Palestinska aktivister skanderar judehatiska budskap. På svenska gator och torg. Varför protesterar inte vänstern? Är muslimskt judehat en accepterad form av rasism?
Som Samtiden och andra medier rapporterat genomförde Svensk-Palestinska centret ytterligare en demonstration i helgen. Efter sina demonstrationer brukar föreningen lägga upp filmer på internet där budskapet från demonstranterna framgår. Och det innehåller uppenbart rasistiska och hatfyllda utfall mot alla judar.
Hur kan detta få förekomma? När nynazister framträder i Visby samlar sig hela det offentliga Sverige i protest mot ”rasister på våra gator”. Men när andra spyr ut sitt hat mot en utsatt folkgrupp möts det med tystnad.
Trots att de hatfyllda glåporden från palestinavännerna varit nyhet i många medier, har Expo inte rapporterat om denna intolerans och rasism på svenska gator. Stiftelsen Expo säger sig ”utmana intoleransen”, men engagemanget tycks begränsat. När judar utsätts från muslimskt håll blundar Expo. Då tycks rasismen inte lika intressant att bekämpa.
På det sättet är Expo en symbol för den svenska offentligheten. Rasism är okej om den kommer från rätt håll: från personer som inte har svensk bakgrund.
Invandrares rasism gentemot andra invandrare och svenskar är en ickefråga, vilket naturligtvis innebär att arbetet mot fördomar tappar i trovärdighet.
Skälet är att vänstern följer en skruvad maktteoretisk ”analys” där man anser att rasism uppkommer när en starkare part riktar fördomar mot en svagare, ”underordad” part. Därför kan bara svenska majoritetsbefolkningen per definition vara rasister. Inte invandrare.
Man definierar alltså bort omfattande rasism och ger därmed frikort till vissa att agera rasistiskt. Kanske ser man det som ”god” rasism när minoriteter i självstärkande terapi tillgriper hat, hot och våld på rasistisk grund? Att då andra minoriteter ofta blir offer, tycks man med denna maktteori bortse ifrån – för det goda syftet skull, förmodar jag.
Det är naturligtvis bara ”bullshit” för att snacka i vänsterradikala termer. Utifrån internationella mätningar om rasism och fördomar, är det högst troligt att invandrare är mer belastade med rasistiska åskådningar än svenskar. Detta eftersom de kommer från regioner som i betydligt högre grad än Sverige präglas av rasism, fördomar och motsättningar mellan folkgrupper.
Svenskar är bland världens mest toleranta folk. Ju fler som kommer till Sverige från högriskområde beträffande rasistiska beteendemönster, desto mer utbrett tenderar rasistiska åsikter att bli i vårt land.
Men viktigaste invändningen mot vänsterns syn på kollektiva maktstrukturer är att det till syvende och sist alltid handlar om individer. Det är inte maktstrukturer som tänker och agerar. Det gör människor. Det är människor som utför kränkningar. Därför är det minst lika angeläget att nå fram till dem med utländsk bakgrund med budskap om likhet inför lagen och lika människovärde ur vår svenska, västerlänska och kristna tradition.
Här sviker det offentliga Sverige, som blundar för vissa gruppers rasism och fördomar, medan man enbart fördömer brister hos delar av den svenska majoritetsbefolkningen på denna punkt. Det är en misslyckad strategi som kommer att leda till ökad rasism i landet.
Rasism kan bara bekämpas om det sker med samma kraft oavsett från vilket håll hets, hot och våld kommer, och oavsett mot vem det riktas.
Men dit tycks vägen lång.