliotek ofta främlingsfientliga.
”Därför gör det mig så ont att tvingas lyssna på en så fördummande biblioteksdebatt. En debatt som bedrivs av konservativa debattörer – en del av dem bristfälligt maskerade som liberaler – i syfte att omvandla biblioteket till ett mausoleum över boken och därmed samtidigt driva ut sådana som jag från templet. Vi som är ovärdiga, som inte har läsandet med oss hemifrån, ska inte göra oss besvär. Enligt dem ska biblioteket vara ett rum för de redan frälsta att tillbe boken.
Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.”
Denna debattartikel är en studie i demonisering. Mogert tillskriver sina politiska motståndare fruktansvärda värderingar, grundat på att de vill värna en traditionell praxis som gällt sedan urminnes tider. Han ser tystnadskravet som ett slag i ansiktet på ”unga killar som kommer från hem där man inte läser”. Eftersom de stojar är de, menar Mogert, inte välkomna.
Man kan undra hur mycket en socialdemokratisk kommunpolitiker kan få om bakfoten. Hans behov av att demonisera sina politiska motståndare förblindar honom så till den milda grad att han inte inser att allt är precis tvärtom gentemot de vanföreställningar han har.
Tystnaden i biblioteket finns där för att visa respekt för dem som besöker bokens tempel. Inte minst för oss som kommer från arbetarhem utan studievana. Här blir vi alla behandlade lika. Hög som låg ska hålla sig tyst och lugn i biblioteket!
Stojet och stöket, om det nu är så utvecklande som Mogert anser, får väl då för i helvete ske någon annanstans än i biblioteket!
Man kan undra varför Mogert är så angelägen om att försvara anarkistiskt stök. Vad är det som är så utvecklande i att bråka, tillgripa våld och mobba jämnåriga att socialdemokraterna inte tycker att det räcker med stöket i skolorna, där inga elever längre har studiero att lära sig någonting, utan också vill införa denna destruktiva miljö i kommunala bibliotek?
Med Mogerts resonemang kan jag förstå att han är stolt över att skolelever är rädda att gå till skolan, känner oro inför de bråk som väntar. Avsaknaden av vuxna som tar ansvar och griper in. Mogert anser det vara utvecklande att låta bråkmakare sätta tonen.
Alla krav på disciplin är konservativa och ska bekämpas med alla medel. Det är uppenbarligen Socialdemokratins melodi.
Jag hoppas de kommer vara tydliga med detta i valrörelsen så att arbetarrörelsens folk får chansen att välja andra partier, som bättre respekterar läslusta och bättre stödjer unga i konstruktiva och utvecklande inriktningar.