Den genomgående taktiken mot nya partier är inte att diskutera deras politiska krav, utan att brännmärka dem som icke rumsrena. Det är märkligt att näringslivet så intensivt försvarar förstelnade maktstrukturer när det kommer till väljarnas val och demokrati.
Om Timbro studerat hur marknaden för telefoni utvecklats sedan 1980 hade man uttryckt stor glädje över hur monopolet Televerket fått konkurrens av nya aktörer som utvecklat servicen på ett i förväg fullständigt otänkbart och gynnsamt sätt.
Denna starka förändringskraft, framväxten av nya aktörer som slår sig fram och utmanar gamla och förstelnade företag, brukar vara näringslivets främsta argument när man talar om varför marknadsekonomin måste försvaras.
Men när näringslivets tankesmedja analyserar politik, då blir allt nytt farligt och hotfullt. Istället försvarar man med alla medel de gamla, förstelnade partierna och gör allt för att smutskasta och fördriva nya aktörer. Bort, bort, bort!
Varför agerar näringslivets intressenter på detta viset? Varför är inte förnyelse på demokratins ”marknad” något positivt, när man förespråkar entreprenörskap, nytänkande och utveckling på alla andra plan?
Jag studsade till när jag läste Vestmanlands läns tidning, där statsvetaren Svend Dahl recenserar Timbrorapport om populism, och då skriver:
”Liberal demokrati förenar majoritetsstyre med omfattande begränsningar av detsamma. Ytterst handlar exempelvis fri- och rättigheter, författningsdomstolar och oberoende medier om att skydda individen från kollektivet. Men för populisterna blir dessa begränsningar hinder för den renare och sannare folkvilja de själva anser sig företräda.”
Men om definitionen på auktoritära populister är att man är emot författningsdomstolar, då stämmer begreppet in på de svenska Socialdemokraterna, som hårt motarbetar att Sverige inför en sådan. Allt medan Sverigedemokraterna årligen i riksdagen motionerar om att införa författningsdomstol.
Exempelvis heter det i den sverigedemokratiska riksdagsmotionen 2013/14:K356: ”Särskilt behövs ett utökat kontrollsystem för att ytterligare försäkra de svenska väljarna om att deras företrädare i Sveriges riksdag också fattar beslut som är fullt förenliga med den svenska konstitutionen (…) För att stärka demokratins funktion bör således en förvaltningsdomstol, möjligen liknande den tyska, införas i Sverige med behörighet och makt att upphäva beslut i riksdagen om de anses strida mot författningen.”
Hur kan Timbro här vända svart till vitt, enbart i syfte att svartmåla SD och låta S komma undan? Jo, man gliiiider på definitionerna. Låt mig citera rapporten:
”Det har funnits en stark uppslutning kring värdet av oberoende domstolar, oberoende medier och individuella civila och sociala rättigheter som skyddar minoriteter från majoritetsförtryck (…) Denna ordning är idag starkt utmanad.”
Av Socialdemokratin? Sverigedemokraterna? Nej, då syftar man på regeringspartier i Polen och Ungern. Det är därför ett ”europeiskt perspektiv” läggs på diskussionen om nya partier: då kan man välja och vraka bland exemplen när man ska svartmåla dem som utmanar de gamla partierna.
I rapporten skrivs: ”Populismens demokratisyn erkänner majoritetens rätt att bestämma men underkänner de liberala begränsningarna av politikens makt.” Men vänta lite. De som sägs hota rättigheterna och underkänna liberala begränsningar av makten i Polen vill inte avskaffa författningsdomstolen, men S i Sverige vägrar ens införa en sådan domstol – vem är då största hotet?
Brasklapparna i rapporten är många: 1) ”Det bör med eftertryck understrykas att denna kategori rymmer partier med en mycket stor variation”. 2) ”auktoritär populism är inte det enda kännetecknet för de partier som placeras i kategorin. Tvärtom är det vanligt att populistpartier också rymmer frihetliga inslag”. 3) Det finns ”förstås auktoritära inslag även i etablerade partier”.
Med dessa reservationer kan ju i stort sett alla partier pekas ut som auktoritära populister. Det som avgör om ett parti klassas som sådant eller inte, beror enbart på om det tillhör den gamla politiska klassen eller om man utmanar den.
Trots dessa oerhört vaga och svaga avgränsningar blåser rapporten på hårt med vilket stort hot den auktoritära populismen utgör: ”I praktiken handlar det om en auktoritär syn på demokrati som hotar många av de värden och principer som har utgjort kärnan i europeisk demokrati under mer än ett halvsekel.”
Rapportens slutsats är: ”Om populismen har peakat är det på en besvärande hög nivå.” Smaka på ordet – besvärande. Den attityd som Timbro här bär på, skulle om den översattes till telemarknaden lyda så här: Tänk om iPhone peakat, så att vi äntligen kan gå tillbaka till Ericssons små, behändiga knapptelefoner…
Syftet med rapporten tycks vara att försvara de gamla, stela maktstrukturerna genom att svartmåla allt nytt.
Är det framsynt? Nytänkande? Entreprenöriellt? När det kommer till politik försvarar näringslivet de besuttna. Med den attityden vet näringslivet att det går käpprätt åt skogen, men tydligen bara på alla andra marknader än demokratins.
*
Se mer: Vestmanlands läns tidning, Timbro-rapporten, Riksdagsmotion (SD).