2   +   10   =  

Regeringen lever i illusionernas värld och ser uppenbarligen inte moraset runt omkring sig. Man är lika världsfrånvänd som franska drottningen Marie-Antoinette när hon som svar på att människor svalt i Paris, lär ha sagt; ”Varför äter de inte bakelser?”

Så var då valet till Stortinget i Norge över. Höyre med Erna Solberg i spetsen, som i fyra år lett en koalitionsministär tillsammans med Fremskrittspartiet (Frp), kommer att kunna fortsätta att regera, eventuellt också med de tidigare stödpartierna utanför regeringen, Kristerlig Folkeparti och Venstre.

Solberg tackade Fremskrittspartiet och immigrationsministern Sylvi Listhaug (Frp) för deras goda samarbete i regeringen. Den Listhaug som vår integrationsminister Heléne Fritzon så oförskämt vägrade att ta emot och som fick sina fiskar varma då hon besökte Rinkeby och i stort sett endast återgav vad som står i en svensk polisrapport från juni i år.

På grund av Frp:s restriktiva invandringspolitik jämförs partiet med Sverigedemokraterna (SD) och är därmed liksom SD anatema. Ja, man låtsas att de inte finns! I ett inslag i SVT:s Aktuellt inför valet i Norge nämndes inte Frp vid namn! Aktuellts Anna Hedenmo såg ut som hon svalt en citronklyfta och snörpte på munnen på hennes karakteristiska vis då det stod klart att Arbeiderpartiet skulle göra ett dåligt val och att Norge även fortsättningsvis skulle få en icke-socialistisk regering. En viss glädjande sanering skedde i stortingsvalet då såväl miljöpartiet som de Röda (kommunisterna) inte klarade 4-% spärren.

Det norska Arbeiderpartiet, svenska Socialdemokratins systerparti, gjorde ett katastrofval med drygt 27 % av rösterna. Socialdemokratin är på reträtt i hela Europa och i Frankrike är den närmast utrotad medan i Tyskland opinionssiffrorna för SPD, med Martin Schultz i spetsen, har gått i backen.

Att statsminister Löfven sitter kvar och administrerar den sämsta svenska regeringen på mången god dag kan endast förklaras med den goda konjunkturen och den borgerliga oppositionens handlingsförlamning. Vi har kris inom snart sagt varje politiskt huvudområde; asyl och integration, vård, skola, polis, försvar, säkerhet m.fl. De som inte ser detta är blinda!

I Sverige triumferar våldet och tilltron till hela rättsväsendet är på väg att eroderas, från polis och åklagare till domstolarna. I ett nyhetsinslag nyligen intervjuades Torgny Söderberg, sektionschef inom Stockholmspolisens utredningsenhet. Det konstaterades att endast 11 % av anmälda våldtäkter går till åtal. Det redovisades ett exempel där en 12-årig flicka blivit våldtagen och där det rådde kännedom om vem våldtäktsmannen var men där det tog sex veckor innan polisen förhörde den utpekade missdådaren.

Söderbergs enda svar var att; ”Vi hinner inte med”! Detta må vara en förklaring men knappast ett tillfredsställande svar. Ansvaret vilar på regeringen och rikspolischefen som hukar sig och trycker ned sin fina skärmmössa över ögonen. I ett senare inslag dök vice rikspolischefen upp och gjorde ett minst sagt mediokert intryck. Hans standardsvar var att vi skulle veta att ”ingen polis var nöjd med sakernas tillstånd”. Men som sagt, sådan herre sådan hund! När skall chefsfrågan lösas?

Så något helt annat. Det judiska centralrådet överväger att överklaga ett beslut där polisen tillät den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) att demonstrera i Göteborg och därvid passera nära den judiska synagogan. Demonstrationen gick av stapeln under en av judendomens främsta högtidsdagar, Jom Kippur eller Försoningsdagen. Detta sammanträffande var naturligtvis inte en slump utan en ren provokation.

Den svenska vänstern och socialliberalismen har en krampartad inställning till judendomen och staten Israel. Enligt devisen min värsta fiendes fiende är min vän tar vänstermedia naturligtvis ställning för att judarnas tempel och högtider inte skall störas, särskilt inte av nazistiska organisationer av NMR:s slag.

I andra fall kan man inte med bästa vilja i världen se annat än att vänstern inte är särskilt vänligt inställd till den judiska staten och dess intresse för judendomen ”as such” är nog minimalt. Man stöder konsekvent den korrupta Palestinska myndigheten med Mahmoud Abbas i spetsen. Den svenska regeringen och vänstermedia måste betraktas som direkt Israelfientliga och vi kan inte skilja på staten Israel och judendomen, de är siamesiska tvillingar.

Vårt vänsteretablissemang söker efter varje halmstrå för att påvisa ”högerextremism”, fascism och nazism, och NMR är onekligen en rörelse som faller inom dessa epitet. Vänstern skiljer dock inte på äpplen och päron utan nästan allt utanför socialismens ram betraktas som högerextremt, fascistiskt, nazistiskt etc. Man har utvattnat ordens betydelser till oigenkännlighet.

Regeringsformens (RF) 2:a kapitel, 1 § p. 4 stadgar om rätt att demonstrera på allmän plats. Det krävs dock tillstånd av polisen och tillstånd skall beviljas såvida risk inte finns för ordningsstörningar eller trafikproblem. Demonstrationsfriheten kan enligt RF inskränkas i lag ”för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle”. Begränsningar får dock inte ske enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. I NRM:s fall kan man hänvisa till våldsbenägenhet mot judar, vilket strider mot vår religionsfrihet som likaså skyddas i RF.

Likaväl som vi borde kriminalisera inte endast medlemskap utan också samröre med terrororganisationer anser jag att vi borde förbjuda nazistiska organisationer samt medlemskap, samröre med och stöd för sådana organisationer. Det finns som jag ser det inga demokratiska skäl att tillåta en icke demokratisk, revolutionär, våldsbejakande och uttalat nazistisk rörelse och dess anhängare att komma i åtnjutande av våra demokratiska fri- och rättigheter och där möjligheten att demonstrera är en sådan rättighet.

Till sist; SD reser en misstroendeförklaring mot statsminister Löfven. Till skillnad från alliansens blekfisar går de från ord till handling. Och även om en majoritet av riksdagens ledamöter inte kommer att bifalla en misstroendeförklaring är det en viktig och nödvändig markering, en slags sanitär åtgärd.

När liberalernas ledare, Jan Björklund, blev tillfrågad om hur han ställde sig till SD:s initiativ kom de vanliga halvkvädna visorna; ”Vi kan inte utesluta”, ”det är fullt möjligt men inte nu”, ”vi är inte där än” osv. Man hänvisar till Konstitutionsutskottets granskning som kanske inte är klar förrän nästa sommar, strax före riksdagsvalet. Liknande svar kan väntas från de övriga partiledarna inom alliansen. Det finns ett i sammanhanget passande uttryck som säger; ”Don´t aim if you are not going to shoot”.

Statsminister Löfven lever i illusionernas värld och ser uppenbarligen inte moraset runt omkring sig och man kommer osökt att tänka på en mening som tillskrivits den franska drottningen Marie-Antoinette som när hon informerades om att folket i Paris svalt ställde frågan; ”Varför äter de inte bakelser?”