När en småbarnspappa på Facebook varnat för inbrottstjuvar och givit signalement blir han attackerad och hånad, också av journalister. Det är något sjukt över svensk samhällsdebatt.

Småbarnspappan hörde inbrott hos grannen och var beredd att försvara sin familj med hammare, innan tjuvarna flydde förbi utanför hans sovrumsfönster då polisen kom. Polisen informerar honom om att det pågår en inbrottsvåg i Gamla Väster i centrala Malmö. Pappan skrev om det på Facebook, men där blev det snabbt han, som givit signalement på tjuvarna, som utsågs till den moraliskt förkastlige. Rasisten som är värre än tjuvarna. Han skriver i brev till SvD:s ledarsida:

”Under loppet av ett par timmar har facebooksamtalet om vårt inbrott, av journalister förskjutits till ett samtal där jag själv är huvudproblemet, och i nedlåtande ordalag delges en betydande mängd även för mig mycket välbekant identitetpolitisk liturgiundervisning.

Jag kan inte nog understryka den kontraproduktiva tondövheten i denna egenmäktigt mästrande hållning, när den till och med anses rättfärdigad att kapa en privat varning för en mycket brutal typ av trygghetskränkning, där jag själv endast timmar tidigare stod i mörkret med en hammare i handen, beredd att försvara mina barn med fysiskt våld.

Under dagen får jag sms från en släkting: ’Såg din text. De var i huset intill oss igår.’ Jag går och handlar i kvartersbutiken. Där får jag frågan: ’Var inbrottet hos er i natt? De var här i förra veckan’.”

Han har inte tillhört dem som ansett att samhället “går sönder”. Men han ser sig som rättfram nog ”att kalla en spade en spade”. Då blir man omedelbart stämplad som rasist i svensk offentlighet. Han vill se ”kraftfulla åtgärder” mot kriminaliteten som skapar otrygghet.

Ja, de som är välbeställda har ännu inte personligen drabbats särskilt ofta av den fundamentala förändring som sker av det svenska samhället, från ett tryggt nordeuropeiskt land till ett som mer och mer tar form av Mellanösterns mönster av klanstrider, hänsynslöshet och gränslös kriminalitet.

Men i takt med att dyra bostadsrätter och finare villaområden angrips och skövlas – utan att några brott klaras upp – blir det också i dessa väljargrupper läge att fundera över om de gamla partierna verkligen är de som kan vända utvecklingen, eller om det i själv verket är dessa partier som är skyldig till och driver fram den farliga utvecklingen. Inte därför att de medvetet vill sabotera, men det blir innebörden eftersom de inte förstår att svenska seder och traditioner inte överlever om man inte står upp för dem.

De gamla partierna lever uppe på de utopiska molnen där alla lever i harmoni och gränserna är öppna. De är fullständigt verklighetsfrånvända.

Men väljarna kan inte lämna verkligheten. Som denne småbarnspappa. Han behöver fundera på vilket parti han ska rösta på för att åstadkomma de kraftfulla åtgärder han efterlyser. De gamla partierna lyssnar definitivt inte på honom. Men det finns i riksdagen ett parti som avviker och som ser verkligheten på samma sätt som han.