Företrädare för de borgerliga partierna har börjat tävla om vem som helst vill sätta sig i en Socialdemokratisk regering. Mikael Odenberg (M), som nu kommit ut som partiledarkandidat, sa det redan i februari. Därefter har Annie Lööf och Jan Björklund sagt att de hellre låter Socialdemokraterna styra, än att de själva tar makten med stöd av SD.
Flera borgerliga politiker är nu beredda att avveckla det borgerliga alternativet i svensk politik. Man vill hellre se en socialdemokratisk regering än en borgerlig som behöver ta stöd av Sverigedemokraterna.
Och allt tyder på att SD kommer att bli vågmästare i valet 2018. Därför blir en röst på C, L och kanske M i praktiken en röst för fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.
Man lämnar walkover i tävlan om regeringsmakten och säger till väljarna att ”vi vill inte regera” med de förutsättningar som ni i väljarkåren givit oss i demokratisk ordning, ”därför låter vi S fortsätta styra”.
Dessutom springer de benen av sig för att tävla om vem som snabbast vill gå i säng med Stefan Löfven. Så här har de illa dolda inviterna låtit under senaste halvåret.
I februari skrev Mikael Odenberg (M) i debattartikel att ”en del moderater skulle i detta parlamentariska läge hellre se en alliansregering med stöd av SD. Den dörren bör stängas.” Och istället bör Moderaterna enligt Odenberg ”vara öppna för en regering med M och S”.
I partiledardebatten i maj ställde Jimmie Åkesson den raka frågan till Annie Lööf, vem hon väljer att samarbeta med om allianspartierna inte får egen majoritet – SD eller S?” Och Annie Lööf svarade, ”Jag vill hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande i svensk politik”.
I intervju med Expressen i maj sa Jan Björklund (L) att vid ett oklart parlamentariskt läge ”menar jag att vi behöver titta på … ett samarbete över blockgränsen.” Han öppnar för att sitta i en regering med en socialdemokratisk statsminister. Björklund gick ännu längre i DN 25/8: ”Måste jag välja så samarbetar vi med Socialdemokraterna varje dag innan vi samarbetar med Sverigedemokraterna.”
Det är uppenbarligen en ny taktik för att försöka komma åt Sverigedemokraterna. Man vill tala om att en röst på SD inte innebär att partiet får något inflytande, så rösta på de andra två regeringsalternativen. Men väljarna ser det inte så. Man röstar på politisk inriktning. Och allianspartierna gör med sina allt mer desperata inviter till Socialdemokratin, en sak klar: det är så liten skillnad mellan borgerliga partier och socialdemokratin att de kan samregera.
Det är också ett besked till Socialdemokratins väljare: Löfven vill hellre regera med borgarna, än se till arbetarnas intressen. Välfärden ska spridas till dem som inte är medborgare, välfärden ska gå till dem som inte betalt skatt, medan äldre som jobbat hela sina liv lämnas därhän. Fattigpensionärer får betala nyanländas välfärd. Om det är S överens med borgarna.
Innebörden av stängda dörrar-taktiken är att man tydliggör att SD stängs ute tillsammans med väljarkåren, medan etablissemangen slår sina påsar ihop bakom de stängda dörrarna och festar på maktens sötma. Väljarna ska faan inte ha något att säga till om! – det är den egentliga hållningen hos dessa partier.
De gamla partierna visar genom sitt agerande att det i praktiken bara finns ett enda oppositionsparti, och det är Sverigedemokraterna. De andra håller varandra bakom ryggen, har samma politik och tänker behålla makten genom att gå ihop till ett etablissemang.
Vi får väl i riksdagsvalet nästa år se vad väljarna tycker om att bli åsidosatta.