Det är dags för riksdagen att respektera valresultatet 2014. Den demokratiska anständigheten kräver att den ickesocialistiska majoriteten på 190 mandat, mot 156 för de rödgröna, utser en ny statsminister. Här är tio skäl till varför Anna Kinberg Batra borde bli statsminister i en moderat enpartiregering.

Läget i svensk politik är i kaosartad. En svag rödgrön minoritetsregering står nu inför flera misstroendevotum. Om man i budgeten lägger fram skadliga skattehöjningar har allianspartierna till slut fått nog och utlovar misstroendeförklaring. I haveriet efter Transportstyrelsens säkerhetsskandal väntar misstroendeförklaring mot försvarsministern och kanske handelsministern, sedan inrikesministern och infrastrukturministern redan tvingats avgå.

Men misstroendevotum borde istället riktas mot statsministern. Stefan Löfven är ytterst ansvarig och har sedan i januari (minst) mörkat ett allvarligt säkerhetsläckage. Det kan inte accepteras i en demokrati.

Att misstroende hittills inte riktats mot Stefan Löfven beror på att Centerpartiet och Liberalerna inte vill sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.

Men den knuten kan enkelt lösas genom att Moderaterna bildar en enpartiregering fram till valet i september 2018.

Faktum är att en sådan regeringsbildning har flera fördelar.

1)
En i regeringsförklaringen skulle Anna Kinberg Batra kunna deklarera att man i varje fråga kommer att söker bredast möjliga stöd i riksdagen genom att samtala med alla partier. Därmed skulle hennes regering bättre än nuvarande respektera folkviljan i valet 2014.

2)
Hon kan samtidigt lova att alltid i första hand tala med allianspartierna. Det skulle innebära att optionen att bilda en alliansregering efter valet 2018 hålls levande.

3)
Vi är många som inte sett den förmåga och kompetens som gjorde att Moderaterna valde Anna Kinberg Batra till partiledare. Uppdraget som statsminister liknar mer att vara gruppledare i riksdagen, än en partiledare i opposition (som bara kan briljera i repliker och uttalanden). Med exekutiv makt och dagligt beslutsfattande kanske Kinberg Batra inför svenska folket skulle framträda som handlingsinriktad, effektiv och saklig – det som hon enligt Moderaterna var som partiets gruppledare – snarare än stel och tråkig.

4)
Om Socialdemokraterna sägs att de bättre kan hantera interna konflikter i regeringsställning än i opposition. Makten ger mening och skapar stadga åt partiet. Detsamma borde gälla Moderaterna i deras nuvarande kritiska situation.

5)
Mycket av moderaternas kris beror på det politiska arv som Reinfeldt lämnad efter sig, inte minst samarbetet med Miljöpartiet om i praktiken öppna gränser. Moderaterna har haft svårt att släppa denna politik pga inre oenighet mellan liberaler och konservativa. Med regeringsmakten måste partiet utgå från verkligheten och då blir det enklare att i pragmatisk anda skärpa politiken på nu aktuella områden, som dessutom råkar vara de där gamla Moderaterna var starka: lag och ordning, polis och försvar. Gösta Bohmans parti skulle kunna återuppstå ur askan av Reinfeldts.

6)
Den i praktiken fortfarande gällande Decemberöverenskommelsen skulle slutgiltigt dö. Dynamiken i riksdagen skulle ändras med en moderat enpartiregering, som i praktiken blir en mittenregering som kan söka stöd från alla håll. En sådan regering skulle vara den första som i realiteten arbetade blocköverskridande.

7)
En anledning till att de borgerliga partierna framstår som odugliga är att väljarna noterat att de inte utmanat de rödgröna om makten. Alliansen har varje dag sedan valet 2014 kunnat ta regeringsmakten, men inte velat göra det. Partier som inte vill ta makten är meningslösa. Genom att rösta fram en moderat enpartiregering visar man att man inte är meningslösa.

8)
Med en moderat regering kan en statsbudget läggas som inte innehåller utmanande skattehöjningar eller annan socialistisk politik – en budget mer i linje med vad den ickesocialistiska majoriteten av svenska folket röstade för i valet 2014.

9)
Vänsterpartiets och Miljöpartiets stora och skadliga inflytande över svensk politik skulle brytas.

10)
Att bilda regering kort tid inför nästa val är givetvis ett stort risktagande. Men vad har Moderaterna och Anna Kinberg Batra att förlora? Om dagens opinionssiffror, som ligger på Bo Lundgrens nivå, 15-16 procent, blir valresultat är Moderaterna ett knäckt parti och Kinberg Batras avgång garanterad. Genom att nu i höst ta makten och visa att Moderaterna är det statsbärande parti man ser sig som, skulle man kunna återvinna många väljare som tappat tron på partiet.

I regeringsställning kan Moderaterna visa den handlingskraft som den rödgröna regeringen saknat.

Det krävs dock att Anna Kinberg Batra och hennes närmsta krets har modet att gå på offensiven och inte be om ursäkt för det.

Men eftersom man inget har att förlora borde man satsa allt och göra Anna Kinberg Batra till Sveriges första kvinnliga statsminister. Så fort riksdagen öppnar i september.