Olika muslimska riktningar använder terrorism och medias därav följande behov av ”goda imamer” för att synas och föra fram sitt budskap i förhoppning av vinna konvertiter. Medierna spelar med i skådespelet.
Imamen Kashif Virk satt i TV4 Nyhetsmorgon för en tid sedan och pratade om, som han brukar göra, om att islams sanna budskap är fred. Ämnet denna morgon är att det finns imamer som inspirerar unga muslimer att ta till vapen. Rubriken var: ”Oerhört skrämmande att de som kallar sig religiöst lärda manar till terrordåd”.
En av programledarna vänder sig till Virk och frågar:
”Om en ung pojke kommer till dig och säger jag har funderat på att åka ner till Syrien och jag spränger mig gärna till döds för att då hamnar jag i paradiset, vad säger du då?”
Om Virk var ärlig skulle han ha berättat att han knappast träffar sådana pojkar eftersom han finns i ett helt annat samfund, i en helt annan moské, i en helt annan värld. Virk skulle ha berättat att han är imam i ahmadiyya-samfundet, en liten grupp som inte ens erkänns som muslimer av alla andra muslimska ledare, varken av shia eller sunni.
De som åker till Syrien och Irak och andra jihadistiska slagfält är sunniter, de tillhör islams huvudfåra, och har en puritansk, så kallad salafistisk förståelse. Om de överhuvudtaget känner till ahmadier, så föraktar de dem och ser dem som avfällingar.
Det skulle inte ens vara säkert för Virk att träffa en sådan pojke: om han kom till honom vore det troligare för att mörda honom än för att söka råd. Alltså: vi talar om två helt olika religiösa världar, i praktiken om två olika religioner, vilket Virk känner till. Han borde inte spela med i TV4:s skådespel.
Men ahmadiyya är också, sedan samfundet grundades i Indien på 1800-talet, ett missionerande samfund med målet att frälsa mänskligheten genom tron på den utlovade Messias, indiern Mirza Ghulam Ahmad.
Därför vill de så klart ha uppmärksamhet och sprida världsfrälsarens budskap. Ahmadierna arbetar likadant i alla västländer, de använder terrorismen och medias därav följande behov av ”goda imamer” för att synas och föra fram sitt budskap i en naiv förhoppning av vinna konvertiter till ahmadiyya-samfundet.
Det mest kontroversiella inslaget i ahmadiernas lära är att de ser denne Mirza Ghulam Ahmed inte bara som Messias utan som en ny profet, vilket gör dem helt omöjliga i alla vanliga islamiska sammanhang. För en grundläggande dogm inom islam är att Muhammed är den siste profeten. Ahmadierna är diskriminerade och förföljda i flera islamiska länder. De får inte besöka Mecka.
När Virk deltar i mediesammanhang eller på seminarium eller vart det vara månde, bör det göras klart vilken typ av samfund han representerar. Han kan inte svara på frågor om vad man ska göra med sunnitiska, salafistiska ungdomar som vill spränga sig själva i luften. Han har ingenting med dem att göra, och de har ingenting med honom och hans samfund att göra. Det finns noll kontakt mellan ahmadiyya och sunnitiska moskéer. En ahmadi får inte tala i någon annan moské.
Så hur ska han nå dessa ungdomar?
Det är på gränsen till bedrägeri när man plockar in honom i medierna som ”den gode imamen” och han får prata om hur han ”jobbar mot radikalisering”. Hur jobbar han mot radikalisering när alla andra muslimer inte ens anser honom vara muslim? När han inte ens får prata i moskéer? Genom att missionera för deras Messias, genom att försöka omvända dem till ahmadier? Lycka till!
I Uppsalamoskén har man till exempel ingenting emot att Abo Raad, en imam som uttryckt stöd för Islamiska Staten, kommer och predikar och håller i studiecirklar för unga muslimer. Den gode Virk är dock inte välkommen.
Virk brukar berätta om hur han reser runt och talar på skolor och på seminarier i Sverige för att övertyga människor om att islam är en fredlig religion. Ahmadiyya är som sagt en missionerande rörelse och jag förstår att det är viktigt för Virk att nå ut till människor. Men när det kommer till frågan om jihadism, att ta till vapen för genomföra islamismen, är det framför allt muslimer han bör rikta sig till. Alla jihadister är nämligen muslimer. Det är dessa som behöver övertygas om islams fredsbudskap. Och det blir oerhört svårt för honom att nå dem.