För att vända den fallande trenden för henne och Moderaterna hade Anna Kinberg Batra behövt göra något dramatiskt i Almedalen. Men det gjorde hon inte. Hon tuffar på med sina välkända budskap. Bara ett mirakel kan nu rädda M.
Till det sakliga innehållet sett, var det inga överraskningar. Integration, jobbskapande och otryggheten – det är problemen jag vill lösa, sa hon. Vem håller inte med?
När det kommer till lösningar är hon dock lika svag som övriga gamla partier. Att invandrare ska jobba har man sagt i 40 år, men utvecklingen går åt rakt motsatt håll: allt färre utlandsfödda arbetar relaterat till svenskfödda. Sysselsättningsgraden sjunker, även om de som finns i Arbetsförmedlingens åtgärder ingår.
Anna Kinberg Batra har två åtgärder hon tror på: enklare jobb och bättre företagsklimat.
– Det kräver att de enkla jobben blir fler, så att fler kan få sitt första jobb.
– Då kan man inte försämra och försvåra villkoren för jobbskaparna i Sverige, så som regeringen gör nu. Då måste vi se till att företagare kan starta, investera och växa i vårt land.
Men detta kräver att klyftorna ökar än mer än de redan gör. Invandringen betyder att samhället splittras, glider isär, klyvs eftersom många som kommer är analfabeter och har förutsättningar som är långt sämre än svenskars. Varje nyanländ betyder definitionsmässigt vidgad klyfta mellan denne och den högkvalificerade arbetsmarknaden. Att stoppa invandringen är således att stoppa splittringen, men det säger inte Batra.
Istället vill hon skapa en ny underklass. I USA är det allmängods att höginkomsttagare är för invandring, också illegal sådan, eftersom det pressar ner lönerna på serviceyrken. Konkurrensen om jobben ökar. Samtidigt är arbetarklassen emot invandring, just därför att lönerna pressas ner. Det är de som får svårare villkor när en ny underklass växer. Men dessa socioekonomiska realiteter är det inget gammalt parti, varesig till höger eller vänster som vill tala om. Man tiger. Eftersom det framställer invandring i dålig dager.
Det är som att säga att vi ska städa upp efter vattenskadan, och börja svabba golvet. Men inte laga läckan. Man kommer aldrig att lyckas.
I fråga om otrygghet hade Anna Kinberg Batra en ny och snygg retorisk påminnelse.
– När rikspolischefen inte klarar sitt uppdrag, och säger ”hjälp oss, hjälp oss”, vad gör hans chef Anders Ygeman? Att tala om polisbrist är ”att ta till överord”. Vad säger då hans chef, Stefan Löfven? Att skrika om kris inom polisen ”är att gå för långt”. Men Stefan Löfven har också högre chefer. Sveriges väljare. Och vi måste se till, senast 9 september nästa år, att alla de här tre byts ut.
Men hennes uppfordran faller ändå platt när man betänker att de borgerliga vilken dag som helst under denna mandatperiod kunnat – tack vare svenska folket – inta regeringsmakten, men avstår. Den som inte vill ha makten kan inte bygga förtroende. Det är Moderaternas verkliga problem. Oviljan att ta makten även om man kan.