Stalins ondska är omvittnad, men Lenin har framställts i ljusare dager. Kjell-Albin Abrahamson visar i ny bok att skillnaden var liten. Han punkterar myterna om Lenin och berör ideologisk fanatism som också förblindar idag, även om det tar sig andra uttryck än kommunism.

Kjell Albin Abrahamson gick bort förra året, 71 år gammal. Han gjorde sig, förutom att under många år vara Sveriges Radios utrikeskorrespondent, känd för att med saklighet och goda kunskaper bemöta alla försök till försköning av kommunismen. Han var på senare år den kanske mest stridbare antikommunisten Sverige ägde.

Den nya boken Stor var Lenin..: en massmördare och hans statskupp (Högberg, 2017) fortsätter postumt denna gärning. Att han fokuserar på Lenin har sina orsaker. Stalins ondska är så allmänt omvittnad, att ingen, utanför mycket små vänstersekter, kan tvivla på den. Ett narrativ som därmed understundom har funnits, är att den onde Stalin skulle korrumperat den gode Lenins verk. Abrahamson vill visa, att skillnaden är mycket mindre än vad många vill tro.

Att det på senare år funnits särskilt goda möjligheter att punktera myten om Lenin, beror på att de sovjetiska arkiven, om inte stått vidöppna, i alla fall stått på glänt, och tillräckligt mycket har kommit ut, för att man skall förstå vidden av Leninårens plågor. Bilden av dessa år är alltså långt klarare nu än bara för några decennier sedan.

Vladimir Iljitj Uljanov (1870-1924), som var Lenins riktiga namn, föddes i ett adligt och förhållandevis välbärgat hem Simbirsk.

Proletär var han minst av allt, trots alla försök att odla en blygsam bild av sig själv. Den officiella sovjetiska bilden av Lenin som ”äktryss” stämmer inte heller, utan hans ursprung var blandat, och han hade bland annat judiska och, intressant nog, svenska inslag. Han utbildade sig till advokat, ett yrke han utövade några veckor utan större framgång. I stort sett hela livet var han yrkesrevolutionär, och hade utöver de nämnda veckorna som advokat ingen annan yrkeserfarenhet.

Snart dömdes han till fängelsestraff och därefter förvisades han till Sibirien. Hans straff var dock inte värre än att han under tiden kunde fortsätta sin verksamhet, och publicera böcker och artiklar. Hans största problem tycks ha varit, som Abrahamson syrligt påpekar, svårigheten att få tag på bra tjänstefolk. Någon jämförelse med hur politiska fångar senare behandlades i Sovjet är alltså inte möjlig.

Efter ett par års förvisning väntade ett kringflackande liv som yrkesrevolutionär i Europa. Trots påståenden om motsatsen hade inte Lenin någon del i störtandet av den ryska tsaren, utan han utnyttjade en revolutionär situation för sin egna syften. Tsaren abdikerade redan i februari 1917, i ett försök att stilla social oro. Lenins bolsjeviker lyckades sedan gripa makten, för att de var fullkomligt hänsynslösa, ja, saknade alla former av humanitära överväganden. Som så ofta i revolutionära situationer vinner de som är mest fanatiska.

Lenin hoppade bokstavligt talat på ett tåg som redan var i rullning. Tåget från Schweiz, där han då bodde, till Ryssland bekostades av tyska staten, men var dock inte plomberat, som envisa rykten gör gällande. Hans berömda besök i Sverige på vägen är nog mest intressant för oss själva.

Den så kallade oktoberrevolutionen var egentligen en statskupp, och inte någon folkresning. Lenins kumpaner stormade helt enkelt Vinterpalatset, och den provisoriska regeringen kunde inte bjuda mycket motstånd. Sedan förändrades samhället mycket snabbt. I november upphävdes tryckfriheten, och i december förbjöds de borgerliga partierna. Snart var hela rättsstaten avskaffad, och tiotusentals, kanske hundratusentals (uppskattningarna är osäkra), mördades i ”röd terror”.
Med tanke på den oerhörda hänsynslöshet som bolsjevikerna omedelbart visade – ja, redan innan maktövertagandet var de ökända för terror och bankrån –, är det svårt att förstå, hur berättelsen, att den onde Stalin korrumperade Lenins verk, egentligen kunde uppstå. Jag ser bara en förklaring: ideologisk fanatism, som skapar resistens för fakta.

Att läsa om dessa hemskheter kan verka tungt, men Abrahamson berättar allt med en stor portion ironi, och drar sig inte för att berätta olika anekdoter och upplysa om historiska kuriositeter. Vi får till exempel vet allt om Lenins syfilis, liksom om hans sunkiga klädsmak. Jag tycker sådana upplysningar inte tar fokus från det seriösa budskap som förmedlas, utan gör framställningen mer levande. Människan, fastän omänsklig, Lenin träder fram.

En invändning, som jag dock ständigt återkommer till, är följande: överdriver inte Abrahamson Leninkultens nuvarande utbredning? Förvisso är det sant, att kommunismens fasor av ideologiska skäl uppmärksammas långt mindre än fascismens och nazismens, men samtidigt tycker jag inte rent Leninhyllande förekommer så ofta i pressen numera.

Flera av de personer som han behandlar i egenskap av Leninapologeter har efter hand blivit mycket marginella existenser – Leninhyllaren Stefan Lindgren får enligt uppgift inte ens skriva i DN längre, utan är hänvisad till publikationer långt utanför huvudfåran. På sin höjd kan man få en halvkvävd visa av Åsa Linderborg eller Göran Greider, men det är inget de direkt trycker på.

Hellre skulle jag vilja påstå, att han dokumenterar en lång period av Leninapologetik, som lyckligtvis börjar gå emot sitt slut. Det finns dock en viktig lärdom i detta – påståenden helt utan empirisk grund har varit utbredda i stora delar av den svenska pressen och kulturlivet.

Ideologisk fanatism kan förblinda också idag, även om frågorna är annorlunda. Om kommunismen är mindre populär idag, så är det i stället ideologier som mångkulturalism och feminism, som förblindar människors möjlighet, att ta till sig fakta. Det är därför på intet sätt överraskande, att Abrahamson mot slutet av sitt liv närmade sig det migrationskritiska lägret. Som han genomskådade kommunismen, genomskådade han också mångkulturalismen.

Abrahamsons bok rekommenderas hur som helst för läsning. Det är en samtidigt lärd och underhållande folkbildargärning, som snabbt ger en översikt över det viktigaste i Lenins liv och de tidsliga omständigheter som relaterar till detta.