Hamburgs Södermalm, de ”vänsterhippa” kvarteren, drabbades hårt under förra helgens kravaller. Många vänsterväljare fick sina bilar brända och butiker sönderslagna av sin egen alternativa politiska filosofi, där det inte heter ”våld”, utan ”motstånd”.
Om högerextrema eller islamistiska organisationer hade orsakat omfattande kravaller på Hamburgs gator hade Europa en vecka senare fortfarande skakat av förfäran, förbittring och rädsla. Nu var det istället vänsterextremister och då är tonläget mer nedskruvat, bland annat eftersom liknande saker har hänt tidigare, till exempel i Göteborg 2001.
Var polisen kanske dåligt förberedd inför G20-mötet i Hamburg? Well, man hade 20.000 poliser på plats, motsvarande ungefär hela Sveriges poliskår, och förstärkningar anlände medan kravallerna pågick.
Sedan den eviga frågan, var det hela i själva verket polisens fel? Ämnet polistaktik bör överlåtas åt specialister, men låt oss konstatera att tusentals vänsteraktivister var maskerade och beväpnade. Maskering vid demonstrationer är inte tillåtet i Tyskland och det är inte en ”provokation” från polisens sida att be demonstranterna följa lagen.
Även om liknande saker har hänt tidigare var våldsamheternas nivå och omfattning uppseendeväckande i Hamburg.
Trafikskyltar, gatstenar och molotovcocktails kastades mot polisen, dessutom användes slangbellor med stålskott. Att ingen avled av detta får sägas vara en lycklig omständighet, men nästan 500 poliser skadades. Dessutom noterar vi att våldsaktivisiterna har erfarenhet och organisation och dessutom var mycket väl förberedda. Att våld hade kunnat undvikas med snällare poliser kan ni alltså glömma, aktivisterna var där för att utkämpa gatustrider.
Och som vanligt när vänsterhuliganer är i farten blev den materiella förstörelsen omfattande. Intressant nog var det i området som kallas Schanzeviertel som flest bilar stacks i brand, skyltfönster krossades, affärer plundrades och vanliga familjers hem attackerades.
Schanzeviertel är alltså Hamburgs motsvarighet till Söder i Stockholm, det var alltså många ideologiskt närstående som drabbades av sin egen alternativa politiska filosofi, där det inte heter ”våld”, utan ”motstånd”. Över en natt blev dock polisen mycket populär i detta område.
Det där lär få konsekvenser även inom den alternativa vänstern.
För nej, det rör sig inte ”bara” om några tusen våldsverkare, varav en försvarlig andel kom från andra länder, förmodligen även Sverige. Dessutom finns en betydligt större grupp som inte maskerar och beväpnar sig i förväg, men som anstränger sig för att störa polisens arbete, bland annat genom att befinna sig i kravallernas absoluta närhet.
Dessa får sig lätt en smäll eller två i stridens hetta, vilket sedan kan diskuteras i termer av polisbrutalitet. Och även om denna grupp inte behöver vara direkt våldsam så står den ideologiskt på samma sida som kravallmakarna och kan hjälpa till på olika sätt. Hur dessa så kallade fredliga demonstranter reagerade på att Schanzeviertel ödelades vet vi inte riktigt, men det lär bli en intern debatt om detta inom den alternativa vänstern.
I Tyskland finns, liksom i Sverige, ett politiskt och intellektuellt landskap till vänster om den parlamentariska vänstern. Gränsen mellan parlamentarism och aktivism är inte skarp. I Tyskland har vissa företrädare för vänsterpartiet ”Linke” nu problem med att utan förbehåll distansera sig från demonstrationerna, många har dessutom deltagit på flera sätt. Gemensamt för Tyskland och Sverige är också att det finns en stor tolerans från myndigheterna gentemot vänsteraktivism, som kanske bara befinner sig ett handslag bort från ren våldsutövning.
Nu är det en gång för alla tillåtet att demonstrera och i ett demokratiskt samhälle och polisen har till uppgift att skydda även antidemokrater. Men jag tror att man tänker sig för innan man lägger ett G20-möte i en stad som Hamburg igen.
Och själva mötet då? Tja, Donald Trump recenserade – ”It was a great G20.”
Tur bara att ingen dog.