Nordeas flytt från Sverige till Finland är ett slag mot Sveriges förhoppning att bli ett nytt finansiellt centrum, skriver New York Times. Flytten som syftar till att minska kostnaderna för svenska skatter och regler, är den första i världen för en storbank sedan finanskrisen 2008.
När finansminister Magdalena Andersson (S) förra vintern beslutade höja resolutionsavgiften som banker betalar till staten och samtidigt sa att en ny bankskatt ska införas fick förslaget om att flytta Nordea ut ur Sverige ny näring. Ägarstrukturen i Nordea drog åt det hållet. Men det var S-regeringen som fick fart på de konkreta flyttplanerna.
Finansministern intog först en aggressiv attityd om varningarna för att banker kan lämna landet. Hon bemötte Nordeas tal om flytt av huvudkontoret, med att det finns fördelar för Sverige om Nordea flyttar. ”Risken för svensk ekonomi skulle naturligtvis minska”, sa hon sturskt.
När det senare visade sig att Nordea genom att faktiskt starta en utredning om flytt menade allvar, ändrade sig Magdalena Andersson. Men bara till del. Höjningen av resolutionsavgiften blev något mindre och införandet av en ny bankskatt har dragit ut på tiden.
Tydligt är dock att Magdalena Andersson och regeringen med sitt agerande har skapat ökat osäkerhet om näringslivsklimatet i Sverige. Regeringen driver nu bokstavligen företag ut ur Sverige.
På den presskonferens som hölls på torsdagsförmiddagen i Helsingfors sa Nordeas VD Casper von Koskull att han själv tänker ha sitt kontor utanför Helsingfors. ”Det är ett jättebra ställe”, säger han om Nordeas relativt nya kontor i Vallgård, några kilometer från city.
På en direkt fråga om hur många jobb som påverkas, ger Casper von Koskull inte något svar. Han vill inte ens ge en uppskattning. Det kommer att visa sig efterhand.
De gamla partierna i Sverige, och inte minst S, brukar hävda att Sverige inte ska konkurrera med låglönejobb utan ska satsa på högteknologi och kunskapsjobb. Finanssektorn tillför sådana jobb på arbetsmarknaden. Trots det driver regeringen ut verksamheter av denna art från landet genom att vara stursk och föraktfull mot företagen. De rödgrönas hot om nya och höga skatter har givit resultatet att landet förlorar konkurrenskraft, utvecklingsmöjligheter och arbetstillfällen.
Flytten är en gigantisk prestigeförlust för regeringen.
Globaliseringen innebär en ständigt hårdare konkurrens. Det är som att regeringen begriper de ekonomiska villkoren för globaliseringen lika illa som man förstår att migration inte kan släppas lös med öppna gränser.
Det räcker inte långt att framstå som snäll och god i kosmopolitisk anda eller att agera socialistiskt i frihandelns globaliserade tidevarv. Det är recept för misslyckande. Andelen lågutbildade ökar kraftig i Sverige med den förda migrationspolitiken. Samtidigt skrämmer regeringen bort kunskapsnäringarna. Vägen för Sverige som ett nytt u-land tycks utstakad.