Den nye moderatledaren, vem det än blir, har en uppgift som överskuggar allt annat: att klargöra den maktpolitiska strategi som ska gälla för M och för allianspartierna. Anna Kinberg Batra försökte, men fumlade, blev otydlig och misslyckades.
Nu har M och övriga allianspartier att välja mellan två alternativ. Inte fler. Bara två.
Den ena linjen är den som förre integrationsministern Nyamko Sabuni (L) framfört, att de borgerliga borde ta makten med stöd av Sverigedemokraterna. Hon talade det klarspårk som Kinberg Batra varit oförmögen till: Alliansen borde ”slutgiltigt överge” den lamslående Decemberöverenskommelsen och vara ”redo att föra samtal med alla partier”. Varje politiskt förslag ”ska utvärderas utifrån dess eget värde: om det ökar friheten, stärker tryggheten eller förbättrar välfärden – inte utifrån vem som är avsändare.”
Det andra alternativet är, som Alice Teodorescu skriver, att något eller flera av de borgerliga partierna blir stödpartier åt Socialdemokraterna, och därmed upplöser alliansen helt. En sådan ordning, som varken Liberalerna eller Centerpartiet tycks vara främmande inför, är givetvis Stefan Löfvens (S) våta dröm. Ur borgerligt perspektiv vore det ett taktiskt och politiskt självmord.
Några andra alternativ finns inte.
I tre år har man fegt, ynkligt och tragiskt smitit undan sitt ansvar som folkvalda och låtit Sverige ha en svag och skadlig regering. En regering man kunnat fälla varje dag.
Det första den kommande, nye moderatledaren borde göra är att knacka de andra borgerliga partiledarna på huvudet och be dem ”vakna!” ur sina utopiska drömmar. De har att välja mellan dessa två tydliga alternativ. Att inte inse att man behöver göra detta val är tecken på bottenlös inkompetens.
*
PRESSGRANNAR OM AKB:s AVGÅNG OCH SD:s ROLL
380 dagar före valet har Alliansen aldrig varit i sämre skick. Oförmågan att enas kring strategi visavi SD är alltjämt en akilleshäl.
Svenska Dagbladet (obunden moderat)
Mycket av svensk politik handlar om förhållandet till SD. Om allianspartierna hade haft viljan skulle de kunna ställt till med stora problem för regeringen genom att låta SD stödja alliansförslag.
Nya Wermlands-Tidningen (konservativ)
Även om de kursförändringarna [som Anna Kinberg Batra gjort] har varit riktiga har de medfört pedagogiska problem. Varför ska väljarna lita på att Moderaternas omsvängning är genuin? Osäkerheten är dessutom stor kring hur en framtida alliansregering skulle tackla migrationspolitiken.
Expressen (liberal)
Den forna regeringsalliansen plågas hårt av reala konflikter i tunga och grundläggande politiska frågor om invandring, lag och ordning och om hur landet ska styras. Det finns inga lätta kompromissvägar för att runda dessa motsättningar … Den nedsatta foten [om samtal med SD] drogs dock snabbt tillbaka när det utbröt ramaskrin bland mer liberala moderater och allianspartier.
Folkbladet (socialdemokratisk)
Kinberg Batra ärvde Fredrik Reinfeldts fatala misslyckanden. [Hon har] tvingats anpassa partiet efter en ny verklighet, men först efter en senkommen insikt om att verkligheten inte anpassar sig efter partier med orealistiska och oförenliga ideal … Det krävs ryggrad och långsiktighet för att vinna val. Det krävs en torr samhällsanalys som utgår från verkligheten sådan den är, inte sådan man önskar att den vore. Det krävs en problemformulering som i sin tur utgår från samhällsanalysen, som står självständigt, oberoende av vilka övriga partier som gynnas eller missgynnas av det egna ställningstagandet.
Göteborgs-Posten (liberal)
SD har helt enkelt kvaddat den Reinfeldtska idén att Moderaterna ska vara ett statsbärande parti som tillsammans med de borgerliga allianskollegorna når majoritet i val och levererar vad det har lovat sina väljare. [M behöver] mod att mycket oftare och i fler frågor än tidigare ingå överenskommelser med sin gamla älsklingsfiende.
Dagens Nyheter (oberoende)