Sexuella övergrepp har blivit så vanliga vid musikfestivaler att de tvingas lägga ner. De med annan kvinnosyn än den västerländska klarar inte av svenska umgängesregler. Men varför ska svenskar anpassa sig till Mellanösterns kulturella beteenden?
Migrationspolitiken har ensidigt fokuserat vid ekonomiska aspekter. Förespråkarna säger att allt löser sig bara nyanlända får jobb. Men under 40 år har ingen regering lyckats sätta nyanlända i arbete i någon större utsträckning. Tvärtom växer jobbklyftan. Medan svenskfödda ökar sin sysselsättningsgrad minskar den bland utlandsfödda, trots högkonjunktur.
Detta monumentala misslyckande borde få partierna att rannsaka sina idéer och syn på verklighetens svårigheter.
Men invandring handlar inte enbart om pengar, utan också om kultur, seder och traditioner. Sverige sticker ut även i västerländsk kontext genom att folket är känt för att vara lågmält, reserverat och präglat av svårupptäckta sociala koder. Vi har inga problem att fira i stora folksamlingar eftersom respekten och tilliten människor emellan är grundmurad. Vi dras inte lika lätt med i masspsykoser och tanken att utnyttja folksamlingar för att begå brott ligger inte för oss.
Jag talar har i schabloner, men knappast någon skulle hävda att de inte känner igen denna beskrivning av svensken i gemen.
Detta har av ledande politiker hånats som tråkigt och färglöst, men att vara reserverad har fördelen av att man kan umgås civiliserat också i stora folksamlingar.
Eftersom riksdagspartierna, utom det nyaste, bestämt att det inte finns någon svensk kultur anser man att Sverige kan vi ta emot miljontals människor från främmande kulturer och låta dem leva kvar i gamla beteendemönster.
I praktiken betyder det att folksamlingar inte längre är tecken på folkligt och festligt, utan blir hotfulla företeelser, grogrund för sexuella övergrepp, stölder och misshandel.
Som en följd av denna utveckling har Bråvallafestivalen meddelat att man efter årets upplaga lägger ner festivalen eftersom övergreppen och våldet inte går att kontrollera.
Nu reagerar Anna Kinberg Batra (M) på beskedet: ”I Sverige ska man kunna gå ut och roa sig utan att behöva vara rädd”.
Det är häpnadsväckande. Moderaterna och övriga gamla partier har velat göra Sverige kosmopolitiskt, och det vanliga i världen är att man INTE kan gå ut och roa sig utan att behöva vara rädd för kriminella gäng, miliser, islamister med flera. Det har varit en svensk anomali att man kunnat vara trygg och ha kul i stora folksamlingar utan att ständigt behöva vara beredd på våldsamheter.
Det är ju denna trygghet som riksdagspartierna brukar förneka och förlöjliga, när man hånleende talar om det svenska. Krav på assimilering har samtidigt med kraft avvisats. De som kommer till Sverige ska inte behöva uppföra sig som svenskar, utan kan behålla beteenden från andra delar av världen.
Anna Kinberg Batra och övriga politiska etablissemang har i 40 års tid trampat på de svenska särdragen. Nu får hon vad hon i hela sin politiska karriär velat uppnå.
Och då duger det plötsligt inte.
Ett gammalt ordspråk gör sig påmint: ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”.
De politiska, mediala och kulturella etablissemangen har inte värnat det svenska utan längtat efter det utländska, kosmopolitiska. Nu får man bära skulden för konsekvenserna.