Det har blivit alldeles för mycket symbolhandlingar i miljöpolitiken. Parisavtalets betydelse är grovt överdrivet. Avtalet är frivilligt och tänjbart. Det avgörande är vad som händer i verkligheten.

Många är nu hysteriska över att president Donald Trump drar USA ut ur klimatavtalet som tecknades i Paris. Företrädaren Barack Obama, som undertecknade avtalet, fördömer Trumps beslut. Det gör också europeiska politiker. Och allehanda opinionsbildare.

Klimataktivister som Johan Rockström är naturligtvis kritiska. Det är skadligt, oansvarigt, oerhört egoistiskt, säger han. Då syftar han på risken att andra kan följa efter och hoppa av Parisavtalet. Han ser pappret som Parisavtalet är skrivet på som en symbol för att olika aktörer tar på sig uppgiften att göra mer för att minska miljöpåverkan.

Men en symbolhandling, som att underteckna ett papper, förbättrar ju ingen miljö. Symbolpolitik kan tvärtom vara skadlig, om politiker ser sitt uppdrag som uppfyllt genom att skriva på papper, snarare än agera i praktiken.

Och det är därför som till och med Rockström tonar ner innebörden av Trumps beslut när han talar om den praktiska betydelsen.

– Det är inte så säkert att det kommer att få några konsekvenser, säger Rockström till Sveriges Radio.

Parisavtalet är som sagt frivilligt och tänjbart, något som glöms bort. Man har kunnat skriva under men ändå låta bli att göra något.

Man ska alltså se också Donald Trumps agerande, att offentligt kliva av Parisavtalet, som en politisk symbolhandling. Han får chansen att till sina väljare visa att han sätter jobben främst.

Dessutom är frågan om inte ett pompöst och uppblåst internationellt avtal med till intet förpliktande ambitioner om att rädda miljön också ger oss medborgare alibi för att inte ta vårt vardagliga ansvar.

Som jag ser det, vore det intressantare med symbolhandling där makthavarna själva som personer visade hur viktig miljöfrågan är. De borde sluta flyga privatplan, sluta åka limousine, sluta bo på lyxhotell med stor miljöpåverkan. Det är något falskt över att de mäktiga förväntar sig att slippa livsstilsförändringar, medan vanligt folk ska ta smällen.

Och hur är det, ärligt talat, med oss vanliga? Är vi som individer miljöperfekta? Kör vi inte mer bil än nödvändigt? Konsumerar onödiga produkter? Eller som en gammal vän skrev nyss i Facebook, ”Är vi beredda att göra egna uppoffringar, eller finns det lite Trump i oss alla?”

Om man ser utvecklingen under några årtionden är det industrin som verkligen minskat sina utsläpp, vissa näringar har nästan eliminerat sin miljöpåverkan. Allt medan den privata konsumtionen och resandet fortsätter släppa ut.

Viktigast är dock den tekniska utvecklingen. Det är som Jan Stenbeck en gång sa: ”teknik slår politik”. Reningsteknik och helt ny teknologi är allra bästa vägen till att effektivisera hushållningen av jordens resurser.

Oavsett om klimatförändringar sker eller inte och om de i så fall är orsakade av mänsklig aktivitet, har vi ett ansvar att värna vår natur och vår miljö. Det är smarta tekniska lösningar och eget ansvarstagande som är vägen framåt. Det ändrar varken Trump eller Parisavtal på.