I Österrike fick de uttalat migrationskritiska partierna 58,8 procent av rösterna i söndagens val. Det är första logiska valresultatet jag sett på länge. Varför skulle det inte kunna hända i Sverige 2018?

När det visade sig att gränserna till Europa inte bara var porösa utan stod helt vidöppna 2015 var det bara ett enda etablerat regeringsparti som agerade, Österrikiska folkpartiet ÖVP. Den energiske, unge utrikesministern Sebastian Kurz såg till att stänga ”Balkanrutten” där hundratusentals personer tog sig in i Europa från Turkiet. Detta medan Angela Merkel i Tyskland och Stefan Löfven i Sverige stod och sa att alla är välkomna, här byggs inga murar.

Väljarna har nu belönat den ende handlingskraftige minister i Europa som förstod att galenskaperna med öppna gränser snabbt måste få ett slut. Sebastian Kurz vinner nu det bästa valresultat på 30 år för det traditionellt konservativa partiet och blir dessutom för första gången någonsin landets största parti. Socialdemokraterna som dominerat Österrike, om möjligt i än högre grad än Sverige, tappar inte bara sin position som största parti, utan blir också omkört av FPÖ, det sedan länge invandringskritiska partiet.

Trots att det etablerade ÖVP slagit in på en migrationskritisk linje, gör FPÖ sitt bästa valresultat någonsin och får (preliminärt) 27,4 procent. FPÖ har fått utstå mycket spott och spä för sin vilja att Österrike ska förbli västerländskt och demokratiskt, och inte närma sig de civilisationer som präglas av diktatur, förtryck och misär. När FPÖ förra gången kom med i regeringen, år 2000, genomförde EU från Bryssel en bojkott av Österrike, som floppade och vars antidemokratiska impuls för evigt är en plump i EU:s anseende. EU bojkottade ett demokratiskt val då väljarna inte röstade ”rätt” enligt byråkratin.

Därför är det glädjande att se att de som, i globaliseringens tidevarv, var pionjärer i att värna den kristna, västerländska civilisationen också belönas av väljarna.

Man kan i helgens stämma med Moderaterna se omsvängning i riktning mot Sebastian Kurz och ÖVP. Men det har tagit två långa år för Moderaterna att tänkt om. Frågan är om partiet kan återfå trovärdighet när man velar så förbaskat mycket. Under Gösta Bohman var nyporna hårda, under Reinfeldt var det fritt fram för alla att komma, och nu under Ulf Kristersson ska reglerna för migration åter dras åt. Frågan blir naturlig: vad tycker moderater egentligen? Och hur bra är det för ett land att svänga 180 grader flera gånger om under ett antal årtionden? Är det regeringsdugligt? Vad är det som säger att M inte än en gång kommer att svänga, om vulgärvänstern börjar rikta sina giftpilar mot M istället för SD?

Skillnaden med Sebastian Kurz och ÖVP är stor när det gäller genomförande och hållfasthet i principer. Men låt oss hoppas att M har landat och står för att värna Sverige med skärpta regler kring migration.

Ett skäl till att Sebastian Kurz fick med sig sitt traditionella etablissemangsparti på den tuffa linjen var att invandringskritiska FPÖ hade blivit landets största parti i opinionsmätningarna. FPÖ var alltså en, som det brukar heta i politiken, blåslampa i baken på det konservativa partiet. Om de inte tog intryck, skulle de kunna reduceras till en nullitet.

FPÖ kan alltså sägas vara en avgörande förklaring till varför det ÖVP tog, till skillnad från övriga etablerade partier i Europa, sitt förnuft tillfånga.

Att FPÖ också belönas av väljarna är i högsta grad rättvist. FPÖ är de som haft rätt hela tiden. Och med småfolkets väljarstöd i ryggen har de tvingat i alla fall ett etablerat parti att tänka om och göra rätt.

Jag skulle gärna se en liknande utveckling i Sverige. Moderaterna ser ut att börja förstå att utopism med öppna gränser är förödande för våra medborgares trygghet och på sikt mot sammanhållningen och demokratin. Men det är bara Sverigedemokraterna som sett dessa avgörande samband från början. Det var när de etablerade partierna övergav samhällskontraktet, som säger att statsmakterna alltid i första hand ska värna de egna medborgarna, för att istället mer värna utländska medborgare, som SD bildades 1988.

I takt med att svenska folket givit sitt stöd till Sverigedemokraterna har Moderaterna börjat tänka om. Det är sorgligt, men tyvärr är det så i politiken, att maktfrågor har mycket större genomslag i partier än samhällsanalys och värderingar.

Det råder ingen tvekan om att Sverigedemokraterna med sin socialkonservativa värderingar i alla lägen kommer att värna svenska medborgare före alla andra. SD står för att lågavlönades, pensionärers och utsattas rätt att kräva välfärd av det svenska samhället kommer före asylsökande och nyanländas önskemål. Det är inte svenska folkets fel att andra civilisationer misslyckats och präglas av krig och förtryck. Sverige har inga skyldigheter gentemot andra, förrän man ordnat drägliga villkor för den egna befolkningen.

Prioriteringarna har i årtionden varit galna, där politiker mer värnar människor ju längre bort från Sverige de kommer.

Sverigedemokraterna är den enda kraft som påtalat och bekämpat detta värderingshaveri, och för det får man betala ett högt pris i form av smutskastning och huvudlösa anklagelser.

Men i valet 2018 skulle svenska folket kunna ställa allt till rätta, genom att rösta som det österrikiska. Ge de tydligt migrationskritiska partierna en klar majoritet.