Religionens roll och inflytande diskuteras allt oftare idag, från frågor om religiös terrorism till religiösa symboler i det offentliga rummet. Det är inte märkligt. Vad som är märkligt är att man så sällan explicit pratar om vilken religion det är man syftar på, skriver idéhistorikern Lars F Eklund.
Sanningen är ju den att olika religioner har olika människo- och samhällssyn, vilket gör det ganska viktigt att hålla reda på vad man egentligen talar om.
När man väl konstaterat vilken religion det handlar om visar det sig paradoxalt nog, att efter 1000 år av kristendom i norra Europa så är det nästan alltid islam det handlar om när frågan om religiöst inflytande på samhället diskuteras. Men vad säger egentligen kristendomen om hur samhället bör gestaltas? Hur många som kallar sig kristna kan ge ett uttömmande svar på den frågan?
Ett heltäckande och auktoritativt svar på den frågan från Svenska Kyrkan kan man nog titta i månen efter, och det av både teologiska, politiska och praktiska skäl. Annorlunda är det med det största kristna samfundet, den Katolska kyrkan.
I den katolska kyrkans sociallära finner vi en både djup, bred och sofistikerat lära om samhällets grundläggande principer och rätta gestaltning. Problemet är att det inte funnits en vettig introduktion till denna tankemängd tillgänglig på svenska.
Fram till nu. Håkan Hammarén har nämligen översatt boken Docat till svenska.
Docat är en ny bok med en systematisk framställning av kyrkans sociallära riktad till unga människor och som redan spridits på de stora världsspråken. Att den riktar sig till unga innebär inte att innehållet är förenklat i någon dålig mening. Däremot innebär det att texten tyngs av blott ett minimum av statsvetenskapliga , filosofiska och teologiska facktermer och de som ändå finns med ges gedigna förklaringar. Boken är därmed lättillgänglig för alla utan att förlora i substans.
Bokens systematiska karaktär är av stor värde, eftersom det underlättar en jämförelse mellan religionernas samhällsyn, mellan kristendom och islam, på område efter område. Och det är något som behövs nu. I det följande kommer några punkter för jämförelse att lyftas fram, vari traditionell utläggning av islam och dess rättslära Fiqh ställs mot den katolska socialläran såsom den presenteras i Docat:
Människovärdet
I traditionell islam har människor helt olika status beroende på om de är muslimer, tillhör ”bokens folk” såsom kristna och judar eller är hedningar/ateister (kaffirs), män eller kvinnor. Enligt den katolska socialläran är varje människa skapad i Guds avbild – Imago Dei – och alla har samma inneboende människovärde oberoende av kön, etnicitet, religion, ålder etc.
Likhet inför lagen
Shariasystemet delar upp människor i olika grupper med olika ställning i rättsväsendet på ett sätt som påminner om apartheidpolitiken. Till exempel väger inte kvinnors och ickemuslimers vittnesmål lika tungt som muslimska mäns. Enligt den katolska socialläran skall mänskliga lagar vara i överensstämmelse med Guds lag såsom vi känner den genom till exempel de tio budorden och naturrätten. Denna lag gäller lika för alla och därför gäller likhet inför lagen.
Äktenskap
En muslimsk man kan ha fyra fruar och han kan förskjuta dem bara genom att säga att han gör det. Med Muhammed som förbild accepteras ofta barnäktenskap. Enligt den katolska socialläran är äktenskapet en stabil relation mellan en man och en kvinna baserad på fritt samtycke grundat på en verklig förståelse av vad äktenskapet är och innebär, vilket utesluter barnäktenskap. Mannen och kvinnan har samma rättigheter i äktenskapet.
Sexslaveri
Enligt traditionell sharia får en muslimsk man, utöver sina fruar, ha ickemuslimska kvinnor tagna som krigsbyte som sexslavar. Den katolska socialläran fördömer både slaveri och trafficking.
Väpnad aggression
Offensiva krig mot ickemuslimer och avfällingar har en stark plats i islams historia och tradition i det så kallade ”lilla jihad”. Den katolska socialläran säger att vapenmakt bara får användas i defensiva syften och inga krigshandlingar får riktas mot oskyldiga civila.
Andlig respektive världslig auktoritet
Islam skiljer inte på ”stat och moské” utan all maktutövning och rättsskipning är i grunden teokratisk. Den katolska socialläran hävdar tvärtom en distinktion mellan andlig och världslig auktoritet – ge åt Gud det som tillkommer honom, och åt kejsaren det som tillkommer honom – utvecklad i påven Gelasius (d. 496 e. Kr) doktrin om de ” två svärden”. Enligt denna är både den andliga respektive den världsliga auktoriteten legitim, men de har olika kompetensområden. Den andliga auktoriteten ses som värdehierarkiskt högre, då den handlar om människornas frälsning, men den har inte beslutsmakt över den statliga auktoriteten som sådan.
De rättsstatliga principerna
I shariasystemet är de rättsstatliga principerna, i den mån de alls iakttages, underordnade islams principer och domstolsväsendet är inte oberoende. Den katolska socialläran erkänner på naturrättsliga grunder de rättsstatliga principerna – som för övrigt historiskt sett i hög grad utvecklats av kyrkan- och kyrkan ser sig själv bunden av dem. Socialläran förespråkar ett oberoende sekulärt domstolsväsende enligt maktdelningsprincipen.
Detta blott några punkter för jämförelse – självklart kan många fler göras, om man skaffar boken. Och det borde många göra, för att motverka vår tids religiösa anafabetism och bättre förstå konfontationen mellan olika livsåskådningar. Boken Docat är på 320 sidor. Detta signalerar i sig ett visst förtroende för unga människors intellektuella förmåga, nyfikenhet och uthållighet, så här i twittrandets tidevarv.
Det skall dock sägas att läsningen lättas upp av illustrerande citat av personer från olika idétraditioner och världsdelar. Att man stöter på Augustinus och Thomas av Aquino förvånar nog ingen. Men vi möter också Abraham Lincoln, Konrad Adenauer, Winston Churchill, John F. Kennedy och Ronald Reagan. Och i vilken annan bok hittar Du citat av både Aristoteles, Konfucius, Astrid Lindgren och General Patton?
Boken har några skönhetsfläckar i form av korrekturfel och trist bildmaterial enlig en sorts Unicef- estetik, om man kan säga så. Men det är små brister.
Oavsett hur man använder den; som systematisk genomgång, som uppslagsbok eller som inspirationstext, så fyller den en plats i det svenska biblioteket som stått tom allför länge.
Lars F Eklund
Docat – Vad skall Vi göra? av Påve Franciskus (sv. övers. Håkan Hammarén). Utges av Catholica AB och studieförbundet Bilda. 2017. ISBN 978–91–85608–56-0