ANALYS. Inom en timme håller statsministern en starkt emotsedd presskonferens om sin reaktion på att oppositionen väckt misstroendevotum mot tre ministrar. Vad händer om han avgår?

Det mest troliga är inte att en socialdemokratisk statsminister avgår frivilligt. Det ligger i Socialdemokratins DNA att alltid söka regeringsmakten och hålla hårt i den. Mest troligt är att Löfven tagit emot avsägelser från de tre ministrarna och samtidigt presenterar tre nya ministrar som ska inta deras platser. På det sättet kan Löfven försöka visa handlingskraft och styrka.

Men om Löfven avgår, får talmannen sondera vilken statsministerkandidat som kan ”tolereras” av riksdagen, alltså inte får 175 röster emot sig. Ola Ullsten valdes med 39 ja och 78 nej. Regeringsformen är skriven så att talmannens statsministerkandidat godkänns om inte mer än halva riksdagen röstar nej.

Många jämför med 1990 då Ingvar Carlsson avgick när S-regeringens krispaket röstades ner, men sedan kom tillbaka som statsminister eftersom det inte fanns någon annan majoritet än vänsterpartiernas. Löfven skulle alltså kunna avgå idag, för att komma tillbaka nästa vecka. Men den jämförelsen haltar. Majoritetsförhållandena är annorlunda nu.

Om Löfven avgår har Anna Kinberg Batra som Moderaternas partiledare förmodligen bättre chans att inte få en majoritet emot sig. Detta kräver dock att Sverigedemokraterna inte röstar emot henne. Vad gör då Centerpartiet, som inte vill regera med SD:s stöd? Ja, det enkla svaret är att Moderaterna får bilda en enpartiregering fram till nästa val.

Det vore ett enormt risktagande för M. När Ullsten tog risken 1978 inför valet 1979 halverades hans Folkparti i valet.

Men Moderaterna ligger redan risigt till. Att ensamma inneha regeringsmakten och som enda mål ha att visa sin regeringsduglighet, skulle kunna vända partiets nedåtgående trend.

Under denna tid skulle M kunna söka hoppande majoriteter och inte utesluta några riksdagspartier från samtal. Året fram till valet skulle kunna bli ett prövoår för en regering som inte är rädd att söka understöd av Sverigedemokraterna. Efter ett sådant år kan dramatiken och stigmat kring frågan av verklighetens pragmatism ha suddats ut.