Inga fler experiment, tack!

När man ser gamla valaffischer påminns man om att etablerade partier en gång i tiden var i samklang med folket. Då var de värda att röstas på. Idag använder etablissemangen folket som försökskaniner i storskaliga experiment där man krossar gemenskaperna och tryggheten.

Valaffischen ovan är från 1957 då Västtysklands landsfader Konrad Adenauer fick egen majoritet. Genom att premiera meritokrati och arbetsmoral skapades ”det tyska undret”, landet reste sig ur krigsruinerna.

Hårt arbete. Inga experiment!

Tänk, om CDU/CSU – och alla etablerade partier i västvärlden – hållit fast vid Adenauers inriktning hade inga nya partier behövt växa fram. Nu krävs det nya partier för att hålla Adenauerlinjen vid liv.

Etablerade partier ägnar sig åt farliga experiment som nu sliter sönder västvärlden. Man öppnar gränserna för stora skaror med människor som kommer från civilisationer som misslyckats att skapa fred och sammanhållning. Europa håller på att bli ett nytt Mellanöstern med terrorism, kriminalitet, kvinnoförtryck, klanvälde och en allt svagare stat som inte kan upprätthålla välfärden, allra minst för sin ursprungsbefolkning.

Snacka om ansvarslösa experiment.

Invandring har alltid förekommit, men den har skett i mycket små doser. Det är frapperande att se akademiker av alla slag jämföra denna gamla och sunda migration i tiodels procentandelar av befolkningen, med nutida folkvandringar där miljontals människor tar sig över gränserna utan säkerhetskontroller, utan ordning och utan någon som helst planering.

Det är två helt skilda fenomen. Små mängder av invandrare med efterfrågade yrkeskompetenser kan snabbt assimileras in i det nya samhället, om inte annat eftersom de inte har något val. Stora mängder invandrare resulterar i att många håller sig till sina egna etniska grupper och inte ser någon anledning till att följa det nya hemlandets regler och kultur. I Sverige är nu var femte utlandsfödd, snart kan det med fortsatt stor anhöriginvandring vara var fjärde. Sverige slutar vara Sverige.

”Migrationen de senaste åren har varit ett storskaligt experiment, när löftet snarare var att det inte skulle bli några”, konstaterar Per Gudmundson i SvD-ledare idag. Jo tack! Vi lever mitt i det som måste vara världshistoriens största experiment i väst. För att finna motsvarigheter i fredstid måste vi söka oss till Stalins tvångsomflyttningar, Maos kulturrevolution och Pol Pots samhällsomdaning.

Det är experiment som raserar det bestående och kända, för att skapa något nytt. Historiens facit är inte nådigt. Misär, otrygghet och död.

Hur illa ska det gå den här gången? Skillnaderna med de nämnda experimenten är att väst har demokrati. Här kan folket sätta stopp för maktens vansinne. Men demokrati tar tid. Hur mycket kommer experimentet att hinna förstöra av Sverige, Tyskland, Europa innan väljarna stoppar galenskaperna?

Vi har börjat halka ut på det sluttande planet. Det finn nu no-go-zoner där svensk polis känner sig tvungen att förhandla med klanledare för att upprätthålla ordningen, vilket innebär att vår civilisation håller på att avveckla statens våldsmonopol. Det är en bärande pelare i vår civilisation som nu håller på att falla. Istället träder Mellanösterns klansamhälle fram som den nya hippa multikulturella systemet.

Den stora frågan är varför? Västerlandet har utvecklat fred, gemenskap och välstånd. Muslimska samhällen befinner sig i krig, klanstrider, förtryck och besinningslöst våld. Varför ska vi byta det västerländska mot det muslimska?

Det är ren och skär idioti.

Och det är detta galna experiment allt fler väljare vänder sig emot.

Idag är det nya partier som står för Adenauers kloka och träffsäkra budskap: inga experiment!