Den stora militära övningen Aurora 17, som engagerar 20.000 soldater från flera länder, går mot sitt slut. Det är de största samlade försvarsaktiviteterna i Sverige på mer än två årtionden. Armén, flygvapnet och marinen övar tillsammans med utländska stridskrafter.

Aurora 17 har inte varit en krigsövning i bemärkelsen att Sverige skulle förbereda offensiva angrepp, utan scenariot för övningen är att försvara Sverige mot invasion utifrån. Där skiljer den sig från hur Rysslands övningarna brukar vara upplagda och som kan innehålla storskaliga landstigningar vid Östersjökusten. Aurora 17 handlar om att försvara det egna territoriet.

Därför är kritiken från ”fredsrörelsen” fullständigt obefogad. Sverige måste som nation kunna försvara sig. Det är, som någon sagt så att, ”varje land har en armé, antingen sin egen eller någon annans”. För att kunna försvara Sverige måste man öva, också storskaligt med tiotusentals soldater. Och tillsammans med vänligt sinnade utländska stridskrafter.

Aurora 17 kan ses som ett bevis på att den avrustning av Sverige som pågått i årtionden nu är över. Anslagen till försvarsmakten ökar, även om det sker i alldeles för långsam takt.

Skälet till att flera riksdagspartier tänkt om är och nu omfattas av en ökande försvarsvilja beror på utvecklingen i vårt närområde.

– Omvärldsutvecklingen har gått i fel riktning och det skakar om säkerheten för nationen. Det är en mörkare kontext vi lever i, säger överbefälhavaren Micael Bydén i intervju med Ekot.

ÖB konstaterar att man haft nytta av att soldater tjänstgjort i skarpt läge under internationella uppdrag, när han får fråga om den tidigare inriktningen då utlandsuppdrag prioriterades, samtidigt som det svenska territorialförsvaret rustades ner.

– Många i personalen har varit med om situationer som ger erfarenheter som man inte kan få någon annanstans än i en skarp insats, i en skarp miljö. Nästan hälften av arméns officerare har varit ute. Så var det inte tidigare. Det ger styrka. Och när vi nu överför den kompetensen och kapaciteten till svenska försvaret, kan vi konstatera att vi har bra personal. Nu gäller det att omsätta dessa förmågor för att kunna jobba här hemma, sa ÖB.

Det är betryggande att försvarsmaktens ledning så tydligt kan tala om att det är försvar av den egna nationen som står i centrum. Så har det inte varit, till helt nyligen. Det indikerar en väsentlig tillnyktring inom säkerhetspolitiken. Man skulle önska att den också kunde omfatta andra politikområden.

Försvaret tar nu flera kliv framåt, så att scenariot om ”enveckasförsvaret” inte längre gäller. Men de operativa förmågorna kommer att vika 2020, varnar ÖB, om inte mer resurser tillförs. Och resursförstärkningarna gäller inte enbart det militära försvaret, utan totalförsvaret med insatser mot cyberattacker och psykologisk krigföring.

Försvarsmakten är mycket komplex verksamhet. För att vara effektiv och kunna garantera landets suveränitet måste den återkommande kunna öva på att försvara territoriet. Vi behöver fler storskaliga övningar som Aurora, inte färre.