Både regeringen och allianspartierna har länge hävdat att integrationen ska lösas genom att nyanlända kommer i jobb. Men i verkligheten går utvecklingen i motsatt riktning. Klyftan mellan inrikes och utrikes födda ökar, visar ny statistik från SCB.

Idag publiceras majstatistiken i Arbetskraftsundersökningarna, AKU, av Statistiska centralbyrån. Den visar att sysselsättningsgraden ökar bland inrikes födda. Detta som en följd av högkonjunkturen.

Men bland utrikesfödda minskar sysselsättningsgraden. I maj var 65,91 procent av de utrikes födda i åldersgruppen 16-64 år sysselsatta, jämfört med 80,75 procent bland inrikes födda i samma ålder. Gapet mellan dessa två grupper är således 14,84 procentenheter.

Jämfört med föregående månad, april, har denna jobbklyfta ökat eftersom fler i gruppen inrikesfödda arbetar, medan färre i gruppen utrikesfödda gör det. I april var jobbklyftan 14,78 procentenheter. Även när man jämför med januari har jobbklyftan ökat, eftersom den då var 14,51 procententheter.

Sedan januari har alltså klyftan mellan inrikesfödda i arbete och utrikesfödda ökat med nästan en halv procentenhet.

Det är allvarligt eftersom Sverige redan sedan tidigare haft Europas största skillnad i sysselsättning mellan inrikes och utrikesfödda. Och klyftan är dubbelt så stor som i flertalet andra länder.

Statistiken visar åter att Sverige är en av de sämsta länderna i västvärlden på integration genom arbete.

Dessutom ger begreppet ”sysselsättning” en förskönande bild av realiteterna i Sverige. I detta begrepp ingår de som har arbetat en enda timme under mätveckan liksom de som har beredskapsarbete eller är i andra arbetsmarknadsåtgärder. Många som går på ersättning från Arbetsförmedlingen räknas alltså som sysselsatta.