Socialdemokratin vill locka in Centerpartiet och Liberalerna i sitt regeringsalternativ. Kommer de att sälja ut sig? En sådan regering skulle befästa det vänsterliberala styret med en än mer migrationsliberal politik än den nuvarande.
Hur ser en regering ut efter valet 2018? Ett banalt svar är att det beror på valresultatet, man kan också konstatera att det är en ganska svår fråga.
Den nuvarande situationen, där hela Alliansen agerar låtsasopposition, är inte hållbar. Och Socialdemokraterna kan inte förväntas följa decemberöverenskommelsen, som motparten formellt har sagt upp.
Alla utom Göran Greider förstår att Sverigedemokraterna kommer att stärka sin vågmästarroll, men viljan att samregera med partiet verkar tills vidare vara svalt.
Decemberöverenskommelsen från december 2014 har inneburit att Alliansen utan motprestation inte har fällt och inte kommer att fälla regeringen Löfven under innevarande mandatperiod. Efter 2018 kan vi få se hur detta samarbete över den så kallade blockgränsen övergår i direkt regeringssamarbete.
Socialdemokraterna visar helt öppet att de vill samregera med Centern och Liberalerna och även om dessa partier säger sig gå till val med Alliansen så kan det inte uteslutas att de så att säga säljer ut sig. Annie Lööf har uppenbara teflonegenskaper och kan troligen glida undan sina tidigare utspel – att hon hellre äter upp sin högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna och att hon ”aldrig” kommer att ”sitta i en regering tillsammans med S” (Aftonbladet, 14 januari 2015).
Vad gäller Liberalerna finns en höger- och en vänsterfalang. För vänsterliberalerna är samarbete med Socialdemokratin naturligt, medan högerliberalerna kan komma att foga sig i Jan Björklunds önskan att bli utbildningsminister ytterligare en gång innan han trappar ned. Samarbete med Socialdemokraterna kan vara enda möjligheten.
Hur säljer man då in detta socialistiska samarbete till väljarna, om det skulle bli verklighet?
Det främsta motivet kommer att vara att man till varje pris vill komma runt Sverigedemokraternas inflytande. Både C och L verkar dogmatiska på den punkten och kommer att vara pressade att erbjuda ett alternativ till ”Alliansen-med-stöd-av-SD”. Båda partiledarna har uttryckt stöd för blocköverskridande alternativ, förvisso med det helt orealistiska förbehållet att det inte splittrar Alliansen.
Det kan man helt enkelt glömma och Alliansen är i vilket fall mest att betrakta som en social konstruktion och ett sätt att lura borgerliga väljare att man kan slippa både S och SD. Jag ser inte hur det skulle gå till.
Konstellationen S+C+L kan förväntas få runt 40 procent av rösterna och skulle kunna kalla sig mittenregering. Det skulle visserligen vara bra att hålla en rågång vänsterut och en och annan förbättring jämfört med dagens regering kan man nog förvänta sig, men det är inte detsamma som att detta skulle bli bra.
S+C+L skulle befästa vänsterliberalt styre i ytterligare fyra år med allt vad det innebär. Och det är uppenbart att Socialdemokraterna skulle få en dominant roll i en sådan regering. Fyra år till med Löfven, hur känns det? Notera också att både C och L är mer migrationsliberala än den nuvarande regeringen, alltså i realiteten mer migrationsliberala än Miljöpartiet, åtminstone som partierna sakpolitiskt agerar just nu. Någon skärpning av invandringspolitiken kan det alltså knappast bli tal om, snarare tvärtom.
Jag ser två potentiella hinder för detta koncept. Det ena är om valrörelsen alltför hårt fokuserar på de gamla blocken, vilket skulle tvinga exempelvis liberaler och socialdemokrater i stark polemik med varandra. Då kan det bli svårt att skaka hand efteråt, men man vet ju aldrig.
Det andra är svårare att kringgå och det är om Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans blir större än en hypotetisk mittenregering. Då kan SD när som helst stjälpa lasset genom att exempelvis rösta på Moderaternas budget. Löfvens motdrag måste i så fall bli att bredda regeringsunderlaget högerut eller vänsterut, vilket lär bli problematiskt.
Men i slutändan bestämmer väljarna och att SD och M på något sätt fäller Löfven är långt ifrån omöjligt.