VALDEBATT. Inför kyrkovalet höll studentföreningen Heimdal i Uppsala valdebatt på fredagskvällen. De fem partier som medverkade företräddes av kyrkoaktiva lekmän. Och de talade kristendom, till skillnad från biskopar och präster som så ofta hemfaller åt politik.
En underliggande motsättning som präglade debatten var huruvida politiska partier har i kyrkan att göra. De partipolitiskt obundna Posk och Frimodig kyrka betonade sitt oberoende mot Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Borgerligt alternativ (mest M). Men det som kännetecknade hela debatten var att den handlade om den kristna tron och behovet av att våga stå för det kristna evangeliet, istället för att hemfalla åt politiskt korrekta budskap.
I kontrast till präster och biskopar var kandidaterna i denna debatt tydligt och tryggt förankrade i kristendomen och de menade att Svenska kyrkan måste våga vara kyrka. Alla formulerade sig verserat, men i frågestunden då biskop Eva Brunne kom på tal (Brunne uppträder mer som socialdemokratisk politruk än kristen) framgick att alla kandidater var djupt kritiska till att kyrkans ledning suddar ut den kristna identiteten.
Det hettade till när statsminister Stefan Löfven och hans inhopp i kyrkovalet kom upp. Löfven har sagt att alla präster måste viga samkönade par. Detta intrång i kyrkans angelägenheter avvisades, liksom hans propå om tvång, av alla närvarande kandidater. Även Centerpartiets, som sa att det är fel att tvinga präster att viga någon eftersom kyrkan kan ordna annan präst så att en bra vigsel kan ordnas, vilket är kyrkans ansvar att hjälpa till med.
Allra mest energi lösgjordes när förslaget till ny Kyrkohandbok kom på tal. Där stryks mycket av kyrkans tradition för att göra gudtjänster, kyrkomusik och ceremonier mer politiskt korrekta. ”Hybris”, ”svävar iväg andligt” och ”historisk slakt” var ord som användes. Kyrkohandboken är antagen av kyrkans ledning med ärkebiskopen Antje Jackelen i spetsen och med stöd av hittillsvarande majoritet av Socialdemokraterna och Centerpartiet, men ska framöver behandlas av kyrkomötet. Och kyrkomötets ledamöter väljs nu i kyrkovalet 17 september. Det ger en mycket konkret anledning till att gå och rösta.
Alla närvarande kandidater vände sig också mot Svenska kyrkans iver i att tillsammans med vänsterorganisationer bojkotta Israel. ”Bojkott hjälper inte” (C). ”Utanför kyrkans ramar” (SD). ”Odla istället kontakterna med det judiska folket” (Posk). ”Bekymmersamt att kyrkoföreträdare provocerar” (Borgl alt). ”Bojkott ingen god lösning” (Frimodig kyrka).
I övrigt framträdde kandidaterna med lite olika profil.
Erik Sjöstrand (Posk) betonade att mångfald och respekt måste få råda i kyrkan, och då menade han att olika kristna riktningar alla borde få plats i Svenska kyrkan. Det vore fel att för präster införa vigningstvång av samkönade. Vi borde kunna respektera varandra, sa han, och ha högre i tak än vad som nu gäller.
Inga Alm (C) markerade i diskussionen om partipolitisering att hon skulle vilja begränsa kyrkovalet till församlingsnivån. Hon betonade kyrkoarbetet på lokal nivå. Det handlar om personliga möten, om kyrkans sociala arbete, diakoni, och om att värna kulturhistorien.
Erik Johansson (Frimodig kyrka) menade att det teologiska måste stå i centrum, inte politiska ideologier. Kyrkan ska förkunna evangeliet om Jesus. I diskussionen om att Svenska kyrkan tappat medlemmar fick han frågan om man inte borde släppa tråkmånsar som Martin Luther, och svarade ”Luther var en frejdig typ” som vaskade fram evangeliet ur en förstelnad katolsk kyrka.
Arne Sandemo (borgerligt alt) vände sig emot centraliseringen inom kyrkan där biskoparna håller på att skapa en ”kyrklig regering”. Han vill tydligare skilja på prästerskapets ansvar för teologin, och det praktiska som förtroendevalda kan ta ansvar för.
Simon O Pettersson (SD) lyfte fram kyrkans roll för traditioner och kulturarv. Det är fel att som nuvarande ledning ”smeka tidsandan” istället för att värna den kristna tron. I diskussionen om att kyrkan tappar medlemmar ansåg han det blir riktigt allvarligt när det är de troende som lämnar kyrkan eftersom den inte predikar kristendom. När nya kyrkohandboken kritiserades gick Pettersson längst genom att fråga, ”Behövs en ny?”
Trots den hovsamma och respektfulla tonen mellan kandidaterna och mellan kandidaterna och åhörarna, blev tillställningen ett givande och underhållande samtal om det kristna, om vad en kyrka borde stå för. Debatten innehöll substans, vilket man inte alltid kan säga om andra debatter inför val.