Upplopp i USA: Vad identitetspolitik skapar

Medierna lägger på ett försåtligt sätt ansvaret för upplopp i USA på ena sidan, när det i verkligheten finns farlig och våldsam extremism både till höger och vänster. Båda måste bekämpas. Ensidighet förvärrar polariseringen än mer.

Det är skadligt för demokratin när massmedier i USA, men också svenska medier, medvetet försöker utmåla högerextremism som det enda problemet, de enda onda krafterna i samhället. Man försöker ”sätta dit” president Donald Trump genom att intervjua och sprida, mer än någon gång tidigare, galna högerextremisters åsikter till stöd för presidenten. Som om dessa extremisters tyckanden har någon bäring alls på vad som är sant och riktigt.

I verkligheten är våldet från vänsterextremister lika farligt. I det lilla samhället Charlotteville i Virgina skedde det senaste upploppet. Om man går till fakta, hade högerextrema organisationer demonstrationstillstånd för att försvara att en staty av general Robert E Lee skulle bevaras. Våldet uppstod när motdemonstranter attackerade den lagliga aktiviteten. Polisen ingrep inte eftersom en domstol avvisat polisens krav att flytta demonstrationen till en plats som de kunde kontrollera. Våldet trappades upp och en motdemonstrant blev ihjälkörd av en nynazist.

Våldet startade när vänsterextremister i form av maskerade Antifa (sk antifascister) bröt mot lagen och attackerade med dödliga vapen en tillståndsgiven demonstration. Det ursäktar naturligtvis inget våld, allra minst att köra in i folksamlingar med bil. Men det ger en helt annan bild av förloppet än det massmedier rapporterat. Våld förekom på båda sidor, just så som president Trump sa. Det är fakta – och inget som åsikter eller känslor kan ändra på. Så var det.

Men denna händelse är bara en i mängden med politiska våldsamheter i USA, ett våld som började trappas upp under president Obamas tid i Vita huset. Obama ställde sig på vänsteraktivisternas sida i anklagelser om polisvåld. Det stödet togs som klartecken till att det var okej att döda poliser. Många poliser har skjutits ihjäl i bakhåll. Detta är vänsterextremism som på inget sätt kan anses mindre problematisk än högerextremism.

I Washington Examiner skriver statsvetaren Michael Barone, What identity politics hath wrought:

”Detta politiska våld – eller identitetspolitiskt våld för att använda en mer preciserad term – började långt före lördagens skrämmande händelser i Charlottesville och före valet av Donald Trump. Exempelvis kan nämnas den vite rasistens mord på svarta kyrkobesökare i juni 2015 i Charleston och morden på fem poliser i juli 2016 av en ”Black Lives Matter”-sympatisör i Dallas. I år har vi sett en republikansk kongressman bli svårt skadad i mordförsök i Washington DC av en Bernie Sanders-supporter.”

President Trump har fått hård kritik för att han i sitt första uttalande fördömde ”detta hat och den trångsynthet och det våld som förekommit, det har ingen plats i Amerika”. Han tog kraftigt avstånd från ”det fruktansvärda som utförts, från många sidor, från många sidor”, men utan att specificera vilka grupper det gällde. Men, som Barone konstaterar, Barack Obama fick mycket mindre kritik i juli 2016 då han fördömde morden på poliserna i Dallas, men ändå använde tillfället till att kritisera det juridiska systemet för hur man behandlar folk utifrån ras. Obama gav mördaren moraliskt rätt.

Barone summerar:

”På samma sätt som Obama 2016 var Trump sakligt sett korrekt denna vecka. Men båda presidenterna gjorde sig själva sårbara för anklagelser om att sända stödsignaler till ena sidan och därmed spela med i identitetspolitiken. Båda misslyckades att leverera tydliga fördömanden av kriminellt våld och fördomar.”

Så ser fakta ut. En mycket träffsäker analys.

Men.

Sedan har vi hur massmedier har agerat. Man riktade ingen kritik när Obama slätade över fem mord på poliser i bakhåll, men anklagar Trump för att gå högerextremister till mötes.

Mediernas agerande är en viktig faktor när orsaker till den ökade polariseringen i samhället ska förklaras. Man underblåser allt starkare motsättningar genom en grovt partisk och vinklad rapportering.

I förlängningen leder den identitetspolitik medierna så starkt stöder till ett slags klansamhällen där vilken grupp du tillhör blir viktigare än dina kvalifikationer och erfarenheter, det är just den sortens samhällen som hållit Mellanöstern och Afrika tillbaka i fattigdom, våld och förtryck. Demokrati och rättsstat kan bara upprätthållas om människor ses som individer och istället för sin grupptillhörighet bedöms utifrån sin karaktär – så som Martin Luther King en gång sa.

Vänsterns identitetspolitik leder paradoxalt nog till samma typ av samhälle som extremhögerns rasism: segregering, rasåtskillnad, eskalerande motsättningar och växande otrygghet och orättvisa.