7   +   2   =  

Förstår ingen i LO-borgen att det deras organisation håller på med inte fungerar? Medlemmarna blir bara irriterade för att inte säga förbannade över att utmålas som antidemokrater och mindre vetande rasister.

I dagarna bekräftade en undersökning från Novus något som varken var nytt, hemligt eller konstigt. Sverigedemokraterna är klart största parti bland arbetare och förpassar Socialdemokraterna till en andraplats. En undersökning från Sifo visade något liknande redan 2015 och både Novus och Sifo är kända för att undervärdera SD:s stöd. Det verkliga stödet för SD bland arbetare torde alltså vara högre än Novus resultat på 30 procent.

Detta är synnerligen besvärande för Socialdemokraterna och LO, som gör anspråk på att representera arbetarklassen. Inte minst LO har drivit hårda kampanjer mot SD och ägnar sig sedan länge åt antirasistisk ”uppfostran” på arbetsplatserna med det helt uppenbara motivet att bekämpa stödet för Sverigedemokraterna. Argumentationen bygger på påstådda nazikopplingar från 80-talet och rena lögner om partiets ekonomiska politik. Man kan alltså inte ha höga tankar om målgruppens intellektuella nivå.

Det är förstås lite roande att se motståndarlaget göra bort sig, samtidigt känner jag förundran. Förstår ingen i LO-borgen att det deras organisation håller på med inte fungerar? Jag vet ju ett och annat om hur SD:s sympatisörer resonerar och de blir bara irriterade för att inte säga förbannade över att utmålas som antidemokrater och mindre vetande rasister.

På samma tema tar Socialdemokraterna sats för att ”knäcka SD-koden” inför valet 2018 och ledamoten Magnus Manhammar (S) har initierat Nätverket för progressiv samhällsutveckling för detta syfte. Det Manhammar står för är dock bara ännu mer av det uppskruvade, hånfulla tonläge som redan har praktiserats i ett decennium. Det framgår av hans blogg, hans kontakter med Expo och en intervju där han bland annat antyder att SD inte är ett demokratiskt parti.

Ett citat som brukar tillskrivas Albert Einstein lyder ”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.”

De före detta sossarna, som numera gillar SD, kommer ju bara att känna sig provocerade av Manhammars floskeltuggande.

För mig är det fullkomligt logiskt att arbetare vänder Socialdemokratin ryggen. De frågar sig, med rätta, om det som brukade kallas arbetarrörelsen verkligen representerar deras intressen. Retoriken och politiken handlar mest om integration av nyanlända (en mission man tagit på sig som man hela tiden misslyckas med), så vilket parti representerar egentligen vanliga, arbetande människor?

Är man arbetare har man troligen ett jobb och klarar sig sannolikt ekonomiskt så länge det råder högkonjunktur. Men man ser med oro på hur barnens skola försämras, hur vuxna barn inte kan få en bostad och hur äldreomsorgen förfaller. Och till skillnad från den mer välbeställde tjänstemannen kan arbetaren inte lösa några problem genom att köpa ett dyrare hus i ett vitare område. Och vad händer förresten med arbetstillfällen och offentlig service vid nästa lågkonjunktur?

Vidare är arbetare inte lika angelägna om att ha de fina, godkända åsikterna och sitter inte lika fast i den politiska korrekthetens skruvstäd som många så kallade högutbildade och intellektuella. Att SD har gjort en mycket djup inbrytning i denna grupp är alltså inte det minsta förvånande.

Nu väntar vi bara på att medlemmarna i Byggnads, IF Metall och Svenska Transportarbetareförbundet säger ifrån och vägrar betala för att LO:s ledning ska smutskasta deras favoritparti. Som alla förstår jäser det i leden och så småningom kommer det upp till ytan. Förvänta er fortsatt fulspel fram till dess.