I Dagens Industri skriver centerledaren en debattartikel om att Alliansen måste ge klara besked. Sedan är hon ytterst otydlig om den just nu mest brännande frågan: vill hon regera med S eller med stöd av SD?
Debattartikeln i DI är lika lång som den är otydlig. Annie Lööf skriver om vikten av att vara tydlig för att sedan förbli lika otydlig som hon varit sedan 2014. Artikeln präglas av DÖ-tänkandet, decemberöverenskommelsen där de borgerliga släppte fram en rödgrön minoritet trots att det finns en stor icke-socialistisk majoritet i riksdagen.
Om regeringsalternativen efter valet 2018 skriver hon så här:
”Alla allianspartier är överens om att vi ska pröva förutsättningarna för en alliansregering om Alliansen blir större än de rödgröna. Vi vill hålla ihop Alliansen. Oavsett valresultat kommer vi rösta nej om Stefan Löfven prövar stödet för den nu sittande regeringen. Företrädare för samtliga allianspartier har också uttalat att vi inte vill regerings- eller budgetförhandla med Sverigedemokraterna.”
Bara om Alliansen blir större än de rödgröna? Vad gör Lööf om Alliansen blir mindre än de rödgröna?
Även om Alliansen blir mindre än de rödgröna kommer riksdagen efter valet 2018 med all sannolikhet att ha en stor icke-socialistisk majoritet, precis som under denna mandatperiod. Ska Lööf än en gång låta minoriteten styra därför att man inte vill förhandla med SD?
Det är ohederligt att inte tala om för väljarna hur man tänker göra vid ett högst troligt utfall. Om Alliansen blir mindre än de rödgröna har Annie Lööf två val: söka stöd hos SD eller släppa fram Löfven som statsminister igen.
Det finns bara ett skäl till att Annie Lööf inte talar om vad hon gör om Alliansen blir mindre än de rödgröna: hon vill mörka för väljarna om hon väljer SD eller S.
För välja kommer hon att tvingas till. Och väljarna har rätt att veta om deras röst på Centerpartiet egentligen blir en röst för fortsatt S-regering. Eller om Alliansen tar alla möjligheter att nå regeringsmakten, även med stöd av SD.
Det hela blir surrealistiskt eftersom Annie Lööf tidigare i debattartikeln skryter med att ”vi” lyckades stoppa två skattehöjningar som annars skulle ha slagit hårt mot jobben och småföretagen. I detta ”vi” ingår Sverigedemokraterna. ”Vi” var en riksdagsmajoritet bestående av M, C, L, KD och SD. Utan SD hade de skadliga skattehöjningarna inte stoppats.
Centerpartiet samverkar alltså i opposition med Sverigedemokraterna mot regeringen. Men vill inte ta regeringsmakten på denna grund.
Det är så långt ifrån ansvarsfullt politiskt agerande man kan komma. Att samverka med SD i opposition men inte i regeringsställning framstår som en finkänslighet som inte duger för den som vill göra anspråk på regeringsmakten.
Thorbjörn Fälldin (C) visade som statsminister sin starka irritation över dem som klagade på den förda politiken, men som vägrade ta ansvar själva. Han hänvisade till Birger Normans poesi i dikten ”Renhännren”, ångermanländska för ”De rena händerna”, om dem som inte vågar ta i och skita ner händerna. Jag uppmanar Annie Lööf att läsa den (för rikssvenska, se nederst):
”Den som int lägg sä i ha inge å dra sä ur. Å inge hänner å tvätte.
Den som ta i jett fo en del dynje på fingra.
Men når allt komma tell allt, va ha renhännren uträtte i väla.”
Att stå vid sidan av och kokettera om hur saker borde göras, utan att själv vara beredd att riskera något, gav Fälldin inte mycket för.
Kan man ta regeringsmakten, ska man naturligtvis göra det.
Men Annie Lööf vacklar mellan egen regering med SD-support eller att stödja S-regering.
Väljarna har rätt att veta vilket det blir, före valdagen.
*
De rena händerna av Birger Norman
”Den som inte lägger sig i har ingenting att dra sig ur. Och inga händer att tvätta.
Den som tar i får en del smuts på fingrarna.
Men när allt kommer omkring vad har de rena händerna uträttat här i världen.”