Sveriges Radio ska vara opartiskt och balanserat. Men när Moderaterna fått en favorit till partiledarposten sprider Ekoredaktionen en extremt negativt vinklad CV. Man fick dra tillbaka den. Men reflexen visar var Sveriges Radio hör hemma: hos extremvänstern.
Massmedier i väst har hamnat i skottgluggen de senaste åren. Man har alltid haft en slagsida åt vänster, men det har blivit betydligt värre sedan man släppt det som kallas ”konsekvensneutralitet”. Detta begrepp vägledde tidigare generationer journalister, och talade om att de ska inte bry sig om vilka konsekvenser en viss nyhet kan få. Vem som gynnas eller missgynnas ska inte styra vad som publiceras. Har den nyhetsvärde ska nyheten ut, oberoende av detta.
Men sedan började befolkningarna i väst att vända sig mot de etablissemang som haft makten över samhällsopinionen. Exempel på detta blev att Sverigedemokraterna slog igenom varje ”tak” experterna sa att partiet hade, britterna röstade för att lämna EU och amerikanerna röstade för Trump.
Journalister tog sig rätten att inte sprida nyheter, utan bedriva ”kampanjjournalistik”. Hos Wikipedia definierar det som: ”journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället i ett visst syfte vinklar presentationen eller tar redaktionell ställning i en fråga. Vinklingen kan ske genom att utelämna eller förstärka utvalda delar av materialet.”
Nu är konsekvensen av en nyhet den avgörande faktorn för medierna. Gynnas Sverigedemokraterna? Publicera inte. Missgynnas SD? Publicera stort! Men också hela sakpolitiska områden, som invandringspolitiken. Medierna fylls med positiva ”nyheter”, medan negativa utelämnas. Man illustrerar nyheter om migration med bilder på barn, även om de flesta som kommer är män.
Bevakningen av våldsdåd blir också diametralt olika beroende på vem förövaren är. När asylsökande högg ihjäl kunder på IKEA i Västerås och sa att han riktade sig mot ”dem som såg mest svenska ut”, ansågs det inte vara ett rasistiskt dåd. Medierna gjorde allt för att skydda förövarens identitet och exempelvis DN reagerade starkt mot dem som trots allt redovisade fakta.
När sedan personer med invandrarbakgrund dödades av en förvirrad svensk ung man på en skola i Trollhättan tog det inte många minuter innan gärningsmannens namn och bild var på alla mediers förstasidor. Statsministern och hela etablissemanget deltog i sorgen och fördömde det rasistiska dådet.
Liknande tragiska händelser – totalt olika reaktioner. När svenskar dödas, är det tyst. När personer med invandrarbakgrund dödas, då är det stor sorg och hedersbetygelserna från statens högsta politiska nivå enorm.
Dödlig rasism mot svenskar är däremot inget att bry sig om. Kan slutsatsen bli någon annan än att människor med utländsk bakgrund av etablissemangen anses mer värda än svenskar?
Dessa vinklade, propagandistiska mediala kampanjer drabbar nu inte enbart invandringsfrågor och SD som parti. Nu drabbar det också delar av de gamla etablissemangen, som Moderaterna. Ulf Kristersson presenteras i 15 så gott som enbart negativa punkter. Och Sveriges Radio lyckas utelämna de viktigaste meriterna, om att han blev riksdagsman 1991, att han var kommunalråd i Strängnäs, om att han blev socialborgarråd i Stockholm och att han var socialförsäkringsminister.
– Artikeln var inte ordentligt kollad av vår desk och den skulle aldrig ha publicerats. Jag beklagar verkligen att detta gjordes. Urval och ordval var inte bra, säger Ekots publiceringschef Klas Wolf-Watz till DN.
Nej, men det ger en mycket klar information över vilken världsbild som genomsyrar Ekoredaktionen. Under politikerveckan i Järva avslöjades att ett hatfyllt plakat mot Jimmie Åkesson fanns i Sveriges Radios sändningsbuss. Detta sades också vara ett misstag. Hur många misstag i en mycket tydlig politisk riktning ska vi acceptera innan det betraktas som något annat än ”misstag”…?
Ännu en tragisk dimension är att vi medborgare tvingas finansiera Sveriges Radio med tvångsavgifter. Det är inte utan att man känner sig som om man bor i något som påminner om en diktatur. Här är medierna inte fria, utan politiskt styrda av ytterkantsvänstern. Och vi måste betala för den. Annars straffas vi.
Det positiva är ändå att om kampanjjournalistiken börjar drabba fler än SD kan det till slut bli en omfattande motreaktion. Medier är en viktig infrastruktur för demokratin. Medborgarna måste vara informerade för att kunna göra sina val. Om traditionella massmedier överger konsekvensneutraliteten för propaganda, måste sociala medier ta över informationsuppdraget till dess nya medieaktörer kliver fram och lyfter manteln för balanserad och konsekvensneutral rapportering.