Grumliga värderingar runt bokmässan i Göteborg

Yttrandefrihet gäller också dem man inte håller med. Detta accepterar inte kulturvänstern, som vill tysta, blockera och bojkotta alla dem som inte är vänster. Den västerländska yttrandefrihet borde istället värnas genom att dra en tydlig gräns till våld.

Paradoxalt nog har ett stort kulturevent som bokmässan i Göteborg numera kommit att förknippas med censur, bojkott och krav på inskränkt yttrandefrihet. Det är som om kulturvänstern hellre skulle vilja ordna bokbål med icke önskvärda publikationer, än hylla det fria ordet. Man tycks inte lita på hållbarheten i de egna argumenten…

Det ligger ett totalitärt moln över debatten om bokmässan, som startar idag: Dom vi inte gillar ska bort! Annars kommer inte vi!

Skälet till det uppskruvade tonläget är att tidningen Nya Tider hyr en monter under mässan. De har ett ytterst kontroversiellt rasbiologiskt budskap, men ägnar sig åt debatt inom svensk lag. Tidningen har inte dömts för någonting. Därför har mässans arrangörer (efter onödigt velande, som säkert förstärkt motsättningarna) kommit fram till att de måste kunna hyra en monter – om orden till yttrandefrihetens försvar ska betyda något. Hade man stoppat tidningen hade bokmässan istället blivit symbolen för godtyckets censur.

Det rasbiologiska argumenten är obehagliga och det är lätt att bli förbannad på dem som framför sådana resonemang. Men det är inte skäl att bojkotta eller tysta dem som står för sådant. Yttrandefriheten klarar påfrestningar eftersom den utgår från att människor kan dra sina egna slutsatser om alla argument får framföras. Öppenheten, där också kontroversiella och aparta argument får komma upp till ytan, leder till större insikter. Ett samhälle kan komma till sundare slutsatser med öppenhet än om staten och andra mäktiga aktörer kan strypa debatten.

Litteratursfären splittras nu i fråga om öppenhet och slutenhet. Det är tragiskt.

För utanför bokmässan i Göteborg kommer Nordiska motståndsrörelsen, NMR, att demonstrera. De är våldsbejakande. De är inte intresserade av diskussion, lika lite som jihadister och vänsterextremister. Här borde det demokratiska samhället kunna stå enat mot dem som vill använda våld för att utöva politisk makt.

I synnerhet när NMR nu använder yttrandefriheten för att synas – eller rättare sagt för att provocera sig till uppmärksamhet. Och man lyckas extremt bra. Motreaktionerna är starka och massmedierna fylls av rapportering kring NMR och om de ska få demonstrera och i så fall var.

Demonstrationsrätten är en del av yttrandefriheten. Men ska de som bejakar våld som maktmetod få använda demokratins yttrandefrihet för att uppnå sina syften? Om yttrandefriheten som princip ska överleva och vara trovärdig, måste det känslomässigt svåra svaret vara: ja. Så fort man inskränker yttrandefriheten, i meningen tystar dem som tycker fel, har yttrandefriheten förlorat. Då är man ute på det sluttande planet och gör sig till vän med Erdogan i Turkiet, och många andra diktatorer i historien.

Priset för öppenhet och yttrandefrihet är att dem man tycker mycket illa om också har rätt att demonstrera, så länge de sker fredligt och lagligt.

Här har tyvärr vänstern bäddat illa. Demonstrationstillstånd har inte krävts för ”motdemonstrationer”, som ofta handlat om vänsterextremister som attackerat nationalsocialistiska tillståndsgivna demonstrationer. Det innebär att polisen sedan länge har en liberal praxis för icke tillståndsgivna demonstrationer. Det slår nu tillbaka, när NMR går utöver givna tillstånd när man har lust.

Just med tanke på säkerheten, det skäl som ger polisen möjlighet att ändra i och begränsa ansökningar om demonstrationer, borde synen på icke tillståndsgivna demonstrationer skärpas.

Juridiskt borde en tydligare rågång skapas mellan tillståndsgivna demonstrationer i yttrandefrihetens namn, och förbud mot icke tillståndsgivna demonstrationer. Det inskränker visserligen friheten att ”spontant” anordna demonstrationer på gator och torg, men skulle stärka de laglydiga uttrycken för yttrandefrihet. För alla sidor. Den som följer lagens procedurer ska kunna demonstrera medan den som inte gör det måste kunna stoppas av ordningsmakten.

När demokratin utmanas, är det helt avgörande att den förhåller sig glasklart i försvaret för yttrandefrihet och öppenhet. Provokationer kan mötas med tydliga rättsstatliga procedurer (som att skärpa synen på icke tillståndsgivna demonstrationer) och våld ska mötas med tveklöst upprätthållande av polisens våldsmonopol.