Centerpartiet har gått från 6,1 procent i valet till opinionssiffror på över 10 procent i samtliga större mätinstitut. En ökning på kanske fem procentenheter står av allt att döma i skuggan av Sverigedemokraternas utveckling under samma period, men är ändå remarkabel.

Partiet har i opposition profiterat på att Miljöpartiet i regeringsställning måste klä skott för den förda politiken, samtidigt som liberala moderater söker ett nytt favoritparti när det darras på manschetten om samtal med SD. Men det finns fler förklaringar, Centerns strateger har bland annat gjort ett ambitiöst marketingarbete och har lyckats fånga upp ett antal urbana trender. Ytan är glassig och det ”närodlade” budskapet ligger i tiden, vilket tydligen tilltalar vissa livsstilsliberaler, som söker efter en passande politisk etikett.

Det är väldigt mycket ”fingret-i-luften” över partiets agerande. När Alliansen nyligen inte kunde enas om att fullfölja misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist, var det just Centern som satte sig på tvären. Enligt läckor som Aftonbladet citerar agerade Annie Lööf utifrån opinionsundersökningar som hennes egen organisation hade genomfört. Dessutom ska hon ha handlat utifrån egenintresse, eftersom hon själv ligger pyrt till att få riksdagen emot sig om hon blir minister igen.

Sannolikheten att hon ingår i nästa regering är inte obetydlig, eftersom Centern går till val både som medlem av Alliansen och snudd på officiellt stödparti till regeringen Löfven. De andra allianspartierna får givetvis också stå till svars för sin svaga oppositionspolitik, men inget parti har lika ofta som Centerpartiet obstruerat initiativ som varit till nackdel för regeringen. I samma anda står Annie Lööf troligen först i kön att delta i en blocköverskridande regering under socialdemokratisk ledning efter nästa val, om de parlamentariska styrkeförhållandena medger.

Det är fascinerande att de borgerliga sympatisörerna tolererar detta dubbelspel och ännu mer fascinerande att de andra partierna inom Alliansen inte reagerar starkare.

Det finns också problemen med Centerpartiet på det sakpolitiska planet. Migrationspolitiken ska vara generös och skatterna ska sänkas, men man slipper helt en debatt om vad detta skulle innebära för den generella välfärden. Annie Lööf har också varit skamlös nog att försöka plocka politiska poäng på nolltolerans mot hedersvåld, trots att just hennes politik starkt har bidragit till denna problematik. I en tid då begreppet populism används flitigt är det lite konstigt att centerpartisterna aldrig riktigt blir ställda mot väggen.

Jag tillstår att Annie Lööf trots den lite barnsliga framtoningen har en förmåga att snacka sig ur motsägelser och misslyckanden, men förr eller senare borde bubblan spricka. Borgerliga väljare borde nu på allvar dra öronen till sig, liksom givetvis de kvarvarande sympatisörerna på landsbygden, Centern gjorde inte särskilt mycket för dem under sina åtta år vid makten.

Vidare ska sänka-skatten-liberaler ställa sig frågan vilka det är som finansierar det storskaliga asylmigrationsprojektet, vars ivrigaste anhängare återfinns i vänsterrörelsen och just Centerpartiet. Denna gigantiska ekonomiska förlustaffär kan bara finansieras via skatter, så enkelt är det.

Jag anser att Centerpartiet på ungefär en generation har förvandlats från jordnära landsbygdsvänligt parti till en ganska själlös konstellation, som har politiskt entreprenörskap som bärande idé. Jag vill faktiskt inte tro att partiet kommer undan med sin ohållbara politik och alla sina dubbla budskap i valrörelsen. Men om man gör det borde verkligheten komma ifatt i regeringsställning.