Avledning, mörkning och lögner

Det verkar omöjligt att banka in i skallen på socialister och kommunister att den grundläggande förutsättningen för privat företagsamhet är att verksamheter tillåts vara lönsamma.

För att avleda uppmärksamheten från alla problem och skandaler kastar regeringen nu fram lite lättstekt valfläsk med avseende på sysselsättning, landsbygd, decentralisering av myndigheter med mera. Allt som en del av Löfvens illusion eller luftslott, hans ”samhällsbygge”. Det får räcka här med att upprepa att av regeringens olika sysselsättningsreformer (traineejobb, 90-dagarsgaranti, utbildningsplatser, subventionerade extratjänster inom kommunal verksamhet) har det inte blivit några substantiella resultat. Man undrar vart arbetsmarknadsministern, och före detta kommunisten, Ylva Johansson tagit vägen?

”Det går bra för Sverige” heter det och visst vi befinner oss i en god konjunktur där produktion och inkomster växer med ty följande ökade skatteintäkter. Men som sagt, för detta får vi tacka vårt näringsliv och en enkät bland företagare angående vilken betydelse regeringen har i framgångarna skulle otvivelaktigt ge mycket dystra resultat för regeringen.

Vinstförbud
Att de rödgröna inte förstår vad företagande i en marknadsekonomi är och kräver understryks av att regeringen nu enats med kommunisterna angående vinster i de så kallade välfärdsföretagen.

Det heter att man skall ”tillåta” en avkastning på sysselsatt kapital på 7 % + statslåneräntan! Såvitt jag förstår avses inte en gräns för utdelning till aktieägarna utan det handlar om den maximalt tillåtna vinsten i företaget vilket är något annat.

Hur man rent tekniskt/juridiskt skall lösa detta är för mig oklart. Vad händer t.ex. med den del av det faktiska resultatet som överstiger 7 + 2 %? Skall det konfiskeras eller? Förslaget förefaller mer än lovligt oklart och helt orealistiskt.

Det verkar omöjligt att banka in i skallen på socialister och kommunister att den grundläggande förutsättningen för privat företagsamhet är att verksamheter tillåts vara lönsamma. Endast om det finns förutsättningar att göra vinster kan kapital attraheras till företagen. Endast om ett företag är lönsamt finns förutsättningar för expansion genom investeringar och nyanställningar.

Staten har godkänt och givit förutsättningarna för att bedriva vissa s.k. välfärdstjänster i privat regi. Det värsta som kan hända företagsamheten rent allmänt är att politikerna går in och radikalt ändrar förutsättningarna. Det är vad de rödgröna just nu föreslår. Det är inget mindre än en krigsförklaring mot marknadsekonomins principer, företagandet, äganderätten och därmed välståndet i landet.

Socialdemokraterna har låtit sig utpressas av kommunisterna och nu också anammat deras ohederliga och populistiska slogan; ”Bort med vinstjakten i välfärden”!

Hur skulle det se ut om folk gick man ur huse med plakat där det stod; ”Bort med lotterivinstjakten!” Sossarna har under en följd av år finansierat en stor del av sin verksamhet med ett lotteri som marknadsförts på det mest ohederliga vis. Lotteriköpare har till och med erbjudits att låna till att köpa lotter och det har indikerats i marknadsföringen att lotteriet kan vara ett sätt att komma ur ekonomiska trångmål!

Sådant kallas otillbörlig marknadsföring och fulare än så kan det knappast bli. Löfven har visserligen initierat att man inte skall skicka kronofogden på de stackare som inte förmår betala lotterna och hittills har närmare 10 000 ärenden gått till ”Kron-Kalle”. Däremot har inget sagts om att själva lotteriet skulle upphöra. Som man säger ”money talks”. Dubbelmoral är förnamnet!

Att regeringen lyckats schasa iväg Nordea, vår största bank, till Finland är ett annat aktuellt exempel på den tondövhet som vänstern lider av. Tagen på sängen av Nordeas beslut har finansminister Magdalena Andersson, enligt devisen ”vi har alltid rätt”, uttryckt att; ju fler finansiella företag som lämnar landet desto bättre då staten slipper bekymmer om de får problem! En slags djävulens logik! Nordeas färgstarke ordförande, Björn Wahlroos, förstår såväl företagsamhet som politik och är inte rädd för att framträda offentligt och han skräder oftast inte orden. Man önskar att vi hade flera storföretagsledare som hade dessa gåvor; kunskap, talets gåva och mod!

Sverigebilden i Norge
Det är nu hög tid för media att ha en stående rubrik; ”Dagens skjutning/ar”. Situationen är alarmerande och tyvärr eskalerande. När Norges integrationsminister, Sylvi Listhaug, besökte Rinkeby för att på plats göra sig underkunnig om vad norrmännen kallar ”det svenska tillståndet” kallades Brandförsvaret in. Finansborgarrådet och kommunstyrelsens ordförande i Stockholm, Karin Wanngård, gjorde bort sig i TV och beskrev bl.a. Rinkeby som ”en av Stockholms finaste stadsdelar” och krävde att Listhaug skulle be stockholmarna om ursäkt. Kraften i förnekelsen är obegriplig.

Listhaug hade läst en svensk polisrapport från juni i år. Där konstaterades att den största ”utmaningen” (alla problem är utmaningar) är för politikerna att inse omfattningen av problemet, d.v.s. det finns ingen sjukdomsinsikt! Rapporten talar om 61 ”problemområden” (där var vi igen) varav 23 är ”särskilt utsatta”. Här råder våld, beskyddarverksamhet, narkotikahandel, infiltration av det politiska systemet etc. etc. Det är parallellsamhällen och det var på den här polisrapporten som Listhaug lutade sig. I rapporten skrivs slutligen; ”Polisen och andra samhällsaktörer saknar förmåga att möta problematiken”. Klara verba således och ingenting som Listhaug ”hittat på”.

Inte minst på Aftonbladets ledarredaktion huserar en rad s.k. ”nyttiga idioter” som med vrångargument och avledande manövrer försvarar vänsterregeringen och dess kommunistiska stödparti. Hit hör bland andra ”solstickan” Anders Lindberg, ”den förnumstige” Fredrik Virtanen, ”virrhjärnan” Jonna Sima m.fl. Den äppelkindade Lindberg skrev att Listhaugs berättelse kunde jämföras med skönlitteratur eller en deckare men med sanningen hade den inget att göra, d.v.s. polisrapporten var ”fake”, eller?

Jonna Sima ansåg att Listhaug ”baktalade Sverige”, d.v.s. att polisrapporten var ”fake”. Enligt devisen attack är bästa försvar skriver Sima att; Ivar Arpi, Johan Hakelius och Alice Theodoresco manar till hat och krig då de vänder sig mot terror och Islams roll i denna. För alla som följer media och inte fastnat i den politiskt korrekta kvicksanden eller vänsterns klibbiga garn är de tre nämnda journalisterna goda exempel på de bästa vi har i Sverige, medan Sima är en okunnig lögnerska i dum vänsterns tjänst.

Medborgarplatsen
Afghanernas demonstrationer på Medborgarplatsen försvaras av vänstern trots att många av demonstranterna inte har rätt att vara i Sverige. Tydligen var det vänsterorganisationen Expo som inspirerat det hela, en skojarorganisation som regeringen och vänstermedia utnyttjar och köper tjänster av. I styrelsen för Expo sitter bland andra super opportunisten Robert Aschberg, och tidigare var fifflaren Mona Sahlin styrelsemedlem. När så en patrullerande polis blir knivhuggen i nacken vid Medborgarplatsen kopplade de flesta klartänkta dådet till de afghanska protesterna.

Detta var ju inte bra för vänstern så mörkningskommandot i media kallades in. Först var det ”en 17-åring”, sedan ett marockanskt ”gatubarn” och till sist den ofrånkomliga sanningen, en ”afghan”! Demonstranterna krävde amnesti för afghaner trots att de saknar asylskäl och fått avslag i samtliga instanser.

Polisen hade blivit upplyst om att de demonstrerande var underåriga varför inga identitetskontroller gjordes för att finna sådana som befann sig illegalt i landet. I realiteten var de flesta vuxna eller åtminstone över 18 år gamla. Det har konstaterats att 80 % av de som kallas ensamkommande barn de facto är över 18 år och i många fall betydligt äldre än så. En polis på plats lär ha uttryckt det uppenbara; ”att det handlar om bristande politisk vilja”. Och de ”särskilt goda” bland våra politiker var på plats för att stödja afghanerna; Gustav Fridolin, Gudrun Schyman, Rosanna Diamarca samt migrationsminister Helène Fritzon.

I Sverige triumferar avledning, mörkning och lögner!