Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Då och då hävdas att valsedlarna borde flytta in i valbåset, för att säkra valhemligheten. Det skulle dock kunna innebära att valsedlar för det parti man tänkt rösta på saknas. Bättre då att gå från papper till digital röstning.

Internationella valobservatörer hävdade efter riksdagsvalet 2014 att valhemligheten i svenska val är hotad eftersom bordet med partiernas valsedlar står öppet synligt utanför valbåsen och det därför innebär att väljaren avslöjar sin röst genom val av partivalsedel.

I sin SvD-kolumn idag instämmer Paulina Neuding i kritikernas förslag om att valsedlarna borde finnas i valbåsen, som i Norge. Det skulle kosta 250 miljoner.

Men här håller jag faktiskt med justitieminister Morgan Johansson (S) om att det är för dyrt och opraktiskt.

En effekt av att flytta in valsedlarna i valbåsen är att de kan ta slut, eller att vänsterextremister stjäl valsedlar från partier man ser som sina fiender. Det har skett i tidigare val, men eftersom borden med valsedlar står synligt kan partiernas valarbetare kontrollera att valsedlar finns och fylla på när så behövs.

En gång i tiden cyklade jag flera gånger under valsöndagar till ett antal vallokaler, enligt uppgjort schema på partikansliet, för att kolla att mitt dåvarande partis valsedlar fanns tillgängliga. Om valsedlarna flyttar in i båsen blir det svårare att övervaka att väljarna har tillgång till alla valsedlar.

Dessutom är det ju lätt för väljare att bevara sin valhemlighet: det är bara att ta valsedlar också för partier man inte tänkt rösta på. Valmyndigheten trycker många tiotals miljoner valsedlar, så det råder ingen brist på dem.

Men är denna stora papperskonsumtion nödvändig? Riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) ger i en twitterkommentar ett annat förslag: digital röstning. Väljarna skulle kunna få en personlig kod i vallokalen i samband med registrering och som man sedan använder i valbåsets röstningsmaskin, där man väljer parti på en display. Det kräver naturligtvis stor kompetens i datasäkerhet så att rösterna räknas korrekt och inte kan manipuleras genom hackning. Tyvärr har ju statliga myndigheter visat grov inkompetens när det gäller it-säkerhet (se senast Transportstyrelsen), så det ligger nog många val framåt i tiden.

Till dess duger nuvarande system bra.