Det som till sist knäckte ryggen på 20-talets maffia var oerhört resoluta insatser av nyrekryterade, välutbildade, tuffa och omutbara tjänstemän inom framför allt FBI. Det behövs en sådan ”task force” för att komma till rätta med det vi nu ser hända i Sverige.
Politiken glider nu långsamt men bestämt in i valrörelsen inför riksdagsvalet i september 2018. Det märks i debattklimatet där samtliga partier vill profilera sig och där blocken ägnar sig åt ”blame game”. Statsminister Löfven upprepar med en dåres envishet att alliansregeringen sänkte skatterna vilket skadade välfärdspolitiken samt lämnade efter sig ett stort budgetunderskott. De borgerliga partierna pekar på regeringens expansiva finanspolitik i budgeten för 2018, med ”reformer” på 40 miljarder i ett läge där högkonjunktur råder. Enligt vedertagen kunskap skall finanspolitiken stramas åt i det läge vi befinner oss i. Såväl Konjunkturinstitutet som det Finanspolitiska rådet instämmer i kritiken.
Två av det politiska spelets kännetecken är lögnaktighet och försök att måla om verklighetens tavla med hjälp av propaganda och mörkningar. IT-skandalen inom Transportstyrelsen har nu lindats in i glömskans våtvarma omslag även om konstitutionsutskottets granskning fortsätter. Skandaler skall njutas varma och det finns inte stora förhoppningar om att statsministerns uppenbara lögner skall beivras. Och det inte minst på grund av att det lär dröja till nästa sommar innan det hela är färdigutrett, det vill säga strax innan valet.
Det visar sig nu att även regeringskansliet har outsourcat underhåll av sina IT-system utan att parterna har ingått så kallade säkerhetsskyddsavtal. Privata konsultföretag (Atea och Cygate) har under flera år haft tillgång till känslig IT-infrastruktur. Regeringen försöker naturligtvis tona ned saken. Man bagatelliserar nu det hela och detta trots att man vid uppgörelserna med de externa leverantörerna ansåg avtalen så känsliga att man frångick de offentliga upphandlingsreglerna med hänvisning till sekretess och rikets säkerhet!
Att bryta mot regler när det passar, är en djupt nedärvd socialdemokratisk vana och har sin grund i den maktfullkomlighet som utvecklades under historiens gång då socialdemokratin i årtionden i sträck innehade regeringsmakten och allt som följde med den, inte minst utnämningsmakten. Socialdemokraterna såg sig som den enda och självklara bäraren av statsmakten. Hela vårt myndighetsväsen dränktes med socialister som var sina herrar lydiga. Ovälden försvann som en avlöning!
Det har nu visat sig att även den starkt ifrågasatte rikspolischefen Dan ”Babyface” Eliasson satt sig över regelsystemet genom att flagrant bryta mot reglerna i säkerhetsskyddsförordningen. Han godkände 2015 att avtal ingicks med det privata företaget CGI innebärande att företaget fick åtkomst till polisens personal- och lönesystem. Detta skedde trots att Försvarsmakten varnade polisen att det aktuella kryptot inte var godkänt. Polisens och Eliassons regelöverträdelse polisanmäldes. Det tog dock inte lång tid för åklagaren att besluta om att ingen förundersökning skulle inledas, fattas bara.
Åklagarens resonemang gick som följer; Att ingå ett kommersiellt avtal med extern part anses inte som ”myndighetsutövning” och därför kan det inte komma på fråga att Eliasson skulle ha begått tjänstefel.
”Myndighetsutövning” kan enligt lagen endast riktas mot enskild person (fysisk eller juridisk) och avse att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Ett privaträttsligt avtal om IT-tjänster faller således utanför definitionen av ”myndighetsutövning”.
Åklagaren anser dessutom att något brott som faller under allmänt åtal inte har begåtts av Eliasson. Det finns ju ingen målsägare!
Dock konstaterar åklagaren att det är ”olämpligt” att kringgå en förordning, i detta fall säkerhetsskyddsförordningen. Och där får man väl hålla med honom. Även om åklagarens slutsats håller juridiskt kan det nog vara svårt för gemene man att ha förståelse för hans resonemang.
Eliasson har ju uppsåtligen och mot bättre vetande brutit mot en för polisen och rikets säkerhet kritisk förordning. Om detta inte kan anses vara vare sig tjänstefel eller brott, är det då möjligt att över huvud taget straffa en misskötsam myndighetschef?
Det dystra svaret är; Nej, de facto är det näst intill omöjligt att få en myndighetschef dömd för tjänstefel. Jag tror knappast att det finns något sådant rättsfall där saken gällde en chefsperson. Inte minst är det den snäva definitionen av myndighetsutövning som gör de offentliga tjänstemännen till ett slags frälse, de har blivit mer eller mindre ”untouchables”!
I Transportstyrelsefallet, som är snarlikt, fick generaldirektören sparken och dömdes även för brott även om institutet strafföreläggande kom i bruk. Det innebär att den misstänkte erkänner brott och betalar ett visst bötesbelopp. På så vis undviks en domstolsprocess som inte minst kan bli pinsam för regeringen som ju ytterst ansvarar för de statliga myndigheterna och tillsätter deras chefer, generaldirektörerna. I en sådan offentlig rättegång med vittnesförhör under ed med mera kan oförutsedd dynga flyta upp till ytan med möjliga mindre angenäma följder för i detta fall regeringen och dess ministrar.
Det finns endast ett sätt att komma åt ett sådant stolpskott som den nuvarande rikspolischefen och det är att ge honom sparken. Den styrkan har dock inte den sittande regeringen. Inte skulle väl de ”ofelbara” sätta dit en oduglig rikspolischef.
Tuffare polis snarare än högre straff
Många delar av Sverige börjar alltmer likna USA under förbudstiden, ”the Roaring Twenties” och där inte minst Chicago och New York mer eller mindre togs över av olika maffiaklaner. Det sköts och mördades. Butiksinnehavare och andra egenföretagare påtvingades med hot om våld eller död så kallad ”beskyddarverksamhet” som var ruinerande till sin karaktär. De som försökte stå emot fick se sina affärslokaler sprängas i luften, torterades eller slutade sina dagar i en blodpöl. Till detta kom andra brott; stölder, kidnappningar, illegalt spel, illegal spritförsäljning, narkotikahandel, prostitution mm.
Det som till sist knäckte ryggen på maffian var oerhört resoluta insatser av nyrekryterade välutbildade, tuffa och omutbara tjänstemän inom framför allt FBI. Det behövs en sådan ”task force” för att komma till rätta med det vi nu ser hända i Sverige.
Att höja straffsatserna och tillsätta utredningar är inte lösningen på vare sig kort eller lång sikt. Våldet eskalerar och triumferar. Våldtäkterna ökar och utredningarna drar ut på tiden och läggs på hög hos polisen. Mindre allvarliga brott, som är nog så frustrerande för de drabbade, negligeras nästan helt. Trots ett emfatiskt motstånd från vänstern och socialliberalerna, politiker såväl som media, finns ett samband med massinvandringen och den totalt misslyckade integrationspolitiken. Den som inte ser det är blind.
Inom ingen annan bransch än politiken kan man sätta upp långsiktiga mål och förvänta sig att få stormande applåder. Det är ju resultatet som räknas.
EU:s lägsta arbetslöshet 2020, hip, hip, hurra, hurra, hurra! Det var vad Löfven lovade. När målet formulerades låg Sverige på 10:e plats i EU:s lägsta arbetslöshetslista. Nu har vi sjunkit ned till 16:e plats trots en glödhet konjunktur. Långtidsarbetslösheten stiger och av regeringens alla ”jobbreformer” har det inte ens blivit en ”tummetott”. Aldrig har så många storstilade ”jobbreformer” floppat på så kort tid som under Löfvens regeringsperiod.
Alliansen är splittrad och i frågan om regeringsbildningen efter valet har man direkt frossa och talar i gåtor. Annie Lööf har fått hybris liknande den Reinfeldt drabbades av. Hon vill sparka ut Löfven men förklarar inte hur det skall gå till utan Sverigedemokraternas stöd.
Mänsklig erfarenhet säger att man inte kan påräkna stöd från någon som man systematiskt smutskastar, demoniserar, utesluter och mobbar. Det var SD som först larmade om den ökande kriminaliteten och som såg sambandet mellan brottslighet och massinvandringen i kombination med en verkningslös integrationspolitik. När nu regeringen samlar de borgerliga för att diskutera åtgärder utesluts SD. Det är inget annat än odemokratisk mobbing. Och jag antar att det på sikt kommer att straffa sig. Hut brukar gå hem!