I veckan hade kulturpanelen i SVT:s morgonsoffa en knappt tre minuter lång diskussion inför nationaldagen. Den åskådliggjorde vilka starka hatkänslor vissa bär på mot den nationella gemenskapen.
Så här lät det.
Kristina Lindquist, DN-kultur: Som om jag skulle ha en svensk flagga hemma! (skratt) Alla partiledarna står framför svenska flaggor. Det är en otrolig myt att man inte får vara nationalist i det här landet. Det här landet är supernationalistiskt – tyvärr!
Programledaren: Varför vill du inte ha en svensk flagga då?
Kristina Lindquist: Amen, okej, vi lever i Europa. Titta på det europeiska 1900-talet och vad nationalismen har gjort! Nationalismen är en farlig renhetsideologi som borde utplånas.
Daniel Sandström, förläggare: Man kanske ska skilja på… George Orwell brukade skilja mellan patriotismen och nationalismen. Patriotismen var en legitim kärlek till det land man växt upp i och det man ville försvara, medan nationalismen mer är en ideologi som vill kuva folk. Nationaldagsfirande är en jättebra sak om man kan göra det inkluderande för hela folket och alla dess diversifierade uttryck. Sverige har en bra kluvenhet inför det nationella.
Dennis Dahlqvist, konstkritiker: Det kan inte vara förbjudet att vara patriot och tycka om sitt land. Det som har hänt är att Sverigedemokraterna har tagit den här frågan. Dom är öppet nationalistiska. Då har det blivit beröringsskräck för det.
Kristina Lindquist: Nej, det är inte förbjudet att vara nationalist men man måste kunna diskutera den otroligt destruktiva kraft den är.
Dennis Dahlqvist: Nationalism betyder inte att man föraktar andra nationer. Jag förstår inte resonemanget.
Kristina Lindquist: Nationalismen handlar också om att vara inkluderande – för att skyla över de konflikter som alltid finns i ett samhälle, vad gäller klass, kön och sånna saker. Fascismen säger att det är ett folk, det finns inga skillnader här.
Hon avslutade med att säga att hon minsann inte tänker fira en nation som utvisar folk till Afghanistan.
Kristina Lindquist är tidstypisk för den styrande mediala/politiska klassen. Först säger hon att nationalism ska ”utplånas”. När hon blir motsagd av någon som inte förstår varför det ska vara förbjudet att fira sitt eget land, då slår hon om 180 grader och med kränkt röst hävdar att det inte alls!!!! är förbjudet.
Dessa arroganta och emotionella utbrott, totalt utan logik och förnuft, dominerar svenskt debattklimat. Och det står mig upp i halsen. Varför har dessa politiska haverister så länge fått sätta tonen i samtal om viktiga aspekter när globalisering tränger sig på?
Typiskt nog är det en DN-anställd som far ut i intelligensbefriade känslostormar. Massmedierna, de som i en demokrati ska stå för verifierade fakta, belagda kunskaper och seriösa diskussioner, har istället blivit rena dårhus där vilka emotionella utspel som helst tillåts övertrumfa allt annat.
Tänk om bara en gnutta självkritik fick släppas in på redaktionerna. Så mycket bättre samhällsdebatten skulle bli.
Se mer: SVTplay Gomorron Sverige 31/5 (2 tim, 31 min in i bandet).