När skall Sveriges politiker och media våga inse att det bland muslimer är ett absolut tabu att ifrågasätta något som står i Koranen eller i hadither som kan tillskrivas profeten Muhammads ord?

Aftonbladet har på ett föredömligt sätt publicerat en artikelserie om så kallad ”hederskultur”. Aftonbladet rymmer två falanger, dels professionella journalister som analyserar och skriver om angelägna fenomen och frågor och som inte främst ägnar sig åt vad som kallas ”agendajournalistik”, dvs där ideologisk och politisk ”bias” tillåts styra det rent journalistiska. Och dem som utövar denna konst med exemplarisk ackuratess.

Hedersrelaterat våld drabbar till övervägande del flickor och unga kvinnor och omfattar allt från tvång, kontroll, psykisk och fysisk bestraffning till, i sin värsta form, mord.

Motivet anses vara att upprätthålla familjens och släktens heder och ära. Det som skiljer det hedersrelaterade våldet från annat våld är att; det oftast är flera gärningspersoner inblandade och som dessutom är släkt med offret, den brottsliga gärningen har stöd från familjemedlemmar samt att brotten ofta planeras noggrant och inte sker i hastigt mod. I sin yttersta form är det således fråga om vad som förr kallades överlagt mord, ett begrepp som inte är rättsligt relevant i dag men som icke desto mindre handlar om rättskänsla.

Sammanfattningsvis handlar hedersrelaterat våld om att kvinnan i alla avseenden förlorar sin frihet att själv bestämma över sitt liv. Besläktade män (fäder, bröder, kusiner) har medgivits den totala kontrollen över henne och även rätten att straffa, i yttersta fall med döden.

Det är en underdrift att påstå att feminister och vänsterfolk, inklusive stora delar av media, inte tagit detta så pregnanta kvinnoförtryck på allvar.

Med tanke på hur stort engagemanget är för diskriminering i andra sammanhang är det märkligt att det hedersrelaterade våldet lämnats åt sitt öde. Varför har så skett?

Den enda rimliga förklaringen är att hedersrelaterat kvinnovåld i första hand är ett muslimskt fenomen. Att kritisera islam i Sverige är tabubelagt och strider mot det politiskt korrekta.

Feministerna och övriga vänstern försvarar sig med sedvanligt ohederliga argument. All kvinnomisshandel har enligt dem en gemensam nämnare, nämligen män! Det hela är således ett rent patriarkaliskt fenomen som inte alls har med Islam att göra. Svenska män är minsann lika goda våldsmän som muslimer!

Och visst finns det hederskulturer hos kristna syrianer som i tusen år levt i muslimdominerade regioner och visst har den extrema kristna sekten Jehovas Vittnen tendenser som liknar hedersförtryck men det är trots allt fenomen på marginalen jämfört med det muslimska hedersvåldet. Mig veterligt har vi inget fall där bevisat hedersvåld utförts av icke-muslimer. Om så, hade vänstermedia plockat fram det för länge sedan.

Förr angrep vänstern all religion i sann Marxistisk anda, ett opium för folket. Nu omfamnar feminister och kryptokommunister islam, den mest kvinnofientliga ideologi/religion som tänkas kan!

I regeringens officiella definition av hedersrelaterat våld nämns inte islam med ett enda ord!

Att sammankoppla hedersvåld med islam anses vara rasism. Det är endast högerdebattörer och islamofober som gör sådana ondsinta kopplingar! Vänsterns förmenta engagemang för hedersvåldet förvandlas till tom retorik då man tiger om fenomenets rötter.

Sanningen är att feminister och andra vänstersympatisörer mer eller mindre struntar i de muslimska flickorna och yngre kvinnorna som i första hand drabbas av islams kvinnosyn på grund av rädsla för att utpekas som rasister och islamofober.

Det har på sistone förts en debatt om möjligheterna att reformera islam. Jag måste återkomma till ”fake-organisationen” Expo som aldrig förnekar sig. Expos medarbetare, sunnimuslimen Bilan Osman skrev i DN, med tanke på ovanstående debatt, att islam inte behöver reformeras och att allt tal om reformering endast är ett uttryck för fördomar och islamofobi.

Osman har till och med mage att kritisera Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, då den endast legitimerar islamofobi. Pela Atroski dödades 1999 av sin pappa och två farbröder. Fadime mördades av sin far 2002. Fadime blev bekant för svenska folket då hon 2001 talade i riksdagen om kvinnoförtrycket inom islam. Hon förutsåg sin egen död! Politiker och folk i allmänhet engagerade sig men det institutionella Sverige, inklusive polisen, var handlingsförlamade och det vidriga dådet kunde inte förhindras.

En undersökning har visat att över 80 procent av ”folket” i Egypten och Palestina, den nya ”stat” som Sverige som ett av få civiliserade länder erkänt som legitim, är för stening som straff!

När Mohamad Omar för Det Goda Samhällets räkning ställde en rak fråga till Expos medarbetare Bilan Osman angående stening som straff i muslimska länder tog Osman inte avstånd utan svarade; ”Varför inte ställa frågan till någon som ‘typ’ sysslar med teologi eller liknande”. Vilket fullständigt vidrigt svar! En okunnig charlatan med en sjuk syn på mänskliga värden.

När skall Sveriges politiker och media våga inse att det bland muslimer är ett absolut tabu att ifrågasätta något som står i Koranen eller i hadither som kan tillskrivas profeten Muhammads ord?

Det är fråga om hjärntvätt men det visar också på okunskap och total osjälvständighet. Det är mot den bakgrunden knappast förvånande att många av de muslimska länderna hamnat rejält på efterkälken i den moderna världen, såväl materiellt som rent mänskligt. Det är pinsamt och sorgligt att regering och media i tid och otid anlitar Expo och ger dem – och dess medarbetare ”typ” Bilan Osman – en legitimitet som de absolut inte förtjänar.