Både M och KD har nyligen avslutat sina partikongresser. Ytligt sett vill man ge intryck av att man inte är lika naiv som under migrationsvågen 2015. Men har man egentligen ändrat sig, alls?
I en debattartikel i Svenska Dagbladet ställs just den frågan av Julia Kronlid (SD), utrikespolitisk talesperson och vice partiordförande, och Paula Bieler (SD), migrationspolitisk talesperson.
Moderaterna vill övergå i kvotsystem, men säger sig vilja ta emot lika många migranter som åren före 2015.
”Men de problem vi har i dag skapades inte hösten 2015. Utanförskapsområden, religiös extremism och hög arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund har växt fram under decennier. Samma decennier Moderaterna alltså använder som modell för storleksgrad på svenskt mottagande framöver. Varför resultatet skulle bli annorlunda nu än förut har Moderaterna inte förklarat.”
Kronlid och Bieler välkomnar att Moderaterna ser över mottagandet.
”Men det är inte bara vägen hit som varit felaktig, utan själva idén att massmigration till Europa skulle lösa den globala flyktingsituationen. Den absoluta merparten av jordens flyktingar stannar så nära sina hem de kan, och det är där vi borde erbjuda hjälp. Sverigedemokraterna har under lång tid förespråkat en biståndspolitik som fokuserar på att möta de akuta behov som drabbar människor på flykt. Därtill vill vi bidra till såväl återuppbyggnad som återvandring efter kriser.”
Det artikelförfattarna lyfter här är ju inte nytt, men det intressanta är att det ännu inte får fäste i svensk samhällsdebatt. Det är som att det bara finns ETT gott sätt att hjälpa migranter: ta emot dem i Sverige. Alla andra åtgärder betraktas som svepskäl, bortförklaringar och struntprat, även om ingen i den akademiska världen hävdar något annat än att resurserna skulle göra störst nytta i närområdet varifrån migranterna kommer.
Svensk debatt förtränger de mest effektiva och humanitära insatserna, låtsas som att de inte finns, för att frenetiskt propagera som om det för migranter bara finns ett sätt att uppnå värdigt liv: de MÅSTE komma till Sverige!
Och ju tydligare problemen blir i kulturkrocken mellan det fredliga svenska samhället och Mellanösterns hederskultur, våld, korruption och bristande respekt för människovärdet, desto mer förtränger de gamla partierna dessa uppenbara motsättningar. Man har inga lösningar. Talet om jobb och utbildning har varit ett mantra i mer än 30 år, men har aldrig fungerat.
Svaret är ju enkelt. Mottagandet måste, som Kronlid och Bieler skriver, reduceras till den nivå som Sverige klarar av när det gäller bostäder, arbetstillfällen, undervisningsmöjlighet och allt annat som kan tänkas höra till.
Svårare än så är det inte. Vakna, är det enkla råd man skulle vilja ge till de gamla partierna. Vakna ur utopismens vilseledande och farliga drömmar. Vakna och se verkligheten som den är, inte som ni önskar att den vore.