Nu droppar fakta om IT-skandalen en efter en och urholkar regeringens trovärdighet. Regeringen kände till säkerhetsbristerna innan myndigheten flyttade registerhantering till utlandet.
Inrikesminister Ygemans statssekreterare, nuvarande handelsminister Ann Linde, fick veta om myndighetens planer i september 2015. Läckaget skedde i december 2015.
Därmed visste regeringen i förväg att driften av hemliga personuppgifter skulle sköttes av icke säkerhetsklassad personal i Östeuropa.
– Men den informationen då var inte i närheten av allt det som kom fram sedan. Det som jag fick information om var att Säpo fått indikationer på att vissa uppgifter ur körkortsregistret kunde hamna i orätta händer för att Transportstyrelsen skulle göra en outsourcing, säger Ann Linde till TT.
En kompetent regering hade på så tydliga varningsklockor genast agerat, krävt snabba fakta och som högsta prioritet kontrollerat verksamheten och stoppat olagligt agerande.
Men i politik kan man vara inkompetent, det är något väljarna har att ta ställning till i val.
Att däremot mörka säkerhetsläckaget och försöka förhindra att information om IT-haveriet kom ut till allmänheten innebär ett uppsåt som är politiskt oacceptabelt i en demokrati och strider mot regeringens lagstadgade instruktioner om att åtminstone informera riksdagen.
Utifrån uppgiften att regeringen tidigt kände till riskerna, men inte publicerade någonting om detta på nära två år indikerar att mörkläggningen var avsiktlig.
Främsta beviset för medveten mörkläggning om denna för Sverige och svenska folket så påtagliga risk är att den blev känd först när massmedia börjat ställa frågor. Regeringen tog, trots att man vetat om händelseutvecklingen flera månader innan den hände, inte något initiativ till att informera om det inträffade.
Man har agerat tvärtom, för att händelsen inte skulle bli känd. Bevis två mot regeringen är att Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren inte ställdes inför domstol, utan i smyg fick ett strafföreläggande med böter av åklagare. Detta trots att det säkerhetsläckage som inträffat kan vara i klass med det Stig Berling orsakade. Och han fick livstids fängelse.
Varför blev det bara strafföreläggande, som bara är till för lindriga brott som snatteri och fortkörning, och vem tog initiativet till denna åtgärd? Vilka kontakter hade den aktuelle åklagaren med regeringen?
När amerikanske presidenten Richard Nixon avgick efter Watergateskandalen konstaterade han att det inte var inbrottet i Watergatebyggnaden som fällde honom, det var att Vita huset ljög om det man visste och försökte dölja vad som hänt.
På TT:s fråga till Ann Linde om varför det dröjde så länge innan Anna Johansson och Stefan Löfven informerades, svarar hon : ”De informerades när man tyckte att det var lämpligt att göra det.”
Uppgiften att statsministern inte skulle känna till att Säpo inlett förundersökning mot ledningen för en av regeringens myndigheter saknar trovärdighet. Ann Linde och regeringens krishantering efter avslöjandet har varit att hålla statsministern borta från ärendet. Avsikten är självklar: förhindra att han och därmed regeringen tvingas avgå.
Men även om det skulle stämma, fick Löfven information när generaldirektören avlägsnades från Transportstyrelsen i januari i år. Han blev senast då delaktig i mörkläggningen och har inte under det senaste halvåret tagit initiativ till att informera riksdagen. Han är också delaktig i att fortsätta mörkläggningen som skedde genom att Ågren bara fick strafföreläggande i juni. Statsministern utdömde inte dessa böter, men han kunde ha informerat riksdagen om att det skett och varför. Så skedde inte.
Somliga hänvisar till att det handlar om säkerhetsklassad information. Men då kan statsministern informera riksdagen genom Utrikesnämnden där kungen är ordförande. Nämndens ärenden beläggs med sekretess.
Allt talar för att regeringen medvetet fört riksdagen och svenska folket bakom ryggen. Det är oacceptabelt. Misstroendevotum borde riktas mot statsministern.